Hej, hej!
Jag kurade vår dotter i somras och hon (och vi) har sovit utmärkt sedan dess. Nu är hon precis 20 månader och 1 vecka och i jul kom problemen. Några dagar innan julafton började det hela med att hon slängde ut sitt gossedjur ur spjälsängen och skrek som en gast. Jag gick in och plockade upp. Hon somnade direkt.
Det gick en natt och sedan prövade hon samma trick igen. Jag gick in och plockade upp och hon somnade.
På juldagen kastade hon ut vovven tre gånger. Sedan kastade hon ut täcket samt sitt andra gossedjur som hon fått i julklapp och krävt att få med sig i sängen. Vi lade tillbaka, men tredje gången fick det vara nog. Hon skrek som en gast, jag kunde inte lugna henne trots enträgen ramsning (svärmor var här och jag gjorde allt jag kunde; tyckte det hela var pinsamt), och vi gick in varsin gång och lade tillrätta. Till slut somnade hon.
Skall passa på att säga här att vi har haft gäster i jul i flera dagar, vilket var superkul, och vår tjej tyckte inte om att gå och lägga sig innan festen var slut, om man säger så. Dessutom har vi möblerat om och julpyntat, och vänt lite på måltiderna under julafton och juldagen (lunch kl 11 och kl 14.30, mellanmål kl 17.15). Troligtvis har detta lett till oro.
Sedan har det alltså tagit hus i helvete. På annandagen skrek hon oavbruten mellan 5 och 6 på morgonen, lunchlurens ankomst välkomnades med gallskrik och på kvällen ville hon inte komma i närheten av mamma. Jag gick in en gång den kvällen, ramsan tog bättre. Hon sov hela natten.
So far, so good. Vi fortsatte att trappa ned, dvs ingen av oss ha gått in och vi drar ned på ramsetillfällena. Men ungen slutar inte skrika. Dock är det inte samma skrik. Det låter lite som dramatisk teater. Hon har pauser emellanåt då hon pratar argt med sina hundar och sedan bara illskriker hon ett tag, för att säga "vov,vov" igen. Det hela är komiskt, men inte så himla roligt i och med att hon börjat skrika på nätterna nu, inte bara vid läggdags (hon kan dock lugnas nattetid).
Så man kan säga att jag kommit till ett vägskäl. Fortsätter jag att försöka hitta ramsan som lugnar henne, eller låter jag henne yla bäst hon vill? Nu när hon fått skrika utan svar i längre perioder verkar det som om hon som resultat vaknar nattetid, så jag är osäker.
Tacksam för svar!
Med vänlig hälsning,
Idun
Hjälp! Trots - eller?
Hej Idun!
Här har vi haft en liten sälkastare vid middagsluren, så situationen känns igen
. Det låter som lite förtrots hos er och det enda rätta är att besvara hennes frågor som ni nu gör (sök gärna på förtrots här för att få lite andra tips på vägen). Dvs inte plocka upp. Här har vi också en dramatisk herre, men av den lille känslige sorten. Så jag har serverat ramsa a la goddag yxskaft. Men bara som markering ett par gånger för att tala om att "ja, man sover", ungefär. Första gången tog det 45 min. Andra gången 15 och tredje gången 4 min.
När det gäller lunchluren och nattningen antar jag att ni skrattar rejält innan så att det inte behöver bli ledset vid läggningen av den anledningen. Är ni sen tillbaka till rätt tider så är det bara att inta attityden av självklarhet igen så sjunker nog poletten ner, skulle jag tro. Uppvaken skulle jag sedan bemöta med en pangramsa (glad och hurtig) och sedan låta henne vara. Hon är så stor att hon vet vad som gäller. Att ramsa på gör lätt att ni hamnar i en "diskussion", då tycker jag det brukar fungera betydligt bättre med en glad ramsa och tilltro till att de klarar resten själva 8).
Hoppas du kan vara något hjälpt av detta. Måste rusa iväg till pannkaksvändningen nu!
