Är den vimisga, stressiga, förvirrade mammanden nya trenden?

[br]

Jag har precis läst en krönika i ett av våra glassiga magasin om ytterligare en mamma som är förvirrad och som snubllar fram halvsovande som har glämt attförbereda kläder och som glömmer att sminka sig och som tappar mobilen i kaffekoppen och som felparkerar ( eftersom hon är ute i sista sekunden kan hon inte hitta en parkering) osv osv

Är den ny trenden att mammorna ska framstå som förvirrade, stressade och ibland lite korkade men ämdå när det kommer till kritan med ett hjärta av guld!!

Jag är för det mesta en välorganiserad och strukturerad person som blir supersterssad bara av att läsa om dessa förvirrade personer. Skullengn vilja läsa hur jag har det?? ELler är det helt ute??

Vi bor i USA ochmin man är bortrest en del och vår dotter, snart 6 går i skolan och sonen snart 3 går i preschool. Om min man är bortrest ser vår morgon ut såhär

Dottern måste anlända till klassrummet mellan 7.30-7.45. Eftersom skolbussen kommer redan 6.50 har vi bestämt att vi skjutsar henne på mornarna. När min man är hemma gör han det på väg till jobbet. Sonen går på preschool tre dagar i veckan och lämnas av mellan 8.45 o 9.
Normalt vaknar barnen 6.30. När jag är ensam med barnen har jag att välja mellan att duscha p åkvällen eller kliva upp kl6. Jag brukar duscha på kvällen. PÅ kvällen har jag även tillsammans med dottern tagit fram skolkläder, dresscode gäller så det är ganska lätt!!. Kläder till mig och sonen planeras också på kvällen.
6.40 har jag bäddat min o sonens säng och går ner och fixar frukost. Den är färdigäten ca kl 7 då dottern går upp och bäddar sin säng, klär påsig och borstar håret. Jag plockar undan frukosten, tömmer diskamskinen om det behövs fixar mellanmål till dottern att ta med till skolan. Och om sonen ska ta med lunch (två ggr i veckan) så fixar jag den. Går upp och borstar mina och dotterns tänder. Tar på mig o sonen kläder och borstar bort även hans tandtroll. CA 7.20 kommer vi in i garaget och kör mot skolan. In med dottern i klassrumet och sedan åter hem. Sonen får kolla på en film eller barnprogram eller leka vad han vill medans jag slappar, dricker kaffe, dammsuger eller planerar vad jag ska göra när sonen är på preschool. 8.25 säger jag åt sonen att det snart är dags att åka till skolan. 8.35 tar jag på han skor och in i bilen. Han lämnas av och sdan har jag tre timmar tills han ska hämtas!

[blomman]

Jamen det är väl klart vi ska vara just sådär vimsigt oskyldiga!
Annars kunde vi ju utgöra ett hot...
Bimbo-trenden sprider sig även hos mammor!
Blond, snäll, vimsig och lite lagom dum.. tänk vad otäckt om vi tänkte själva och klarade oss själva!
Folk säger att Sverige är jämställt, kolla in BigBrotherbrudarna, som blir kända (visserligen en mkt kort stund) på att vara bimbo, vad ger det unga tjejer för syn på världen???
Har t.o.m med mött tjejer som sagt att det är "mer praktiskt att spela lite dum"... praktiskt för vem? Våra döttrar som ska växa upp med det idealet??
Detta är en fråga som upprör mig ganska rejält som kanske märks?

[Katarina-Mamma duracell]

Jag tror att den vimsiga smått korkade mamman är en schablon som säger hur vi ska se ut och vara när vi är mammor. När man är en cool mamma kanske det inte är fint att vara strukturerad och planerande?? För mig var vardagen rörig och stressig, tills jag och maken tog ett allvarligt snack om saken, och nu är dagarna ett helt annat. Visst finns det dagar då man undrar vad man håller på med, dagar då barnen och jag har en dålig dag samtidigt, eller om jag varit tidsopptimist och inte sett till att ha tillräcklig tidsmarginal, men oftast är jag numera en mamma som vet var jag ska vara, när jag ska vara det, och har relativt god förplanering.
Visst, vi har dragit ned på kraven hemma, det städas inte var dag, vi tvättar varje kväll en maskin, så att vi inte drunknar i otvättad tvätt, och vi har nu även tänkt börja laga storkok en gång i veckan, allt för att få mer tid med våra älskade telningar och det är värt varenda minut

[Ottilia]

Hej!

