oroliga för lille Ida!

[anna]

Hej!

Vi är lite bekymrade för Ida, nu 3,5 år. Hon är sig inte riktigt lik...
Hon började trotsa först vid 3 år, det är dagar som är trotsiga, men inte så mycket faktiskt.

Hon började på dagis i slutet av januari (fyllde 3 år den 9 april, så hon var nästan 3 år då) Hon (och storasyster Clara 5,5 år) går på dagis mellan 14-16.30, 4 dagar i veckan. Inga långa dagar alltså.

Men hon har gått BAKÅT i sin utveckling den senaste tiden. Hon pratar bebisspråk, och vill leka bebis hela tiden. Vi säger inget om detta, förutom att när hon är FÖR otydlig i orden säger vi vänligt "Prata vanligt gumman, jag hör inte"

Hon var väldigt tidig med att prata och säga långa meningar, det är därför detta känns så konstigt!

Hon har alltid, när vi haft "mammaträffar" varit lite enstöring, gillat att gå undan och leka för sig själv. Nu har vi fått reda på att hon även gör så på dagis. Hon är ofta ensam, och sitter tyst och leker i sandlådan (ute-dagis)

På kvällarna, när vi äter kvällsmat, brukar vi fråga vad de gjort på dagis under dagen, och vem de lekt med. Ida säger ofta att hon inte fick vara med och leka.

Vi fick ett papper med frågor vi skulle fråga Ida inför samtal med fröken.
På frågan "Är det något du inte tycker om", svarade hon:
När XX slår mig
Att dom stänger staketet när jag ska hämta posten
När någon tar mina bilar
När XX ska sitta på mig

Detta låter inget vidare

Hon har alltid varit i sådan otrolig harmoni! Alltid glad och gó!
Men nu verkar hon vilsen och ledsen.

Idag sa fröken till Per när han hämtade barnen att hon oftast är för sig själv, och pratade mycket bebisspråk. Hon undrade om Clara möjligtvis var väldigt dominant mot henne hemma?
Och det är hon. Clara bestämmer ALLT vad de ska leka, och HUR de ska göra det. Gör inte Ida som Clara vill, får hon utbrott, och Ida fogar sig.
Fröken trodde att det kanske kunde bero på det.

Kan det ligga något i detta

Såhär ser våra dagar ut:

8.00 uppstigning och välling.
8.30-9-30 ensamlek för oss alla tjejer
Under förmiddagen pysslar vi i hemmet, tömmer diskmaskinen (flickornas egna uppgift) lagar mat tillsammans, städar upp, och gör något arbete med min firma. Tillsammans jobbar vi, och mellan jobben tar de "semester" och leker lite.
11.30 lunch
12.00-12,45 Ida sover middag, och jag och Clara jobbar. (har precis i dagarna kortat luren från tidigare 1,5 tim)
Lite småpyssel, och sedan dags att åka. Påklädning o.s.v.
Lämnar barnen strax före 14.00, och åker och jobbar. Per hämtar 16.30.
Bolibompa och då kommer jag från jobbet, kvällsmat, o.s.v, sedan godnatt 20.00.

Vi är dåliga på att dela på tjejerna, och ta dem åt varsitt håll
Jag tror det kan behövas lite då och då, för de nöter på varandra och bråkar en hel del

kram anna

[Gäst]

Hej anna,
Först av allt vill jag säga att jag absolut inte tror att ni ska oroa er! Ni vet ju att hon alldeles tills nu varit i harmoni med allt, och haft en superstart i livet med er hemma. Var stolt över det!!
Även om hon har korta dagar ÄR ju dagis en stor omställning för henne. Några tankar om det som du skriver:

Att Ida inte riktigt trivs på dagis är personalens ansvar och ingen annans. Jag blir arg när jag hör att dom inte ser till att leda barnen så att ingen känner sig utanför . "Ett två tre alla får va me" är en ramsa som trummas in i barnen på vårt dagis, tipsa om den och kräv att dom ser henne och hjälper henne in i gemenskapen!!

Att stora syster kan vara dominant (jag är själv storasyster så jag vet...fy vad jag höll på...) Där tycker jag att ni måste skydda lilla Ida. Inga verbala eller fysiska hot eller handlingar är tillåtna Om inte Clara ställer upp på dessa överenskommelser får hon vara ilsken och domderande på sitt rum, tycker jag. Tala om för båda barnen att man turas om, att man bestämmer tillsammans, att man hjälps åt, och för Ida att hon inte alltid behöver göra Clara till viljes. Det är nog viktigt för henne att få höra det.

Det är lite hjälp på traven hon behöver just nu, och det tror jag hon kan få på detta sätt. Att ni särar på flickorna ibland kan visst vara roligt för båda men det viktiga är ändå att deras roll i flocken är stark, och det är den ju hos er!

Lycka till,
Åsa

[anna]

Hej Åsa, och tack för ditt svar!

Jo...det är inte tills precis nu, det går tillbaka tills de senaste 2 månaderna ungefär, så det är ett tag.
Innan sommaruppehållet gick allt jättebra på dagis!
Full balans, och full kontroll!

