Tjockis

[Rica]

Hej!! Vet inte om jag är på fel forum med en fråga som denna men jag gör ett försök! 8) Är 38 år fick min tredje son nu i mitten på maj (3,5 månader), har en kille på 2,5 åroch en på 16 år.Allts är jag rik .

Mitt stora problem är att jag inte går ner i vikt efter min sista förlossning. Har gått upp mycket med alla pojkarna (nu senast 30 kg) och var inte pinnsmal innan heller . Med de andra två gick jag ner hyfsat snabbt. Med 2:an gick jag ner alla 30 kg plus lite till på 8 månader med hjälp av helamning, långpromenader och hyfsad kost.
Nu- när jag tycker att jag verkligen är sysselsatt står jag helt stilla . Har gått ner 16kg relativt snabbt(bebis, vätska etc) men nu de senaste två månaderna står vågen helt stilla- trots helamning,fem 7kmpromenader i veckan samt att jag försöker tänka på vad jag stoppar i mej (är dock svårt har blivit helt goodistokig, värre än vanligt).Jag vet att jag med 2:an oxå åt en del godis,fika etc. men ändå sakta men säkert gick ner. Nu händer absolut inget.
Tycker att kläderna blivit lite mindre tighta men på vågen händer inget. Jag vet ju att muskler väger mer(kanske fått lite efter promenaderna) men tycker ändå att själva förbränningen oxå borde öka så att jag ska gå ner lite. Är ju trots allt rejält överviktig och vantrivs så med mej själv . Är det all choklad månne- att det inte funkar att äta nåt onyttigt den här gången eller..........Känner nån igen sej och kan komma med råd

[miar70]

Hej Rica

Här är en till tjockis Nu hoppas jag ju vara mindre tjock om tio-tolv veckor iofs, men det finns mycket att ta av här med
Visst känner jag igen mig! Jag är 36 år, och för var barn som kommit, desto svårare att bli av med överflödskilona, de liksom BITER sig fast Nu när jag blev gravid, vägde jag lika mycket vid inskrivningen som när jag var i nionde månaden med trean

Tyvärr tror jag att åldern också sperlar in, ämnesomsättningen sjunker och det krävs MER för att gå ner i vikt. Herregud, när jag fick mitt första barn, kunde jag ta på mig jeansen när jag for från BB! Kilona bara rann av mig

Och det här att man är i farten, behöver inte alls vara bra... Stress gör det tvärtemot svårare att gå ner i vikt, och kanske blir maten slarvigare när man är stressad också...

Jag har en plan, iallafall
Eftrer detta barn, som är det sista, ska jag i februari köra igång med GI-metoden, styrketräna tre ggr i veckan och köra ett yogapass i veckan. Precis som du är jag GODISTOKIG, så lördag blir gottadag (BARA lördag ) plus då en halvtimmes promenad varje dag! Nu har jag så lång tid på mig att ladda, så nu ska det baske mig bli av! Jag tror det handlar om det, att bestämma sig, och förbereda sig själv och andra på vad som ska hända

Inte var det väl nåt mirakelråd, direkt, men det finns ju inga genvägar
Du är definitivt INTE ensam om att släpa på lite extra, iallafall!

Kramar till dig
Mia

[Rica]

Härliga du!! Skönt att höra att det finns fler än jag!! Det är så jobbigt och man blir så fixerad . Jag ska i ärlighetens namn säga att jag äter godis(helst choklad) varje dag. Det är som att det inte finns nån botten- skulle utan problem kunna trycka i mej en 200 grammare ckoklad varje dag!!

Har alltid gillat sötsaker men nu sen 3:an kom slår det alla rekord- måste bara ha sånt som man blir tjock av varje dag . Kan det bero på nån brist? Amningen? Eller är det som jag misstänker......dålig karaktär? Det är tom. så att min älskling här hemma börjar ifrågasätta mina kostvanor och fråga om det verkligen är nödvämdigt med allt detta godis.

[anna]

Hej!

Jag kan verkligen rekommendera GI!
Jag är inne på min 6:e vecka och kroppen har fullständigt format om sig!
Egentligen en kombination av GI och LCHF = Low Carb high fat, alltså lite kolhydrater, mycket fett.
Enkelt sagt: Bort med potatis, ris, pasta, bröd, mjök, socker.

