Så jag gav efter ett visst motstånd med mig och tänkte att han är ju ändå snart 3 år. Resultatet har inte blivit så där jättelyckat. Sonen somnar fortfarande fint och går aldrig upp ur sängen vid läggdags, men vid 4-5 tiden börjar cirkusen. Då vill han att jag eller pappan ska ligga bredvid honom och han låter verkligen ledsen och övergiven. Vi brukar då (mot bättre vetande
) lägga oss i sängen, vänta tills han somnat om och sen krypa tillbaka till vår säng, ganska så snart så gastas det igen och så börjar cirkusen om. Snacka om att jag kände mig träffad av novemberkrönikan (oj är du rädd för lejon, nu lägger jag mig bredvid dig så kan vi vara rädda tillsammans, visst är lejonen farliga - jag vet, det är budskapet han får nu....).Men vad göra? Är det helt nödvändigt att återinföra spjälsängen (och hjälp mig då att motivera det för maken)? Vad ska vi göra sedan, jag tänkte parkera mig på en madrass utanför hans rum och helt enkelt säga till honom att sova när han vaknar och försäkra honom att jag håller vakt. Tror ni på det? Måste jag vara vaken? Ge mig lite goda råd nu både sonen och vi behöver få tillbaka vår goda nattsömn.