Ewa
Här har vi haft en liten sälkastare vid middagsluren, så situationen känns igen
. Det låter som lite förtrots hos er och det enda rätta är att besvara hennes frågor som ni nu gör (sök gärna på förtrots här för att få lite andra tips på vägen). Dvs inte plocka upp. Här har vi också en dramatisk herre, men av den lille känslige sorten. Så jag har serverat ramsa a la goddag yxskaft. Men bara som markering ett par gånger för att tala om att "ja, man sover", ungefär. Första gången tog det 45 min. Andra gången 15 och tredje gången 4 min.När det gäller lunchluren och nattningen antar jag att ni skrattar rejält innan så att det inte behöver bli ledset vid läggningen av den anledningen. Är ni sen tillbaka till rätt tider så är det bara att inta attityden av självklarhet igen så sjunker nog poletten ner, skulle jag tro. Uppvaken skulle jag sedan bemöta med en pangramsa (glad och hurtig) och sedan låta henne vara. Hon är så stor att hon vet vad som gäller. Att ramsa på gör lätt att ni hamnar i en "diskussion", då tycker jag det brukar fungera betydligt bättre med en glad ramsa och tilltro till att de klarar resten själva 8).
Hoppas du kan vara något hjälpt av detta. Måste rusa iväg till pannkaksvändningen nu!
Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 
& Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Hej igen!
Nu är pannkakan vänd. Ville bara tillägga att om tjejen reagerar med lättnad så vet du att du gör rätt. När pappa här gick in och plockade upp sälen gång på gång ökades frustrationen hos vårt lilla bus och det bara eskalerade. Men efter "goddag yxskaft"-bemötandet var det en mycket glad liten kille som vaknade efter middagsluren. Det tycker jag är ett bra förhållningssätt även när förtrotset visar sig på dagarna, man märker helt enkelt om man gjort rätt eller inte på barnets reaktion sedan.
Julbesök och annat har säkert påverkat attityden (läser liksom mellan raderna om svärmor t.ex) och det har blivit för mycket trafik vid läggning. Men nu när lugnet är tillbaka tror jag ni lätt hittar rätt igen, om ni kopplar på den där attityden igen. Blev lite rörigt detta - och korthugget. Men hoppas du hänger med!
Nu är pannkakan vänd
. Ville bara tillägga att om tjejen reagerar med lättnad så vet du att du gör rätt. När pappa här gick in och plockade upp sälen gång på gång ökades frustrationen hos vårt lilla bus och det bara eskalerade. Men efter "goddag yxskaft"-bemötandet var det en mycket glad liten kille som vaknade efter middagsluren. Det tycker jag är ett bra förhållningssätt även när förtrotset visar sig på dagarna, man märker helt enkelt om man gjort rätt eller inte på barnets reaktion sedan.Julbesök och annat har säkert påverkat attityden (läser liksom mellan raderna om svärmor t.ex) och det har blivit för mycket trafik vid läggning. Men nu när lugnet är tillbaka tror jag ni lätt hittar rätt igen, om ni kopplar på den där attityden igen. Blev lite rörigt detta - och korthugget. Men hoppas du hänger med!
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Tack, Ewa, för ditt svar! Hänger med, och har läst en hel del trådar.
Vi har haft mycket skrik och skrän till läggdags, både till lunch och natt idag. Dock har vår dotter varit helt vansinnigt glad däremellan, så något kanske vi gör rätt...
Det lustiga var att innan lunchluren skrek hon i 45 minuter varefter hon tystnade och fnittrade ett slag. Sedan skrek hon i 15 minuter och somnade (jag hade vid denna tidpunkt gått ut; det blev för mycket skrik och pappa fick ta det ).
Jag fortsätter att låte henne skrika argt utan svar, och ramsar då hon blir ledsen. Förhoppningsvis börjar hon trappa ned snart, för idag tog hon rekord.
Å andra sidan, kan hon fnittra så är det inte så farligt .
Förtrots är det kanske, vår lilla solstråle har i alla fall varit väldigt bestämd i sina åsikter på sistone, och lite motsatsig (men det har hon å andra sidan varit ett tag, så jag är rätt garvad). Sedan har en kindtands andra udd precis börjat komma igenom, så detta kanske blir det som får bägaren att rinna över. Lustigt nog får hon knappt några utbrott dagtid, dock, förutom när hon inte kan få på sig skorna eller koftan. Vilket är ilska jag kan förstå. Natt-förtrots, alltså? Hmm...
