Vi har precis bytt dagis. Förut så hade vi barnen på ett dagis som ligger på landet. Men vi har sålt vårt hus och skall flytta in till stan igen, därav byte av dagis.
Så till saken. Vår äldre son, hade en plågoande på sitt förra dagis. Han var större och inte alltid så snäll.
Så vi tänkte att det blir bra med en flytt, för det gamla dagiset tog inte riktigt tag i saken och sonen fick ont i magen och ville inte gå dit till slut.Det nya dagiset är jättebra, pedagogist, dom får skapa saker och lära sig en hel del nya saker. Inte allt som på det förra, där fick dom bara leka hela dagarna. Vi och barnen var i sjunde himlen...
Barnen har nu gått där i 4 veckor och den äldre sonen har inte riktig fått någon kompis. Han får alltid vara med och leka, men har ingen bästis ännu.
Det oroar mig, jag vill så gärna att han skall få någon kompis att leka med.
Bekymmer nr 2 är att på det nya dagiset har barnen ett helt annat språk. Han kan komma hem och säga att en pojke sa att han skulle få en smisk, samma pojke sa att han hatade vår son för att han inte lekte på rätt sätt. Vår son gick till fröken och tillsammans redde alla ut problem och gick sedan och gungade med pojken det hade varit problem med.
Dagiset är fantastisk, när vi sa att vår son kom hem och sa att han skulle få en smisk och andra dumma uttalanden, så tog dom tag i problemet på stubben. Lånade böcker om hur man är en bra kompis, pratade med de pojkar som var inblandade och hela gruppen osv. Det kändes skönt.
Men så ikväll så berättar sonen att en annan kille sagt att han skulle äta sönder honom och att någon som åkt förbi på moped sagt att han och hans lillebror är snorungar och att dom borde dö!
Visst säger barn en massa dumma saker, det gör våra barn med. Men det är så hårda ord dom får lära sig på det nya dagiset.
Vår äldsta son är så känslig och vill så gärna få en bästis. Det han får höra är att han har fula skor, att den där pojken hatar honom, att han är en snorunge och borde dö! Inte riktigt vad jag hade tänkt mig, så jag grubblar hur detta påverkar honom, vad vi kan göra osv. Vår yngsta son är så liten så han "förstår" inte vad dom menar...
Vår äldsta son vill dock till dagis, har mycket roligt att berätta om det som har hänt under dagen. Men så kommer alla dessa dumma ord han får höra och då går lilla mamman i tusen bitar och blir så ledsen (men det visar jag förstås inte för honom).
Är jag fånig?
Hjälp!
. Jag skulle aldrig stå ut med att låta min kille vara med om detta.