Annektering

[kokos]

På beställning av AW kommer här några rader om annekteringen. Vi har precis fått en son och har en 2-åring sedan tidigare.

Vi hade planerat att tillsammans med 2-åringen Adrian ta in spjälsäng, bebiskläder mm men eftersom bebisen bestämde sig för att komma tidigt hann vi inte med denna del. Adrians mormor fick från BB instruktioner om att hon tillsammans med Adrian skulle tvätta upp lite bebiskläder och välja ut några leksaker som han kunde ge till bebisen när vi kom hem. Adrian var hemma med mormor hela tiden jag var på BB, vi ville att han skulle få möta sin bror för första gången på hemmaplan. När vi kom hem efter 3 dagar ställde vi babyliften bakom oss bakom bron och knackade på dörren. Adrian och mormor kom skyndande mot dörren och vi mötte vår store prins med pussar och kramar (han har aldrig mött oss på ett så underbart härligt sätt förut). När vi hade pussats klart lyfte vi helt sonika in babyliften i hallen och ställde ner den. Vi lät saker och ting hända - utan en massa prat. "Bebis"!!! - ropade Adrian och gav sig på upptäcktsfärd en liten kort stund och sen var det inget mer med det: några glada rop att bebisen hade en fot och en näsa.

Under Edvins knappt 2 veckor hemma har det gått bra. Adrian älskar att hjälpa till att byta blöja och han håller stenhård koll på Edvins gosedjur mm. Och så gillar han att mysa med sin lillebror. Han vill att han ligger hos honom i spjälsängen när han äter välling på morgonen och han vill gärna mysa med Edvin nära flera gånger varje dag. Det första Adrian säger när han öppnar ögonen på morgonen är BEBIS.

Adrian blev verkligen stor snabbt. På många sätt: dels blev han tung (!) och det känns som att byta blöja på en elefant på honom. Men han blev också storebror. Det blir en spännande resa. Jag ser verkligen fram emot att de ska få dela rum senare.

[Tilda]

Vilken härlig berättelse!

[carin73]

Så här gick vår annektering till:

Mormor bodde hos oss sedan ett par veckor och då och då pratade vi om när lillebo egentligen skulle komma ut. Storebo var inte så värst fascinerad av magen med pratade och bad honom komma ut snart. Storebro har varit med och gjort det mesta, pyntat sängen med gosedjur bl a. T o m erbjudit lillebo sin älskade nalle.

Morgonen D åkte vi precis innan han vaknat och skrev en lapp på tv:n om att "Nu tror vi att lillebo vill komma ut. Vi ses snart!" Lämnade också ett paket. Hela dagen hade förlöpt utan problem. Pappa åkte hem och åt middag och nattade. Kom tillbaka till sjukhuset men åkte hem igen på morgonen för att äta frukost hemma. Senare på f m åkte pappa och storebo för att hämta oss. Lillebo sov i stora sängen på BB och jag gick ut i korridoren för att ta emot dem. Vi hämtade fika och gick in på rummet och satte oss. Storebo fikade och frågade sedan helt plötsligt lite tyst "var e lillebo?" Där, pekade vi. Han gick dit, superglad och närmade sig honom allt mer, kröp runt i dubbelsängen och tittade från olika håll och sa "heeeeeej lillebossan" med gulleplutt röst.

Vi tog kort lite diskret men lät dem vara. Pussade och kände så försiktigt. Sedan fick han hålla, oj så öm han var!!

Sedan föreslog vi att nu åker vi hem allihopa. Inga problem. Packade ihop oss och bad storebo bära babyskyddet med pappa. Har världens sötaste kort när de tillsammans går iväg i korridoren. Storebo fick passa lillebo i baksätet hela resan. Det var hans uppgift och han var stolt.

Väl hemma är storebro lite mer trotsig, speciellt mot mig. Ibland är jag trött på rösten om han trotsar när jag ammar vilket hänt ett par gånger. När jag ber honom sitta med och klappa lillebo går det bättre. Det märks att det ger resultat när jag ger honom mer uppmärksamhet och tar med honom i jobbet med lillebo. I stort verkar han hittills stormtrivas med lillebo och älskar honom överallt annat. Varje morgon har han hoppat upp i sängen, bett att få hålla och sagt "de e så joligt med lillebo!" Hur rörd får man bli?

Storebo och jag har hunnit göra några egna saker också, premiärtur till frisören t ex.