Vi har haft mycket skrik och skrän till läggdags, både till lunch och natt idag. Dock har vår dotter varit helt vansinnigt glad däremellan, så något kanske vi gör rätt...
Det lustiga var att innan lunchluren skrek hon i 45 minuter varefter hon tystnade och fnittrade ett slag. Sedan skrek hon i 15 minuter och somnade (jag hade vid denna tidpunkt gått ut; det blev för mycket skrik och pappa fick ta det
).Jag fortsätter att låte henne skrika argt utan svar, och ramsar då hon blir ledsen. Förhoppningsvis börjar hon trappa ned snart, för idag tog hon rekord.
Å andra sidan, kan hon fnittra så är det inte så farligt
.Förtrots är det kanske, vår lilla solstråle har i alla fall varit väldigt bestämd i sina åsikter på sistone, och lite motsatsig (men det har hon å andra sidan varit ett tag, så jag är rätt garvad). Sedan har en kindtands andra udd precis börjat komma igenom, så detta kanske blir det som får bägaren att rinna över. Lustigt nog får hon knappt några utbrott dagtid, dock, förutom när hon inte kan få på sig skorna eller koftan. Vilket är ilska jag kan förstå. Natt-förtrots, alltså? Hmm...
Idyllen varade inte så länge, tyvärr.
Skriken har ökat och intensifierats de senaste dagarna, trots bortfokusering. I förrgår var tjejen hes av gråt, halvt förtvivlad, och jag höll på att gå upp i limningen av att inte svara. Igår bestämde jag att vårt enda alternativ var att börja använda bekräftelseramsan igen (seriös omkurning, dag 1 igår kväll) eftersom hon tre gånger av fyra inte lugnar sig då vi ramsar, och hon har skrikit 30-45 minuter nästan varje kväll i två veckor.
Igår gick det ganska bra, dvs jag fick henne att somna inom rimlig tid, och hon tog emot bekräftelsen. Hon sov hela natten också, men det har gjort ett tag.
Idag har hon skrikit sig igenom hela lunchluren. Och hon var TRÖTT innan. Jag har aldrig varit med om något liknande. Börjar tappa tilltron till att detta överhuvudtaget kommer att fingera. Dock finns visst hopp eftersom hon tystnar då jag ramsar ca hälften av gångerna, även om hon inte somnar. Bekräftelsen tar hon emot ibland, men ligger vaken och laddar upp sig efter en stund, varpå hon gastar till och jag får påminna ev bekräfta.
Skall plocka upp henne om fem minuter. Hon sover inte, utan ligger och gnäller.
Har lust att skrika eder och svära.
Skriken har ökat och intensifierats de senaste dagarna, trots bortfokusering. I förrgår var tjejen hes av gråt, halvt förtvivlad, och jag höll på att gå upp i limningen av att inte svara. Igår bestämde jag att vårt enda alternativ var att börja använda bekräftelseramsan igen (seriös omkurning, dag 1 igår kväll) eftersom hon tre gånger av fyra inte lugnar sig då vi ramsar, och hon har skrikit 30-45 minuter nästan varje kväll i två veckor.
Igår gick det ganska bra, dvs jag fick henne att somna inom rimlig tid, och hon tog emot bekräftelsen. Hon sov hela natten också, men det har gjort ett tag.
Idag har hon skrikit sig igenom hela lunchluren. Och hon var TRÖTT innan. Jag har aldrig varit med om något liknande. Börjar tappa tilltron till att detta överhuvudtaget kommer att fingera. Dock finns visst hopp eftersom hon tystnar då jag ramsar ca hälften av gångerna, även om hon inte somnar. Bekräftelsen tar hon emot ibland, men ligger vaken och laddar upp sig efter en stund, varpå hon gastar till och jag får påminna ev bekräfta.
Skall plocka upp henne om fem minuter. Hon sover inte, utan ligger och gnäller.
Har lust att skrika eder och svära.
Hej igen!
Jag har avvaktat lite med segerdansen eftersom hon var så trött igår. Idag gick lunchluren som en dans; hon somnade efter tio minuter. Jag fick lugna en gång, sedan var hon bara lite halvsur och det lät jag vara.