Jag har blivit av med mitt extrema godissug! Jag menar det verkligen, det är BORTA! Det tog 4-5 dagar, sedan var jag inte sugen på sånt mer, helt otroligt för att vara jag! Är jag sugen äter jag en näve nötter.

Och vad har då hänt?
Smalare midja
Inte så "hängande" rumpa längre, och så har den också blivit smalare
Smalare lår inkl. ridbyxlår
Smalare armar
Plattare mage
Ni anar inte! Jag ser riktigt slimmad ut!! 8)
Och konstigast av allt, jag har nästan inga celluliter längre
De försvann! Jag hade MASSOR på rumpa och lår, men det syns knappt längre!! Och det som man alltid hört skulle vara omöjligt att få bort!
Och så har man alltid hört att man ska räkna kalorier, och välja lightprodukter, men det behövs int alls om man skalar bort kolhydraterna!

C:a 3 kilo är borta, men i mitt fall var det inte så mycket kilon, utan mest missplacerat fett Jag bara väntar på att det som är kvar av ridbyxlåren ska bli bröst, då blir jag en riktig pingla

kram anna

[miar70]

Jag bara väntar på att det som är kvar av ridbyxlåren ska bli bröst, då blir jag en riktig pingla

Ojojoj får man beställa sån omfördelning Då tror jag att jag kör i gång omgående

Skämtåsido - vad roligt att det funkar så bra, nu är jag ännu mer peppad
/Mia

[SusanD]

Och om man vill få en liten extra knuff för att bli av med det extrema sötsuget så går man in på hälsokostaffären och köper Kromtabletter. Hjälper garanterat.

Kram Susan

[anna]

Ja, det är lite fascinerande faktiskt!
Att man kan få kroppen dit man vill, utan en gnutta motion!
Jag som tycker det är så tråkigt att motionera, slipper.
Och ägg och bacon till frukost kan man ju gärna äta

kram anna

[kokos]

Egentligen bör jag inte läsa trådar som denna med ett förlutet med ätstörningar. Men jag kan inte låta bli att lägga mig i. Kroppen behöver kolhydrater. Kolhydrater är det viktigaste bränslet till både hjärna och muskler. Bara hjärnan förbrukar cirka 100 gram kolhydrater per dag. Enligt de nordiska näringsrekommendationerna ska mer än hälften av vårt totala energiintag komma från kolhydrater.

Om man vid en måltid äter mycket proteiner och litet kolhydrater reagerar hjärnans reglersystem på detta och signalerar att det behövs mer kolhydrater vid nästa måltid. Det reglersystem som påverkar intaget av kolhydrater respektive protein är baserat på signalsubstansen serotonin, en av de många signalsubstanser som finns i nervsystemet. Om man äter mycket kolhydrater ökar serotoninhalten i hjärnan. Brist på kolhydrater medför en sänkning av serotoninhalten, vilket resulterar i ett "sug" efter kolhydrater.

Jag kan förstå att man väljer GI-metoden - men att helt utesluta kolhydrater tror jag inte är bra. Risken är då att man istället blir hetsätare.

Efter att ha provat alla olika bantningskurer som finns och varit ordentligt sjuk vet jag att det enda som fungerar och som håller livet ut är att lära sig hur man äter en balanserad kost: för livet. Tallriksmodellen och lagom med motion är det bästa.

[SusanD]

Jag håller med dig till 100 procent Kokos. Det verkar bara som om det är snabba resultat som folk vill ha och uthållighet är kanske en sida som inte är den starkaste. Vad vet jag egentligen

Kram Susan

[Gäst]

Kroppen behöver inga kolhydrater! Så enkelt är det.

Det som kroppen behöver för att kunna utföra vissa funktioner är glucos och får kroppen inte glucos i form av kolhydrater så kan den omvandla protein till glucos. Det finns inga sjukdomar som har kolhydratbrist som ursak.

LCHF är INGEN BANTNINGSMETOD utan ett sätt att äta hälsosamt.

Läs gärna www.fettskramd.se

[kokos]

Det finns inga sjukdomar som har kolhydratbrist som ursakt.

Nja... Det tror jag vad jag vill om. Väldigt många som drabbas av anorexi och bulimi gör det efter ett försök till bantning eller för att det har bantats i familjen när man var yngre. För lite eller för mycket av allt leder rätt snabbt till fixering. I min familj skulle jag aldrig undanhålla pasta, ris eller potatis för mina barn och tänker absolut inte hålla på att banta inför mina barn. Jag står fast vid att en balanserad kost är det som gör att du i längden mår bäst. Jag började hetsäta efter att ha skippat kolhydrater en längre tid. Kolhydratbristens fel eller inte, jag åt väl troligtvis för lite av allt, men läkarna pratade i alla fall om serotoninhalten i hjärnan. Men jag kan ha fel.