Håller med dig om att det är rätt tröttsamt att bli "matad" med krönikor, hemma hos reportage, serier etc där mammorna (för det är till 99% mammorna det handlar om) är vimsiga, stressade och dödströtta. Det som retar mig mest att det ska uppfattas som "hoppsan vad tok-roligt det blev när jag glömde bebisen i provhytten" typ...

Visst kan det vara skoj att läsa om hur galet det kan bli i vardagen, så där som de flesta av oss kan känna igen sig i. Men oftast upplever jag det tröttsamt att höra om Emmas, Martinas, Anns, Sofias, och alla andra "kändismorsors" slitsamma vardag...

/Ottilia (super tråkig och lagom strukturerad. Lagom var ordet )

[blomman]

Håller med dig Ottilia, lagom tråkig var ordet... samma här!
Visst är det så att vissa är vimsiga och ostrukturerade, men jag vill inte se det som ett ideal, tack!
...det är visst inte "inne" att vara en mamma med koll på läget? Det är visst mer "charmigt" att vara vimsig?
Jag uppskattar t.ex oerhört när människor faktiskt kommer i tid, vilket är vääldigt ovanligt...

[Gäst]

Jag har precis läst en krönika i ett av våra glassiga magasin om ytterligare en mamma som är förvirrad och som snubllar fram halvsovande som har glämt attförbereda kläder och som glömmer att sminka sig och som tappar mobilen i kaffekoppen och som felparkerar ( eftersom hon är ute i sista sekunden kan hon inte hitta en parkering) osv osv

Är inte vimsigheterna ett första tecken på utbrändhet? Hjärnan är på högvarv och kan inte hantera allt. Man kan plötsligt inte komma ihåg sitt eget telefonnummer, eller barnens personnummer. Och så dålig sömn på det. Så de här mammorna är nog inte vimsiga egentligen, utan sjukt stressade kvinnor med prestationspress på alla områden, på randen till kollaps . Synd om dem, och om barnen.

Åsa

[kerstin]

Hej!
Kanske är det trendigt, kanske är det gulligt charmigt...
Men visst är det super irriterand när folk kommer för sent, glömmer en massa och tycks vara nervöst stressade mest hela tiden...

Själv är jag en sådan mamma, trots fasta tider och spikade scheman på barnen.
Jag glömmer och missar det mesta och får ständigt boka om mina missade möten.
Saker dyker upp på det mest otippade ställena...glasögonen i frysen, det nyöppnade smöret i sorteringssoperna, kökshanduken i skoskåpet och fjärrkontrollen i tvättstugan...osv
Springer till finkalset i innetofflerna och köper mjölk 2ggr samma dag när det batterier vi behövde....
Jag kommer aldrig i tid hur mycket jag än tycks planera och folk blir galna..
Jag försöker verkligen skärpa mig, vara välplanerad och strukturerad men hur många scheman och lister jag än skriver blir allt bara virrigt och vimsigt.
Jag har alltid varit sådan här men det tycks bli värre med åren..och med barnen - för ju fler barn ju vimsigare blir det!
Men jag väl medveten om hur ocharmigt det är, hur skitirriterande det är att jämnt komma försent med andan i halsen. Hur pinsamt (och dyrt!) det är att jämnt få boka om barnens läkarbesök, kvartsamtal och allt vad det är för att jag helt enkelt inte minns trots alla kom-i-håg-lappar klistrade överallt.
Jag är ingen trendig överbokad sönderstressad supermam.
Jag är bara jag
En skitirriterande vimsigt glömsk hemmamamma som hela tiden får räkna i flocken för att inte glömma en stackars liten...jo det har hänt
Min man blir galen på mig, vännerna suchar o stönar men kära mormor har lärt sig och bokar kalasen en timme tidigare med oss.
Och barnen då? Dem är utsövda, välgödda och helt underbart hjälpsamma
Tack o hej leverpastej!

[Jannika]

Hej alla ordningsamma och helvimsiga!

