Jag har en del funderingar hur man bäst bemöter situationer som uppstår hemma kring leksaker mm. Vår flicka är väldigt rädd om sina leksaker (för att inte säga egnenyttig
) och vi har jobbat en del med det för att det ska fungera med kompisar vilket det gör nu. Vi har pratat om hur kul det är att få låna grejer då man är borta, hur man är en bra kompis då man har besök, hur glad de blir då de får låna mm. Mycket ord men det har hon tagit till sig jättebra bra och nu fungerar det bra. Men jag kan känna mig lite villrådig hur jag bäst bemöter situationer som nu uppstår då lillebror vill undersöka saker som är "hennes". Han får inte ta i någonting utan att hon blir väldigt upprörd. Jag har provat mig fram, sagt att det får han visst, och gett tillbaka den till lillebror (Annars får inte du heller ha den). Accepterat då hon istället erbjudit en "bebisleksak" (= hans). Ibland bara låtit det vara. Jag har tänkt att jag provar mig fram och ser var jag möter bäst reaktion men känner mig ändå villrådig.Det här låter ju som en liten grej, men är endå ett viktigt förhållnignssätt tycker jag.
Men plötsligt glittrar det till och storebror bygger duplobitar på en platta till lillebror "för han gillar ju att ta bort dem" och annats som gör en rörd 
& Lilltufsan född feb -06 