Nu har vi just kommit hem från en vecka hos gammelmormor i Malmö. Gammelmormor (=barnafaderns mormor) är 86 och pigg som en nötkärna. Visst har hon en del krämpor men dem låter henne inte hindras. Hon lagar ljuvlig mat.
Vi åker de dryga 40 milen i bil, utrustade med en ny resesäng och alldeles för mycket packning. Gammelmormor bor i en tvåa, där de ömma sover på bäddsoffa i vardagsrummet och Ella - ja, hon fick helt enkelt ligga i köket.
Det tog en stund att montera resesäng. Det skulle böjas hit och vridas dit. Ner i badkaret med mamma och plaska, upp och äta välling. Å vilken fin ljuskrona i taket. Jaha, så blev det då dags att lägga Ella i en ny resesäng, i en ny omgivning, med främmande ljud och utan ens i närheten av det kolmörker vi åstadkommer här hemma i barnkammaren.
Gonatt till nallen, lägga tillrätta, ut med ramsan...... Tystnad först.
Sen kommer frågorna.
"Näe, men hallå!!! Ska jag ligga här? I den här buren? Ho ho!! Hör ni mig? Vad sysslar ni med? Nu åker vi hem va? Det här kan ju möjligtvis inte stämma? Menar ni verkligen allvar? Vad är det för spännande som står där...?"
Sedan hör vi hur hon krafsar på nätsidorna, suckar lite för sig själv och bestämmer sig för att somna.
Sessionen tog 10 minuter och det var det längsta det någonsin tog för henne att somna - natt som dag - i denna nya miljö, med främmande människor, bland främmande lukter och ljud.
Är det inte helt fantastiskt!!
