På väg hem i bilen från svägerska, som ska vara hundvakt några dagar, blev Wilhelm lite ledsen. Trött och kunde inte komma till ro. Hans gråt blev allt mer högljudd och hjärtskärande.

Jag vänder mig om och klappar Wilhelm på huvudet för att lugna honom och ge honom närhet, men det hjälper föga.
Efter ett tag tar Virve ett varligt tag om min hand och för bort den med orden: "Wilhelm vill vara ifred, ta bort handen".
Jag tar bort handen och säger "jaha, oj, är det så det är..."

varpå Wilhelm tystnar och är lugn hela vägen hem!
Ibland undrar man vilket plan de där två kommunicerar på egentligen...