Jag har läst om forskning som visar på att oavsett vilka kalorier man drar in på så går man ner lika mycket i vikt. Du kan ta bort kolhydrater eller proteiner eller fett. Resultatet blir detsamma. Så varför inte bara äta lagom av allt?

Men man vill så gärna tro på den bantningskur man för tillfället håller på med. Ända tills man börjar med nästa kur - och nästa kur... Blääääh. Nu lämnar jag detta ämne men står fast vid det jag tror på.

[Rica]

Tack för alla kloka tankar och tips! Det här med mat och vikt är ju ett laddat ämne. Själv så är jag för bekväm för att lära mej en massa om nya metoder utan tror mest på det som ngn annan här skrev-motion och mat i lagoma portioner!! Det är det där med lagoma portioner som är mitt problem.

Trots att jag rör på mej mycket mer än jag gjort på lång tid och trots att jag ammar lättar jag ju inte ett gram. Det måste ju vara så att det jag äter är så tokfel att OM jag inte motionerade och ammade skulle jag gå upp i vikt medans jag nu ,tack vare det andra , står still.

Jag hade vaggats in i nån falsk tro att om jag bara ammar och promenerar långt, raskt och ofta skulle kilona rasa av mej i takt med att lilla Olle växte. Det är ju bara så fel- även om det var så med de andra två. Har ngn annan upplevt detta.

Min dröm vore att nån kom och sa att i början av amningen står många still i vikt- vänta du bara, snart kommer det att börja rasa av dej oxå. Säger ingen så snart måste jag sluta med chokladen- det är liksom det enda jag kan göra.
Tyvärr har det blivit så att en kopp kaffe med nåt gott till åtminstone en gång om dan har blivit lite av "min gulkant på tillvaron". Om ni förstår vad jag menar!?

[Gäst]

Jag tycker att man når en bra balans i kosten och mår bra av dessa tips! Det handlar inte om "metoder" för det ena eller det andra; utan om back to basic och om att ha/nå en individuell normalvikt och må bra i övrigt.

http://fettskramd.se/AnnikaDahlqvistskostrad.pdf

[br]

ett tips är att läsa Fredrik Pauluns bok som heter ngt i stil med "minska i vikt utan att träna" Där finns mycket att lära och många tips. Hans grundtips är fråm GI men att man ska äta bra kolhydrater och han skriver också om vad som är nyttigt för kroppen osv. Boken är lättläst och om man följer hans råd så tappar man kilona

[Susanne*]

Hej alla
Jag tror säkert det finns en massa olika metoder som man kan nå resultat med. 10.000 kronors frågan är väl egentligen hur man förändrar sitt ätbeteende för all framtid. Inte bara för att gå ner i vikt just nu.

Jag tror enbart på balasen mellan vad man stoppar i sig och vad man gör av med. Tror dock också att kroppen behöver lite av varje och den klassiska "tallriksmodellen" håller väl egentligen fortfarande. Konsten är väl kanske att ta lite av allt, även det goda, och sedan vara nöjd med det.

Nu är jag normalt ganska normalviktigt men jag kan inte påstå att jag får det gratis. Jag är ganska aktiv men kan definitivt inte äta fika och godis varje dag utan att lägga på mig. Efter graviditeterna har heller inte de sista kilona bara försvunnit vid amningen utan jag har fått jobba lite för det.

Något som jag tror på är viktväktarna. Har följt det på nära håll genom närstående, samt varit med efter barn nr 2. Tycker där man lär sig proportioner på vad man stoppar i sig och får en inblick i hur man väljer "bättre kost" i samma kategori. Huh...det blev luddigt. Men när man ser hur mycket en korv med bröd "kostar" så äter jag gärna en äggmacka istället... Dessutom får man koll på allt man stoppar i sig...och en del tenderar man (jag i alla fall ) att glömma bort...

Jag tror alla måste fundera vad ens eget mål är och kanske varför man äter på ett visst vis... Inget är rätt eller fel, bara man mår bra med det och gör sina val med öppna ögon.

Kram