Och det är inte bara på dagis hon pratar bebisspråk, det är hemma också.

Jag tycker verkligen dagispersonalen tragglar MYCKET om att alla får vara med! Men det känns som om dom kanske inte ser Ida just? Men eftersom de påpekade det igår har dom ju märkt det. Vi hade samtal ang. Clara förra veckan. Allt var väldigt bra med henne, och det betvivlar jag inte, för hon har verkligen jätteroligt där! Men vi nämde Ida i förbifarten, även om de inte går i samma grupp. Kanske har Claras fröken sagt detta till Idas fröken, och dom har börjat se ett problem. Hoppas det, för vi har mycket frågor när det är dags för samtal om Ida.

Jag vet också hur det är att vara storasyster (själv är jag mellanbarn i en skara på 3 systrar) Jag var INTE snäll mot lillasyrran, och jag skäms än idag för det
Det är så vi gör med Clara, som du beskriver, är hon för bedrövlig mot Ida, så får hon gå undan för sig själv.
Samtidigt har vi tyckt att om bara Ida är glad och har roligt i leken, så kaske det är o.k?
Jag ska traggla mer om att man kan bestämma tillsammans, Clara är väl så van vid att styra och ställa, så hon tänker nog inte ens på att hon gör det... Bra tanke om att påpeka för Ida att hon inte behöver göra som Clara vill!

kram anna

[Gäst]

Hej igen,
ok, jag missade att det varit så ett längre tag . Men jag tror ändå inte att ni behöver vara oroliga. Bebisspråk är ju en typisk regression, man vill bli liten igen när det är en period som på något vis är lite tuff för Ida att ta sig igenom. Och trotsperioden kom sent, så det hänger säkert ihop.

Ligg lågt ett tag och bara se henne och stötta precis som ni gör! Med dagis kanske det är så att dom har sett, men kanske ändå inte riktigt handlar som du också har på känn. Jag tror hon behöver bli extra mycket "sedd" även där. Kanske ni kan be att tidigarelägga samtalet om Ida?

Något vi gjort är att bjuda hem ett barn från dagis, när det någon gång varit motigt att komma in i gruppen. Det är ett bra sätt att på hemmaplan knyta kontakt i lugn och ro!

Åsa

[Gäst]

Hej Anna,

jag får några tankar när jag läser ditt inlägg.

Vi fick ett papper med frågor vi skulle fråga Ida inför samtal med fröken.
På frågan "Är det något du inte tycker om", svarade hon:
När XX slår mig
Att dom stänger staketet när jag ska hämta posten
När någon tar mina bilar
När XX ska sitta på mig

Detta låter inget vidare

Nej, det låter inget vidare, men du vet inte hur vanligt det är!? Du ställde en fråga och fick ett svar. Hade någon frågat dig vad du inte tyckte om på jobbet hade du kanske kommit med lika trista svar (när kunderna är otrevliga, tafsar mig på rumpan....) men det betyder ju inte att det händer ofta.

Vill också berätta om min son, som lääänge var nöjd med att leka själv. Personalen på dagis försökte tussa ihop honom med andra ungar och framställde det som ett problem att han inte lekte med de andra. De talade i termer av mer social träning och att det var "synd om honom" som inte förstod hur kul det var att leka med andra. Vi började faktiskt se honom som socialt inkompetent och oroade oss en hel del. Sedan, en vacker dag, när han var lite mer än 3,5 år började han plötsligt leka med de andra barnen! De var viktiga för honom och han var viktig för dem. Men än idag är han en kille som trivs allra bäst i sitt eget sällskap.

/Pea

[Gäst]

Hej!
Det som Pea skrev fick mig att komma ihåg hur det var för vår äldsta son i den åldern, jag hade faktiskt glömt bort det. Han var också lite avvaktande. Och det var jag också när jag var liten! Varje gång dagis gick till parken satt han och gungade på gungdjuret . Han var inte redo för att vidga sina vyer ännu, och rörde sig i mycket små trygga cirklar. Nu är han snart 6 och har gott om kompisar både här och där.
Åsa

[Alwa2]

Hej
Jag har bara två grejer att tillägga till de jättebra svar du redan fått!
Min flicka är också i 3-årsåldern och är väldigt verbal och var tidig på att prata. Hon pratar numera också bebisspråk i perioder. Jag brukar precis som ni ignorera och tänka att det är bara tillfälligt- för jag vet ju att hon kan prata "riktigt"! Tids nog försvinner nog bebispratet.
Vad gäller frågor som "vad har ni gjort idag?", "vad åt ni idag? osv. brukar jag oftast inte få "rätta" svar på. Ibland kommer hon inte ihåg och ibland hittar hon på (för oftast vet jag ju redan). Men om jag ställer frågorna lite annorlunda, tex- "vad var det för mat ni fick idag nu igen? Var det korv? Eller vad var det- jag har alldeles glömt bort" och tex "vad var det ni gjorde hos A idag? Spelade ni boll eller vad var det nu igen...?"funkar det mycket bättre- jag får alltid "rätt" svar då!
kram

[anna]

Tack, alla, för era fina svar
Nu har ni vidgat mina tankar igen, tänk vad bra det är här!
Man låser så lätt fast sig i något, och vips har man massa nya vinklar!

