Tänk så mycket motstånd de möter hela tiden. Hade jag mött bara en bråkdel av det motstånd så hade jag säkert gett upp för länge sedan. Är verkligen inte svårt att vara rak och tydlig tycker jag, och heller inte svårt att känna att jag är hennes bästa vän i världen när hon kämpar så.Varje dag finns tusen händelser som rör mig...när hon kämpar och försöker få ihop verkligheten.
Igår hittade jag henne, strax före middag, högts uppe i skafferiet. Hade klättrar via de högsta pallarna och upp till översta hyllan. Målmedvetet hämtade hon micropopcornen och flyttade pallarna till micron (som också sitter högt). Hon hivade in hela popcornpåsen inkl. plats och allt och vred på ratten. Då kom stora stygga mamma och förklarade att maten var strax klar och att man inte äter popcorn före den. Dock kunde man ju då få efter maten, fastän det nu var torsdag. Är ganska glad att hon inte han trycka på start 8) Stort sammanbrott förstås... När man nu vill tvätta sina rosa favoritkläder. Fixar allt precis som mamma gör och sätter på 90 grader 
. Mamma kommer och ska hjälpa till lite (och jag gör det ändå mycket snyggt tycker jag 
) för vet ju hur ledsen hon skulle bli om de blir förstörda. Stort sammanbrott förstås... När kollegan Per ringer från jobbet och hon tittar förvånat upp "var det postit-Per" 
Något barnprogram på Nickelodeon... När hon rusar efter storasyster som cyklar till skolan själv, skriker "kör försiktigt, det finns bilar". Storasyster inte hör henne och hon bryter samman... När vi bakar sockerkaka och hon för sitt liv inte kan förstå varför saker inte ska hällas i i den ordningen hon har ställt det...utan den ordningen som receptet visar... När hon inte får dricka mangojuice i soffan...när mamma dricker te i soffan...
Ja, inte är det lätt, men det är svårt 