Idag tog vi premiärturen med vagnen. Jag fick inte hålla någonstans - "ja kan ja kan". 8)

Nu vaknar lillen - MAT NU!

Varma hälsningar
Carin

[annawahlgren]

Tack, tack Underbart att höra

Kan man komma längre bort från den "obligatoriska" svartsjukan

[Mindy]

Rapport från vår annektering:

Min BB-vistelse blev längsta frånvaron från Simon (20 mån) hittills. Farmor (snart AW-diplomerad ) har hållit ställningarna hemma och pappa har pendlat emellan.
Under dagen hade de renbäddat vår säng och gjort i ordning vagnen till lillebror tillsammans och pratat om att idag kommer mamma och lillebror hem.
När vi kom hem väntade far och lillebror i bilen och jag gick för att möta Simon. Och vilket möte! Han blev så glad, och jag blev överlycklig - som jag hade längtat. När han visat olika saker ringde jag pappa som kom och plingade på dörren med lillebror i babyskyddet.

Simon var först avvaktande. Kollade lite och gick runt. Vi lade lillebror i soffan för inspektion men den uteblev. I stället provsatt storebror lilla babyskyddet och pysslade med allt möjligt annat med nyfikna diskreta blickar. Lillebror hann tyvärr bli hungrig för vår tajming hade först sinkats av sjukhuset och där blev jag lite nervös. Skulle det här nu bli fel?

Det gick en lång stund men så var det dags. Storebror började med att ta av sockarna på lillebror, pekade och petade sig igenom alla kroppsdelar . Strök honom på huvudet med sitt karakteristiska läte för när man smeker katten och/eller blommorna.
Sen frågade han (med händerna) om han fick hålla? Vi hjälpte honom, han luktade och kände på händerna. Gav go-kramen och pussade (sååå försiktigt!) lillebror på munnen. Sen var det klart, då lämnade han honom till mamma och började leka med vagnen som han ville visa.

Vi sa att "nu ska lillebror bo här med oss" och fick nickande "mmm" till svar men undrade förstås själva vad Simon egentligen skulle säga när Viktor faktiskt var kvar dagen därpå...? Det har inte varit några problem! Det verkar som om Viktor har bott här alltid och här kan vi verkligen tala om att det är storebror som innehar den TOTALT SJÄLVKLARA ATTITYDEN.
Vi rörs till tårar dagligen för han ser verkligen så lycklig ut över att ha fått lillebror och han är så GO ! Pussar och kramar på honom, har aldrig varit i närheten av att vara våldsam och visar heller inga tecken på avundsjuka trots att jag ammar ganska mycket nu. Han har bara blivit dubbelt harmonisk!
Vi förstår det inte riktigt måste vi säga, aldrig hade vi kunnat tro att det skulle bli så här totalt bekymmersfritt och självklart och kärleksfullt från start.

Idag har jag och Simon haft egen utetid, bara han och jag och jag slås verkligen av hur det strålar om honom. Ord behövs inte. Denna underbara pojke!

PS. Se bild

[Gablex]

Jag blir så rörd och glad när jag läser era berättelser! Att få ett syskon måste vara den största och bästa gåva man kan ge sitt barn!

[T.P]

här kommer vår berättelse!

Mormor var barnvakt åt vår flicka(snart 2 år) Och mormor berättade såklart att mamma skulle komma hem med bebis Tidigare har hon inte brytt sej om min mage speciellt mkt utan har man frågat vad som finns i mammas mage har hon sagt Navel!! så sant som det var sagt
Väl hemma utan för dörren ber jag min sambo stanna kvar utanför medans jag går in för att hälsa..Överlycklig ropar hon Maammaaa..beebbiiis springer till mig vi kramas..sen har hon inte tid över för mig utan letar efter bebis , då sambon lyfter in bebis i bilstolen HEEEEEJ säger hon på "bebisspråk" samtidigt som hon lutar sej ner och tittar på bebis, efter det springer hon till min säng och ropar -bebis ligga där !! lägger honom i sängen och fort åker sockarna av resten av kläderna oxå fast försiktigt...pillar, kollar ,pussar...som om hon längtat länge efter honom

Det har gått så himla bra med dom ,han har liksom alltid funnits känns det som när han gnyr säger hon "mammas böst" och ser lite oroligt på mej... hon har kåll på det mesta underbart