Storbror vaktar över lillebror

[marie-d]

Hej!

Har ett litet dilemma.
Storebror är ett väldigt tempramentsfullt och känslosamt barn. Som visar dem både högt och tydligt. Det har han alltid gjort redan på bb.
Lillebror däremot är av den lugnare sorten. Lugn och harmonisk från början.
Storebror är hemma allt annat skulle vara otänkbart. Han visar så klart och tydligt att han inte vill ha något dagis. Vi går dock till öppna förskolan ibland. Han tycker det är roligt och lillebror är så lätt att ha med överallt.
Dom kom verkligen i rätt ordning.
Men SB börjar gråta och blir orolig så fort någon pratar eller tar i lillebror.
Han vaktar som en hök. Registrerar allt och kommer ihåg allt. Man kan tro att han är ögon i nacken. Han ser direkt om någon tar LB saker och reagerar starkt.
Det jag undrar är väl hur jag kan hjälpa honom att koppla av lite mer.
Han gillar inte när okända barn eller vuxna kommer nära honom eller vill ta i honom, så han kanske tror brorsan är likadan. Brorsan däremot han fyrar av världens smile bara någon tittar på honom.
Dom är som natt och dag.
SB är också väldigt rädd för hundar. Hur kan man hjälpa honom? Det blir bara värre? Tror det handlar om ljudet. Han gillar inte starka ljud.

[marie-d]

Han har även börjat puttas och slåss lite. Något han inte vågat tidigare utan han har bara tagit emot och blivit förkrossad. Nu kör han lite varannan dag puttas(ibland oprovocerat) och varannan dag säger han till andra barn -inte slåss. Han kommer fortfarande ihåg en flicka som slog honom för nästan två månader. Det kan han påminna mig om ibland. Dela med sig och leka tillsammans med okända vill han inte så det kan bli lite jobbigt på ÖF.

[eliselinda]

Hej!

Tyvärr har jag inget bra svar på din fråga. Jag ville bara berätta att mina söner är född nästan samtidigt som dina och dom kom oxå i samma ordning som du beskriver. Så jag ska hålla utkik på dina trådar, dom kommer säkert innehålla bra tips även för mig.

Min äldste är dock den som TAR leksakerna från LB.

Kramar

[marie-d]

Ingen som kan ge några bra råd.

[sigrid]

Barn liksom voksne må få lov å være den de er, altså ha sin egen personlighet og den skal respekteres Det er adferden som man kan ta itu, hvis og når det trenges.

Jeg oppfatter her at storebror ikke takler å være sammen med for mange andre barn og voksne Og da tror jeg at de signalene han gir tyder på at han ikke er moden for det ennå, han er ikke klar for det.
Du spør hvordan du kan hjelpe han til å kople av. Kanskje svaret er å la ham slippe og omgås så mange unger og voksne på ÖF - og la ham få ta inn verden inkludert folk og fe i mindre porsjoner, f.eks. i kortere tid av gangen

Ville ikke det være bedre for ham å ikke gå til ÖF en periode
Kan dere ikke gå på tur ut? Der kan dere sammen se på livet ute mens dere går og han kan mer på eget initiativ utforske omgivelser og leke ?
Han må få ta inn den store verden i sitt eget tempo og med basis i det nære og kjente som er hjemmet, deg og lillebror. Det betyr ikke at han skal "reddes" fra andre folk og fe eller stakkarsliggjøres og bli synes synd på.
Men han skal bli respektert for sin reaksjon og få trekke seg tilbake når det blir for mye inntrykk.

Han gråter når noen tar i eller prater til lillebror. Han viser beskytterinstinkt overfor lillebror, noe som er godt, men storebror trenger å se at dere ikke er "truet", det skjer ikke vondt med lillebror når en annen person snakker til ham eller tar på ham Jeg tror det er viktig hvordan du oppfører deg i slike situasjoner: Smil og vær rolig og blid og snakk beroligende og vanlig og som alt er sin skjønneste orden, med den andre personen og med lillebror og slik så storebror oppfatter hva du sier. Og rett en arm litt tilfeldig i retning storebror som en bevegelse om at din favn er åpen og han komme til deg og lillebror han også hvis han vil. Vil han ikke så er det greit. Skulle han fortsette å være skeptisk, redd eller gråte så tror jeg ikke du skal skynde deg til å trøste ham, men rolig avslutte "samværet" med den andre personen og trekke deg/dere tilbake for å gjøre andre viktige ærender som trenger og gjøres..

Du forteller at han er redd for hunder. Møter dere hunder tror jeg det er best å på samme måte som overfor mennesker å forholde seg rolig. Men det er godt med tiden å lære seg at dyr må omgås med respekt, ikke minst hunder. Dessverre er ikke alle hunder like greie, for å si det slik...Fremmede hunder lar man være ifred, snakker om og til den at den er fin, men så må man gå videre og kan ikke klappe den fordi venter på eieren sin. Den er ikke farlig og skulle den være nærgående, kan du ta storebror på armen uten å være redd, men betrakte den sammen med ham. Kjente hunder kan du vise på hvordan man klapper fint og forsiktig og da blir hunden så glad, det synes den er godt, se! Og vil storebror prøve så er det fint for hunden, hvis ikke er det greit. (Sannsynligvis ville lillebror ha prøvd å klappe hunden istedet..?) Så sier man hadetbra til hunden og går videre på sin vei.

Storebror slår av og til. Er ikke det i handling å spørre hva som er lov? Og det er selvsagt ikke lov, men stryker istedet og jeg tror at det gjelder å repetere det og ellers er de gyldende reglene som gjelder som bakgrunn for barnas gode selvfølelse og samhold:

vær raus med latter og humor

ta barna ibruk

Er du bekymret for hørselen til storebror, så kan du jo ta og få det undersøkt av en spesialist.

[randbrezz]

Tänkvärt.