Allt gick som smort, inga fnurror på tråden. När det då blir läggningsdax, ser Herr Hugo lite frågande på mormor, och säger: "äith"? "isi"?
Det vill säga frågade lite försiktigt efter "mamma" och "pappa", på finska, naturligen, eftersom mormor pratar finska...
Men läggning utan några protester. Naturligtvis.
Varje gång jag hör sådant här, det vill säga inser att vi är viktiga för denna lilla person, reduceras jag till en smältande hög. Hur blir det med två..?
Han smälte nog lite när han fick höra det. Hon var inte alls ledsen innan utan kände väl bara att hon saknade sin pappa.