Åsa B, ja, kanske hänger det ihop med att trotsen kom sent, jag har inte tänkt på det! Vi ska fortsätta stötta, som du skriver, ta det lite lugnt med henne, helt enkelt! Samtalet kommer bli inom ett par veckor, så det är snart. Man kan nog påpeka att hon verkar behöva lite extra tid just nu, se om dom kan hjälpa till med det. Bjuda hem någon från gruppen kan ju vara en idé. Ett av barnen känner vi privat, men det är det barnet som hon säger sätter sig på henne
Men, nu slår det mig!! Efter sommaruppehållet bytte ju Ida grupp! Innan var hon med tre-fyraåringarna, och nu efter uppehållet gjorde dom om, så hon hamnade i treårsgruppen. Det är bara 2 stycken som var i den gamla gruppen som fortfarande är kvar. Det kanske är därför Hon kände sig hemma i gamla gruppen, men inte i den nya?
Det är även två nya fröknar, mot tidigare en.
Kanske... :-k Fast samtidigt är det inte rent indelade grupper på eftermiddagarna, alla är ute i trädgården tillsammans. Det grupperna gör separat är att äta mellanmål.
Ojoj, vad jag svamlar...

Pea, nu skäms jag faktiskt lite... Klart man skulle berätta otrevliga saker om någon frågade om ens jobbs dåliga sidor...
Vi överanalyserar nog lite, men det är bara för att hon är sig så olik!
När jag hör dig berätta om din son känns det så skönt! En del barn behöver nog lite mer tid på sig för att förstå glädjen i att leka med andra barn! Hon ÄR ju lite ensamvag, har ju alltid varit det. Jag ser egentligen inget problem i det! På mammaträffarna går hon undan och bäddar och leker med någon docka, nynnar för sig själv och ler och går i sin egen lilla värld. Så glad och nöjd är hon!
Problemet är väl om hon inte FÅR vara med för de andra barnen, om det verkligen ÄR så? Det är ju det vi är oroliga för!
Gillar hon stt eget sällskap bäst, och är nöjd med det, är ju allt bra!
Jag kan tänka mig att ni var oroliga när personalen sa så till er, det hade jag också blivit! Och det är väl det som kan tänkas komma på samtalet...
Och det där med bebisspråket. Det är tydligt att hon vill vara liten igen på något sätt, frågan är bara varför?

Åsa B igen...Jo, när jag tänker på det, så var det ju lite så med Clara också, när hon började på dagis. Hon var då drygt 4 år.
Hon observerade allt som hände, alla lekar, och hur de gjorde, men hon ville inte vara med. Hennes fröken var inte alls orolig för det, hon sa att en del barn gör så. Sedan, när Clara förstod hur allt gick till, hoppade hon in och var med. Nu är hon med på allt som hittas på, och tycker det är toppen!
Fast med Ida är det inte riktigt så. Hon observerar inte ens, hon sitter för sig själv, och tittar inte åt de andra barnens håll ens.

Alwa2 Det där ska jag tänka på Man får ju sällan "rätt" svar.
När man frågar vad det var för mellanmål brukar de tydligen väldigt ofta äta bajs på dagis
Forma om frågorna är ju jättebra!

kram anna

[Gäst]

Det verkar verkligen som om Ida har en del nytt att förhålla sig till! Och det verkar ju jättebra att det är JUST det barnet som sätter sig på Ida som kan komma hem till er!

Lycka till nu, det låter så bra!
Åsa

[Gäst]

Du hör väl av dig och berättar hur det går!?

Kram Pea

[anna]

Jadå! Det ska jag!
Tack!

kram anna

[Gäst]

Hur går det?

/Pea

[anna]

Vad gullig du är som tänker på oss!

Jodå, bebisspråket har hon lagt ner sedan några veckor. Vi påpekade det inte då hon gjorde det, det verkade som det gick förbi. Kommer väl tillbaka kanske...
Utvecklingssamtalet har FORTFARANDE inte varit Så i fredags frågade jag vart det blev av, och fick äntligen en tid, 12 december.

Nu har barnen varit sjuka, så de har varit hemma från dagis ons-sön, det var nog skönt att vila skallen lite! Och så har vi dragit ut på julledigheten, så de kommer att få vara hemma 17 dagar.

I övrigt är Ida lite skör,helt stabil är hon inte.
Hon har börjat säga att hon inte vill gå till dagis, när det är dags att klä på sig. Det tar evigheters evigheter innan hon är färdigklädd...mellan 30-40 minuter, och de sista minutrarna hjälper jag till i alla fall, så vi inte kommer försent...

Det ska bli intressant att höra vad de kommer säga om henne på dagis!

kram anna

[Gäst]

Du kan väl berätta er efter utvecklingssamtalet!?

Kram Pea

[Gäst]

Berätta Mer förstås...