Nu ikväll skrek hon argt i 25 minuter, sedan blev hon ledsen och jag fick lugna två gånger. Ramsan tog varje gång, och efter andra gången tog hon emot en bekräftelse utan protest. Efter detta mumlade hon och småskrek argt ett tag, och sedan blev det tyst.
Hon verkar pendla mellan ilska och ledsenhet, och jag är jättelättad att jag jobbade in ramsan igen. Trotset har kommit ut tydligare under dagarna nu – jag blev lite chockad idag när hon tömde en låda med kvitton på ett mycket trotsigt sätt (tittade på mig förväntansfullt och kastade kvittorna på golvet med eftertryck och ett 'gah!'). Däremot tog trotset (om det nu var det) slut när vi lade tillbaka kvittorna fint igen. Men jag blev så förvånad!
Summa summarum så går kuren bra eftersom ramsan tar ! Tack för ert stöd , jag återkommer med uppdatering.
Jag har avvaktat lite med segerdansen eftersom hon var så trött igår. Idag gick lunchluren som en dans; hon somnade efter tio minuter. Jag fick lugna en gång, sedan var hon bara lite halvsur och det lät jag vara.
Nu ikväll skrek hon argt i 25 minuter, sedan blev hon ledsen och jag fick lugna två gånger. Ramsan tog varje gång, och efter andra gången tog hon emot en bekräftelse utan protest. Efter detta mumlade hon och småskrek argt ett tag, och sedan blev det tyst.
Hon verkar pendla mellan ilska och ledsenhet, och jag är jättelättad att jag jobbade in ramsan igen. Trotset har kommit ut tydligare under dagarna nu – jag blev lite chockad idag när hon tömde en låda med kvitton på ett mycket trotsigt sätt (tittade på mig förväntansfullt och kastade kvittorna på golvet med eftertryck och ett 'gah!'). Däremot tog trotset (om det nu var det) slut när vi lade tillbaka kvittorna fint igen. Men jag blev så förvånad!
Summa summarum så går kuren bra eftersom ramsan tar
! Tack för ert stöd , jag återkommer med uppdatering.Ny rapport:
Natten gick ... sådär . Lilla tösen vaken mellan 2.30 - 4.00, och gallskrek ledset. Stackars grannar! Hon tog bekräftelsen till slut i alla fall. Mamma mycket enträgen. På morgonen såg jag en TILL kindtand som kommit igenom. Hon har nu TRE på gång samtidigt och en fjärde som kommer att komma fram när som helst. Samband?
I alla fall, nattningen var betydligt sämre idag, pappa var ute och mamma kunde inte för sitt liv få ungen (som var trött, gnällig och mammig) att skratta mer än lite lite. Läggning följdes av gallskrik, jag ramsade ner henne till något mer lugna nivåer ett par gånger, men detta var i princip verkningslöst så jag satte på Mozart istället (drog mig till minnes hur hon tidigare varit ikväll då hon skrikit förfärligt, tystnat omedelbart så fort hon fick komma upp i knät, och sedan SKRATTAT för sig själv
). Skriken avtog efter en stund, och när hon varit tyst ett tag gick jag förbi och slängde ut en liten bekräftelse i förbifarten. Tystnad. Gick in 10 minuter senare och tittade noggrant på hennes kinder. Inga tårar. PUH.
Inne på tredje veckan nu med strul. Bläh. Jag kämpar på, i motvind. Det känns som om hon testar alla möjliheter för att se om hon kan få in mig i rummet, och så blir hon ledsen emellanåt. Jag skulle aldrig gått in och plockat upp den där hunden ett par kvällar i rad .
Tack igen för stödet
!
