Vi klarar oss sämre utan dem, på riktigt!

[blomman]

Igår hade vi kalas för pappan. Och vi pratade på kvällen efter alla gått hem om att en gång i tiden när småpluttarna var just småpluttar på sådär ett år, då var den sociakla delaktigheten mer för dem, oftast tog det (handen på hjärtat) ganska mycket längre tid med allt när de var med.
Men nu när de är "stora" ( fyra och sex år) så är det sant, på riktigt, vi klarar oss faktiskt mycket sämre utan dem!
Utan dem hade vi inte hunnit städa hela huset, toalett, baka fyra sorters kakor och bullar och två tårtor. Utan att stressa det minsta! Och kunna säga till dem (på riktigt) att vilken tur att vi är fyra som hjälps åt, vi hade aldrig klarat det här själva så snabbt och bra!
Tack Anna, för att du skrivit en bok som har givit oss den här samhörigheten! Och glada barn! Och ostressade föräldrar!

[Fjällfolket]

Precis så underbart är det!

Vi håller på att stöka runt för fullt, ska måla om gästlyan... I snöstormen hanns inte med att köpa "helgmys", eller baka för den delen.
En trött Fjällmor sträcker ut sig en stund på em.
Och vaknar till en 10-åring som bakar

Hemmagjorda maränger som doppats i fin choklad serverades med blåbär och vaniljvisp =P~

Vi klarar oss definitivt sämre utan henne!

=D> \:D/ =D>

/Fjällmor

[blomman]

Och det allra bästa är att de KAN saker på riktigt! Hur många tioåringar skulle kunna få till maränger, chokladdoppade dessutom, det fixar inte ens alla vuxna! Och det har de ju med sig resten av livet! För det är kul att kunna saker, för sin egen skull! Det är inte fel för självkänslan dessutom!