
Klofsar in efter ditt nödrop i Gästboken, men ser att du har fått svar. Och dem hoppas jag och räknar med att du tar till dig
Och så måste jag be dig att inte starta ny tråd kring samma kur och samma barn - det blir så onödigt svårt då att få sammanhanget i det hela för oss som vill hjälpa.
Jag vet inte vad du fått för råd i PM av dubbelpappa (diplomerad SHN-kurare

) men vill betona att uppföljningsveckan som begrepp inte betyder att det är lilla barnet självt som ska följa upp. Det är de ömma föräldrarna. Ledningen är fortfarande deras/ditt. Kuren pågår och den är en process. Alla processer går lite ryckvis; det kan vara fem steg fram, två tillbaka. Det är sällan en process går klockrent som på räls.
Du har gjort ett jättebra jobb så här långt, men missat en del på vägen - som t ex att bekräftelseramsan dras ihop med påminnelsen redan andra-tredje natten (av de första fyra).
Du söker kanske "regler" för hur man ska göra alltid och jämt, men sådana djur finns inte. Man måste lyssna av. Gång för gång, natt för natt, dagslur för dagslur. Vid det här laget ska du t ex inte stå och hänga i dörröppningen och ramsa - du kan börja där, så att du verkligen når fram till barnet, men sedan drar du dig bortåt, ramsar liksom i förbigående (och snart från din egen säng utan att behöva gå upp alls). Tycker du att du tappar greppet om saker finns så oändligt mycket att läsa som peppar och påminner och styr upp - inte minst Verktygslådan i all enkelhet!
Överarbeta inte. Tro på dig själv. Tro på barnet. Jaga ut orosvargarna. De gör ingen människa glad, allra minst lilla barnet. Släpp inte in dem mer