Natten gick ... sådär
. Lilla tösen vaken mellan 2.30 - 4.00, och gallskrek ledset. Stackars grannar! Hon tog bekräftelsen till slut i alla fall. Mamma mycket enträgen. På morgonen såg jag en TILL kindtand som kommit igenom. Hon har nu TRE på gång samtidigt och en fjärde som kommer att komma fram när som helst. Samband?I alla fall, nattningen var betydligt sämre idag, pappa var ute och mamma kunde inte för sitt liv få ungen (som var trött, gnällig och mammig) att skratta mer än lite lite. Läggning följdes av gallskrik, jag ramsade ner henne till något mer lugna nivåer ett par gånger, men detta var i princip verkningslöst så jag satte på Mozart istället (drog mig till minnes hur hon tidigare varit ikväll då hon skrikit förfärligt, tystnat omedelbart så fort hon fick komma upp i knät, och sedan SKRATTAT för sig själv
). Skriken avtog efter en stund, och när hon varit tyst ett tag gick jag förbi och slängde ut en liten bekräftelse i förbifarten. Tystnad. Gick in 10 minuter senare och tittade noggrant på hennes kinder. Inga tårar. PUH.Inne på tredje veckan nu med strul. Bläh. Jag kämpar på, i motvind. Det känns som om hon testar alla möjliheter för att se om hon kan få in mig i rummet, och så blir hon ledsen emellanåt. Jag skulle aldrig gått in och plockat upp den där hunden ett par kvällar i rad
.Tack igen för stödet
!Hej Idun!
Ewa
Bara en tanke här, som slagit mig någon gång tidigare här i tråden. Man kan "baka ihop" påminnelsen och bekräftelsen, ifall bekräftelsen får protesterna att ta nya tag. Tystnar hon under påminnelsen så tar hon den till sig och då kan du låta den avslutas i mjuk ton så får du påminnelsen att gå över i bekräftelse och behöver sen inte stöka mer kring det, om du förstår. Om det blir nya protester efter bekräftelsen kan det vara ett tecken på att det går för lång tid emellan och hon vill bli lämnad ifred, ungefär som att hon säger "ja, jag VET, tjata inte - låt mig vara ifred!". Bara en tanke utifrån vad jag läst i tråden.Skriken avtog efter en stund, och när hon varit tyst ett tag gick jag förbi och slängde ut en liten bekräftelse i förbifarten
Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Hej Ewa,
Tack för tipset! Jag har för det mesta avslutat med en "inbakad" bekräftelse, men problemet är att hon tagit nya tag efter kanske 10 sekunder, och att hon inte helt tystnat under ramsan. Jag har då bekräftat lite extra då hon tystnat. Behöver jag kanske inte göra det?
Hursomhelst, vi har haft framgångar de senaste kvällarna. Jag tror det beror på att jag varit mer konsekvent på dagarna att inte ta upp och "trösta" då hon ylar, utan ge syssla alternativt komma ned på hennes nivå. Det har lugnat henne, och hon har inte varit fullt så ljudlig på kvällarna (mer arg, men absolut inte ledsen). I kombination med en kort ramsa sätter jag på Mozart och låter henne låta ett tag. Hon lugnar ner sig efter ett tag, och somnar
. Vi går tredje kvällen nu, och det blir lättare för varje kväll! Dock går det inte utan Mozart av någon anledning (då skriker hon som en gast; hon är å andra sidan musikälskare), men det är väl något man kan ta .
Tack så mycket för stöd, råd och tips! Det känns som vi är på rätt väg!
Idun
Tack för tipset! Jag har för det mesta avslutat med en "inbakad" bekräftelse, men problemet är att hon tagit nya tag efter kanske 10 sekunder, och att hon inte helt tystnat under ramsan. Jag har då bekräftat lite extra då hon tystnat. Behöver jag kanske inte göra det?
Hursomhelst, vi har haft framgångar de senaste kvällarna. Jag tror det beror på att jag varit mer konsekvent på dagarna att inte ta upp och "trösta" då hon ylar, utan ge syssla alternativt komma ned på hennes nivå. Det har lugnat henne, och hon har inte varit fullt så ljudlig på kvällarna (mer arg, men absolut inte ledsen). I kombination med en kort ramsa sätter jag på Mozart och låter henne låta ett tag. Hon lugnar ner sig efter ett tag, och somnar
. Vi går tredje kvällen nu, och det blir lättare för varje kväll! Dock går det inte utan Mozart av någon anledning (då skriker hon som en gast; hon är å andra sidan musikälskare), men det är väl något man kan ta .Tack så mycket för stöd, råd och tips! Det känns som vi är på rätt väg!
Idun