Störande grannar - Vad gör man?

[tintinking]

Jag har efterlyst en vuxen SHN-kurs. Och det kanske behövs... För vad gör man med störande grannar som inte har en aning om hur det är att ha bebisar i huset?

Jag har nog varit en av de helt oförstående. Jag har liksom alla varit ung - men ingår det att vara dum i huvvet oxå?? Jag tror att det är en sådan total brist på respekt i vårt samhälle att det är liksom där allt börjar och slutar.

Vid 40 har jag fått mitt första barn och jag skulle kunna tänka mig att gå över lik för att skydda min lille son. Jag tror inte det är annorlunda mot någon annan mor - det är en drift som borde vara grundlagsskyddad!

Till saken: I huset har en 22-årig pojke flyttat in. Han älskar hårdrock och death metal. Han är ihop med en dubbelt så gammal flicka. När flickan (läs mamma) är borta så rockas det hej vilt. dagtid, kvällstid - det spelar ingen roll. Förra veckan var det grabbkväll med dito musik i sex timmar i rad.
Basen i musiken skakade lägenheten (de bor rakt under mig) under mesta delen av kvällen - tortyr som jag antar är vanlig på typ Guantanamo basen eller nåt.
Om man tar hänsyn till dofter, vibrationer och den där känslan av obehagliga vibbar i luften så borde ju min lille bebis känna av detta hundrafalt. När festen var i sitt esse så skulle vi göra kvälls"elk" för femtielfte gången. (Elk=mjölk) Jag är ensamstående och har inte armar som en bläckfisk - därför har jag inrättat en bebisstation i köket med leksaker, mobil och varmt täcke på köksgolvet. Björn brukar gilla att ligga där och ibland knorrar han lite för att han bara vill gosa med sin mamma. Den här gången gallskrek han och vart utom sig av oro Jag upptäckte att golvet vibrerade under honom alltmedan grabbarna i köket under skrek "ugh ugh ugh" som några besatta huligan-klacksledare. Gissa om jag vässade klorna då?
Bebisar är ju i grunden glada individer. Men när det är just så här obehagligt kan man ju inte skydda dem Det obehagliga finns liksom i luften - inte bara i form av lukten av cigarettrök och sprit utan även som den där känslan man inte kan ta på.
Finns det någon som har ett bra recept på motattack eller finns det verkligen något man kan göra? Att ringa värden är ju givet men det händer ju inget! Det är bara att invänta nästa gång och hoppas på att någon kan intyga om eländet som vittne för eventuell framtida polisanmälan - polisen har ju annat att göra...

[annawahlgren]

Förstår dig. Det är verkligen inte roligt.

Jag bodde en gång i Rosengård utanför Malmö. Där var färskaste lilla bebisen fyra månader, en bedårande liten Maja.

Vi bodde längst ner. Rosengård var nybyggt - man hade proppat dit 25.000 personer på ett bräde - och ungdomarna hade inte precis någonstans att ta vägen. Inte ens något köpcentrum fanns på den tiden...De unga brukade samlas i olika trappuppgångar för att skrika och skråla, värma sig och "umgås", röka och dricka. Hade det varit i dag hade de säkerligen dånat musik också.

Det var inte roligt att höra detta oväsen kväll efter kväll och det kändes som om dörren ut mot farstun var gjord av papper.

En kväll när det bara var för mycket tog jag lilla Maja, svepte in henne i en babyfilt och gick ut i trappen.

"Den här lilla bebisen kan inte sova", sa jag (ljög jag), "när det låter så mycket här ute".

De formligen dånade av hänförelse, allihop. Bebisen var ju så söööt Klart hon skulle få sova De gullade och hade sig och mjuknade ljuvligt.

De kom aldrig tillbaks till den trappuppgången igen.