. När det blir paus i låten och jag tystnar, då tystnar Ville också, tittar förväntansfullt på mig. Så börjar refrängen och Ville sprattlar glatt med hela kroppen, sjunger det högsta han kan (Ööööhhhhööööhhhhgöööööööböööööööö"), vi ler mot varandra, vi kan ju låten bra nu!Igår när vi satt såhär, så strömmade tårarna plötsligt utmed kinderna på arma mamman. Av lycka, förstås. Detta vardagens samspel är något så vackert att man inte kan låta bli...
