Emil, 9 månader, har alltid varit en matglad kille. Har gapat mest som en liten fågelunge vid matdags och blivit rasande arg när maten är slut. Oavsett hur mycket man stoppat i honom.
Nu har det ändrats och det är ju helt normalt vad jag har förstått. Jag känner att jag har en relativt avslappnad relation till det här med mat och ätande. Jag blir inte särskilt stressad av att han knipper ihop munnen, gallskriker ( med ihopknipna läppar! Det ni, det skulle aldrig jag klara
Så här gör jag nu:
Jag ger mat jag vet att han tidigare slukade med god aprit (då vet jag att det inte handlar om att inte tycka om). Han äter 2-3 skedar och sen är det nog. Det blir då inte heller någon annan mat (jag vet ju att han gillar maten). Då anser jag att han är klar och vi avslutar måltiden utan några vidare krusiduller. Men...
Jag är som sagt inte särskilt orolig men vill gärna ha lite tankar kring hur man bäst hanterar ätandet så att han både blir mätt OCH får i sig det hans kropp behöver.