Man kan vara sönderstressad, övertrött och sliten men också ha en predisposition för vissa egenskaper i sin grundpersonlighet.

Man får liksom göra det bästa av sig, haha!

Rent astrologiskt är det jordtecknen som står för ordningen och redan medan vatten och luft kan vara helt lost mellan varven. Eld är bra på att organisera men ibland går det FÖR fort så de inte hinner med själva.

Alla sorter behövs!

Kram Jannika

[K-ina]

Det där tror jag stenhårt på Jannika! Jag har stressat mig bla. till högt blodtryck utan att någon ens observerat min inre stress. Ingen noterade det - allra minst jag själv!

Lärde mig dock en läxa och låter saker numer "pysa över" litet mer... Jag lever hellre i en smått kaotisk, småvirrig tillvaro där jag inte har råkoll på allt än den verklighet jag levde i för ett par år sedan... Då arbetade min hjärna på högtryck hela tiden för att jag var tvungen att kontrollera ALLT!

Jag är lejon - visst är det väl ett eldtecken? Jag hann inte alls med mig själv men organisera DET kunde jag!

[br]

min man är den vimsige och glömske och kan drömma sig bort för att sedan behöva rusa runt ihuset för att hinna iväg. Men han skriver inte små humoristiska krönikor om sin förvirrade vardag. hAn verkar för det mesta lite störd över sin egen snurrighet, men det verkar inte finnas ngt botmedel


Och visst behövs alla sorter, men det finns inte såååå många käcka krönikor om välbalanserade och samlade människor. Har ngn sett det?

[K-ina]

Nej... Men hur kul skulle det vara på en skala!?

[br]

nä, precis. Ungefär lika lite som de flesta vill veta att barnen sover gott och att man har olika "verktyg" att lösa diverse konflikter mellan syskon osv osv...

I en intervju med Charlotte Perelli som ja gläste för ngt år sedan beskrev hpn sig precis som en sån där strukturerad ochvälplanerad människa.Dessutom är hon smal, snygg och rik!! Klart att alla måste älska att klaka ner på henne!

[Jannika]

Hon är i alla fall inte feg, den goda Perelli!

[LindaVega]

Känner igen min egen mammma i din beskrivning Kerstin. Min ena syster är likadan. Själv har jag "revolterat" genom att utveckla ett slags kontrollbehov och är otroligt välstrukturerad. Planerar långt i förväg om vi ska iväg och resa, utflykt osv. Vegas schema hålls mycket nogrannt, tycker INTE om att rucka på det.

Jag kan fortfarande bli helt GALEN både på min syster och mamma då de kommer försent, har glömt ta med något jag bett om. Det är ingen slump att de aldrig har kontrollerat saker i förväg, glömmer plånbok hemma, tappar bort nycklar. Samtidigt finns det helt klart en charm med detta också, skulle inte vilja byta ut deras sätt mot något annat. Kan ibland känna att de är mycket mer avslappnade än jag, trots sin förvirring

Angående dessa krönikörer så tror jag att de utgår från det ideal som också finns idag, alla ska vara perfekta, perfekt jobb, perfekt förälder, snälla, vackra barn, allt under kontroll, och vill med sina krönikor visa att verkligheten inte riktig ser ut på det sättet. Många kan nog känna igen sig och skratta lite, kanske släppa lite på sina egna höga krav på tillvaron.

Linda

[Saara]

Angående dessa krönikörer så tror jag att de utgår från det ideal som också finns idag, alla ska vara perfekta, perfekt jobb, perfekt förälder, snälla, vackra barn, allt under kontroll, och vill med sina krönikor visa att verkligheten inte riktig ser ut på det sättet. Många kan nog känna igen sig och skratta lite, kanske släppa lite på sina egna höga krav på tillvaron.

Ja, så är det nog tror jag också. Det ska kännas avslappnande att läsa och konstatera: hej hallå, hon är inte heller perfekt!

Tanken är i så fall god, men åtminstone jag tycker att det har gått inflation i sådana krönikör. Nuförtiden blir jag faktiskt bara irriterad då jag läser en smårolig, småflummig "hej hoppsan, jag glömde barnen i provhytten"-krönika.

/sara