Sedan två veckor (sedan omställningen till vintertid) strular min sons nattsömn rejält. Han är nu 3 månader och en vecka och har innan dess sovit hur fint som helst. Han läggs vid 19 och vaknade tidigare vid 3-3.30 ibland tom 4.30 för ett nattmål och somnade sedan om till 6.30. Före omställningen till vintertid sov han några nätter i spjälsäng och det funkade bra (han låg tidigare i vagnen på mage med larm). Innan omställningen sköt jag på läggningen en kvart per dag för att ställa in hans "klocka".
Men efter en resa i samband med helgen vid vintertidsomställning då vi körde bil halva natten har sömnen börjat strula rejält. Det har eskalerat med uppvaknaden vid 1, 2 och 3 och nu senast två nätter då han vaknat en gång i timmen

. Det mår varken han eller jag bra av. Nätterna funkar inte längre och jag är rådvill vad jag ska göra.
Till saken hör att min son har ett enormt sugbehov. Jag har undvikit att ge napp vid insomnadet. Han har tidigare fixat detta själv genom att suga på tummen. Detta har jag välkomnat eftersom han då kan ta tummen själv på nätterna då han går upp i ytligare sömn och söva om sig själv. I samband med att det har börjat strula har sonen också blivit mer rörlig och accepterar inte längre tillrättaläggandet. Så fort jag har lagt honom till rätta far armarna ner och han sover som en säl. Följden blir då att han inte hittar sin goa tumme att suga på. Han blir rasande och kan absolut inte komma till ro själv som tidigare genom att suga på tummen.
Jag har buffat i spjälsängen men det tar inte. Han bara skriker upp sig. Det enda som har hjälpt för att lugna honom har varit vagning (lagt över honom i vagnen och sedan tillbaka när han kommit in i djupsömn) eller napp.
Vad ska jag göra för att få de fina nätterna tillbaka?

Jag är i desperat behov av hjälp. Jag känner mig rådvill och osäker och det märker han säkert när jag försöker lugna honom.

Är det fel att ge napp vid insomnandet? Ikväll har jag testat att ge honom nappen och han lugnade sig direkt och somnade in. Har inte vaknat ännu. Oroar mig dock för att han ska vakna under natten så att jag ska behöva peta in nappen. Det har jag ingen lust med. Samtidigt är det tydligt att han har ett starkt sugbehov och det känns fel att inte tillfredsställa detta. Skapar man en dålig vana så här tidigt? När bör nappen senast bort?

Är det för tidigt att buffa vid 3 månaders ålder? Vill inte låta honom sova i vagnen på natten för han kan nu häva sig upp på armarna och jag är rädd att han ska kunna ramla ur. Kan jag ha vant honom vid vagningen (har tidigare mest behövt vagnat på dagen, och lite på nätterna men sällan vid läggning)

Kanske gör jag fel vid buffningen? Sonen drar upp benen och rumpan och lyfter huvudet och jag lyckas inte hålla honom nere så att han ska bli lugn av buffandet. Ska man verkligen trycka ner honom med milt tvång? Jag har hittills inte lyckats alls att lugna honom med buffning om han inte suger på nappen samtidigt. Finns det några "buffningsambassadörer" som kan visa och se om jag gör rätt? Jag har tittat på buffningsfilmen och läst på om och om igen.

Jag har också tänkt att han kan vara hungrig och har gett honom extra mat i flaska på kvällen (helammar annars), men han vaknar likadant oavsett tillägg eller ej. Kan/bör man börja med smakportioner tidigare än 4 månader?
Långt inlägg med många frågor men jag är i desperat behov av hjälp och stöd. Vill ha våra fina nätter tillbaks (och helst att de ska bli längre, 10 timmar) men vet ej hur.
Tina