OTRYGGT

[Iritea]

Hej alla!

Skulle vilja be om lite råg i ryggen...typ...Tvingas byta jobb från invant tryggt med kända arbetskamrater till lääääskigt nytt med nya arbetskamrater och nya inte barn längre utan tonåringar. Huh!!! Känner mig otroligt nervös och otrygg. Så ni som bytt jobb och känt er sådär darriga i knävecken har ni några råd och tips. Ska dessutom lämna över föräldraledigheten till sambon och sonen verkar samtidigt tröttna på att dricka min goda mjölk och så höst snart och nytt hus med höll jag ju precis på att glömma. Allt tryggt och invant ska liksom vändas upp och ner på så snälla ni alla kloka hur gör man när man helst vill krypa ner under täcket och vara liten igen?

Kramar Iritea

[Gäst]

Hej!

Åååhh, vad jag känner igen mig. Jag har superlätt för att bli nervös, och nu när jag slutat amma så har de där sköna lugna-mamman-hormonerna försvunnit. Vaknar VARJE morgon med en nervös-klump i magen. Bara för att jag ska vara själv med Anton hela dagen. Vilket alltid går finfint . Varenda liten (eller stor) förändring i mitt liv medför att jag får svårt att äta av nervositet. När jag började skolan, när jag bytte skola, när jag flyttade hemifrån, när jag började på universitet, gå på fest, äta lunch med okända människor, när jag var utomlands en termin, när jag fick nytt jobb, osv osv. Och så är jag kissignödig HELA tiden, när jag är nervös... 8-[ .

Mitt grundtips är att se till att ändå äta ordentligt. Om du är som jag, och har svårt att få ner maten, så gör lättätna saker som fil och mackor, soppa, sallad eller så. Och sova ordentligt. Liksom se till att man fysiskt mår bra. Då blir det lättare att tackla nervositeten, tycker jag.

Och se till att krypa ner under täcket och bli omhållen, ibland ÄR man ju SÅÅ liten. Och då får någon annan vara stor en liten stund . Tanka lite trygghet!!

Det brukar ju aldrig vara så farligt, det där nya. I efterhand undrar man ju alltid vad man var så nervös för... .

Hur går det på nya jobbet? Har det börjat än?

Kram Jenny

[Iritea]

Hej Jenny!

Tack för ditt svar. Jag har varit två dagar på nya jobbet och hittills har det känts okey. Men i morgon börjar jag på allvar med lektioner och HUH så man kan bli nervös och få prestationsångest. Hör av mig när mogondagen är avklarad. Kramar Iritea
Ps kollade på dina fina bilder sååå söt liten skrutt Ds

[Gäst]

Mmmm, visst är han söt ! En riktig liten solstråle är han också .

Hur gick det idag, med lektioner och tonåringar och allt? KÄnns det fortfarande nervöst? Tänk som när man gör schema eller kurar, det nya måste få minst tre dagar att sätta sig och sedan uppföljningsvecka !

Kramkram från den lika så nervösa Jenny (vi har namnceremoni för Anton på lördag - tokstora fjärilar i magen 8-[ )

[Gäst]

Hej!

Namnceremonin avklarad igår. Puuuh. Allting gick ju jättebra, men 20 pers på middag, från 0-90 år, i vår lilla lägenhet . Vilken pärs för en sån som mig. Hade inte aptit för fem öre, men nu ikväll kunde jag äta igen. Mmmm, vilka goda rester! Och Anton charmade alla, med sina odiskreta tjutande gapskratt , tills han somnade prick 19 i sin säng ! Och nu tänker jag somna i min säng.

Jag hoppas att din första jobbvecka gick fint!

Kram Jenny

[Iritea]

Hej Jenny!

Sååå trevligt att få lite tankar från någon som också blir "för" nervös när nya äventyr ska begås. Har nu varit två veckor på nya jobbet och varit såååå nervös och haft sååååå ont i magen. MEN det har gått bra. Hade en riktigt bra dag idag och kände mig riktigt glad när jag gick hem. Kanske kommer jag aldrig ifrån att jag "överladdar" inför nya saker...och gamla Men det är skönt att veta att jag inte är ensam. Vad härligt att namncermonin gick bra. Vore kul att höra mer om vad en namncermoni är Många kramar/Iritea

[Gäst]

Hej igen!

Vad skönt att du börjar känna dig hemma på nya jobbet. Om en månad eller två kommer det att kännas som att du alltid varit där, eller hur ?

Att överladda, eller bara vara nervöst lagd, nej jag tror inte att vi slipper undan det nånsin. Det ligger nog i personligheten. Men genom att veta att det blir så, så är det lättare att hantera. Man blir inte så tagen på sängen av alla konstiga fjärilar (och krokodiler, känns det som ibland) i magen, och man vet att det är en övergångsfas.

Det är bara viktigt att inte låta det bli ett hinder för att göra nya saker Fast jag komme rihåg när jag skulle åka till Chile för exjobbet, som jag planerat och sett framemot i nästan ett år. Ojojoj, vad tusan har jag gett mig in i nu, tänkte jag. Men vi var ju två, och jag kunde inte bara strunta i den andra personen. Och skulle skämmas ihjäl av att ställa in utan någon bra anledning .

Så jag åkte. Och åt inget den första veckan. Och kom hem med ultrastarkt självförtroende, och med tokhärliga minnen ! (Och ett exjobb som sent omsider blev klart... ). Så man växer jättemycket varje gång man genomför det som gör en så nervös!

Vad en namnceremoni är visste vi inte riktigt. Men vi ville inte döpa, och eftersom vi inte är gifta så har liksom våra familjer aldrig riktigt presenterats ordentligt (alla bor utspridda i hela landet). SÅ vi bestämde att ha ett kalas där Anton skulle hälsas välkommen till världen och liksom få sitt namn. Också för att om det händer nånting med mig och Erik så ska Anton ändå kunna ha kontakt med båda våra familjer, och det är det ju lättare om det har träffats. Eller så.

Vi planterade ett träd i en park, serverade lite mousserande vin och snittar därute och njöt av vädret (det ösregnade inte under den timme det tog... ). Sedan åkte vi hem till oss och åt. Jag berättade för alla om hans olika namn, sen var det inte så mycket mer. Men en trevlig dag och kväll blev det!

Kram Jennypenny