Vi har en dotter som blev ett år i augusti. I juni kurade vi henne utan några större problem. Visst vaknade hon och skrek eller gnölade, men inget som inte ramsa och solfjäder kunde fixa. Så hela sommaren har vi njutit av att Clara somnat 19 och att nattningen inte tagit mer än 5-10 minuter. Hon har sällan sovit ända till 7 på morgonen, men vi har varit nöjda med 6-6.30.
I augusti återgick jag till arbete och min sambo stannade hemma och tog hand om Clara. Första veckan var visst hemsk, men allteftersom har det gått bättre och nu är hon riktigt pappig. Vi har dock fått problem.I början av september var jag hemma en vecka, karln stack på älgjakt. Mitt i natten den veckan vaknade jag av att Clara gallskrek som hon aldrig skrikit förr. Jag kastade mig upp och in i hennes rum i tron att något riktigt allvarligt hade hänt, så där har hon aldrig låtit. Hon stod upp i sängen och grät, men verkade vara ok. Eftersom jag läst att man inte ska ta upp barnen tröstade jag på plats, vilket var som att hälla bensin på elden. Hon GRÄT verkligen. Jag blev faktiskt så paff och förvirrad att jag plockade upp henne ur sängen. Trots det tog det minst 20 minuter innan hon slutade hulka och gråta. Hade aldrig varit med om tidigare. När jag skulle lägga ner henne igen började hon om från början. Jag försökte lägga henne på mage för att göra solfjädern men hon ålade sig undan och gallskrek. Jag gick ut ur rummet och ramsade vilket verkligen satte igång henne. Hörde efter bara någon minut att hon började kippa efter andan och då gick jag in. Hon höll nästan på att kräkas så upprörd var hon. Så jag tog in henne till mig och hon fick sova i vår säng resten av natten.
Måste erkänna att jag inte vet riktig hur pass min sambo har hållt på tider och ramsande under tiden han varit hemma. Jag gissar att den biten kanske inte har gått sååå bra. Men jag har tyckt att han måste få sköta Clara på sitt vis.
Nu till det verkliga problemet. Sedan september fungerar inte ramsandet längre. Min sambo säger att han söver henne genom att ”hoppa” henne till sömns (göra hoppsa steg) istället om dagarna, och det börjar bli det enda sättet på kvällarna också. Vilket är JÄTTEjobbigt för honom och omöjligt för mig (hon väger 9 kg nu så…). Dessutom vaknar hon någon gång mellan 23 och 02, och har inte gått att söva om utan då har hon fått komma in och sova hos oss. Somnar om som en klocka, men vi sover ju urdåligt. Har gjort enstaka försök med ramsandet men det är som att piska henne. Kan inte ens lägga henne på mage för att göra solfjädern längre, då ålar hon sig bort och GALLskriker.
Så, snälla, vad ska vi göra? Jag kommer att vara mammaledig igen i november och vill gärna få igång ramsandet igen, om det går. Ingen av oss är en fan av att låta barnen sova i föräldrarnas säng, så det här är verkligen ett straff.
Trött men hoppfull mamma
Så kom ihåg: ta inte in henne till ersäng, eller lyft inte upp henne för "tröst" - det är sömn hon behöver!
, och hon har skrikit av skräck! Å vem skulle inte göra det; bli nertvingad i sängen på det viset