Dagis/förskola - erfarna föräldratips

[Fjällfolket]

Hej!

På sistone har det funnits många frågor och funderingar, i olika trådar, kring "små barn på dagis" här på forumet. Det har fått mig att fundera lite... :-k

Först:

Jag vill INTE förespråka dagis för små barn. Jag håller helt och fullt med Anna W i den frågan

MEN:

OM man, av nöd, är tvungen vill jag ge några tankar på vägen...

Om man känner oro och/eller har funderingar om/kring sitt barn är det så lätt att bli "hemmablind" och därmed "missa" det vidare perspektivet. Kanske uppstår missförstånd i orons kölvatten? Som sen spär på oron, som... och så är en ond cirkel igång.
Och denna färgar i allra högsta grad det lilla barnet. Som har nog ändå med allt det nya.
Visst kan det då hjälpa din känsla att fråga/prata och höra sig för...
MEN! -
Många uttryck/begrepp (verktygen, vargen, attityden osv..) är "fikonspråk" för många utanför forumets varma famn...
Lyft istället blicken och se VAD folk gör och HUR de förhåller sig till barna. Kanske du då ser en "AW-variant" in action Eller t.o.m flera
Observera inte en AW-klon
Utan en annan person, med egna "verktyg". MEN likväl en inneboende attityd av självklarhet och en given känsla för barnas väl och ve. Kanske helt omedveten om att han/hon lever och verkar i AW's anda/filosofi.
Om du t.ex. skulle fråga dagmamman/förskolepersonalen om de vid vilan RAMSADE barnen, eller gav en x-tra SOLFJÄDER vid behov skulle du troligen ha ett livs levande framför dig!
Men om du kunde vara en osynlig iakttagare vid vilodags, en helt vanlig dag hos dagmamman/på förskolan skulle du kanske få se det du frågar efter...
Som exempel -

På de förskolor jag arbetat genom åren går det ofta till så här vid vilan på en småbarnsavdelning (1-3 år). Men nu på "fikonspråk" :

Alla barn får ett mjukt
TILLRÄTTALÄGGANDE
på sin bestämda sovplats, med sin snutte/gosedjur

Den personal som har ansvaret för vilan
RAMSAR x 1
(ex. Nu ska barna sova, sov gott...ses sen...)
ev. assisterande personal är TYST.

De barn som behöver x-tra hjälp att komma till ro
BUFFAS
eller
SOLFJÄDRAS
tills lilla kroppen är sömntung... Och får med sig en mjuk
BEKRÄFTELSERAMSA x 1
(ex. NU ska Nisse sova, sov gott...ses sen...)

De barn som behöver blir omstoppade igen
efter ca: 10 min (då de inte störs)

Alla barnas insomningstid noteras mentalt d.v.s
Klockan är den bästa av vänner

När alla sover så gott gör personalen annat MEN med koll
LJUD I HUSET!

De flesta barn vaknar på utsatt tid.
Om man vaknar för tidigt får man
PÅMINNELSERAMSA x 1
Om man är en sömntuta får man
VÄCKNING (på utsatt tid, efter klockan.)

Återseendets glädje njuts, av praktiska skäl, utanför sovrummet. Men då får å andra sidan ALLA barna, var och en i SIN tid...
GOD MORGON! i stor stil med klang och jubel, kramar och pussar! \:D/


Så OM du, av nöd, är tvungen att titta på dagis åt ditt lillhjärta -
Stirra dig inte blind på scheman/ verksamhetsberättelser/ lokaler/ planeringar/ utbildningsnivå/ leksaker etc...etc...

SE, med öppna ögon, på personen framför dig.
Vad är det du anar/ känner/ ser när lille Nisse kommer fram och frågar om något mitt i "ert" möte
Är det "Vän av ordning" eller "kärleksfullt visa/vägleda" som ger sig till känna när sen lille Nisse i nästa sekund närmar sig blomkrukan på avdelningen

DÄR är ditt barns vardag.
Där är svaret på dina frågor...

/Fjällmor

[K-ina]

Så bra skrivet Fjällmor! Precis det där är det som skiljer ett bra dagis från ett dåligt!

Jag är ju snudd på dagisförespråkare här på forumet men kanske det beror på att jag (nästan) aldrig stött på något annat än personal som bemött barnen med den kärleksfulla vägledande attityden.

Ett undantag dock... Den människan försvann tack och lov ut lika fort som vi hade hunnit bekanta oss med varandra och jag kommer aldrig glömma lättnaden jag kände när jag kom till dagis med Axel och personalen ursäktade röran på hallgolvet med förklaringen: "vi har haft litet busigt här". Deras ögon glittrade lika mycket av förtjusning som barnens! Det var skillnad på atmosfär på EN dag!!! Så personalen är A och O!

[hjhelena]

Absolut personalen är det viktigaste, förtroendet måste vara totalt.

Kram H

[annawahlgren]

Tack, fjällmor - utmärkt skrivet och så sant, så sant

Ur Barnaboken 1983 (sid 732 f):

Finns det ingenting som är bra med dagis?

Det tycks vara så, att de daghem som fungerar så pass tillfredsställande som möjligt är - med tanke på den bestämmande strukturen - är de, där ett personalgäng från början samarbetat, dragit upp tydliga riktlinjer för verksamhetens SYFTE, praktiken och normerna; där man är en homogen grupp, som vet vad man vill med barnen eller i varje fall har bestämt sig för att vilja någonting över huvud. Dessa grupper arbetar utan något som helst stöd i den luddiga komposition, som heter barnstudeutredningens betänkande, och som är ett hopkok av fromma förhoppningar och utvecklingsteorier. De hjälpligt fungerande daghemmen står under något som kan kallas en ideologi, buren av gemensam och uttalad övertygelse. - -Personalomsättningen är här också jämförelsevis mycket låg.

Om ett daghem är "bra" - fungerande - eller inte, bestäms inte av fromma förhoppningar utan av verkligheten. - -

Det som är - kan vara - "bra" med dagis är alltså HELT AVHÄNGIGT AV DEN PERSONAL SOM ENIG STÅR FÖR EN GENOMARBETAD OCH SAMVERKANDE IDEOLOGI, egenmäktigt upprättad och på intet sätt förankrad i barnstugeutredningens verklighetsfrämmande efterkonstruktioner. - -

[Fjällfolket]

Tack Anna!


Jag visste inte (obevandrad i Barnaboken som jag är) att du redan skrivit så!

Jag vill INTE förespråka dagis/förskola för små barn. I dagens läge kanske inte heller för större barn... Jag anser att de flesta (om inte alla) av oss kan välja att vara hemma så länge som det krävs för att våra barn ska må bra. Jag har själv gjort det, som ensamstående, och vet att det GÅR! Det är ett livsval...

MEN jag är också trött på det skuldprat som nu är. Och vill ge de föräldrar, som i sin egen livssituation anser/bedömer att de måste... Ge dem ett annat sätt att SE
Idag är "valmöjligheten" späckad med vackra broschyrer och blanketter. Omvärlden står där (igen!!! ) med sina förmanande ord om att barna "behöver kompisar"... Jag har själv stått där och rabblar verksamhetsplaneringar inför mammor/pappor med små 11-månaders på armen och känt - det jag egentligen vill säga är att OM ni av NÖD är tvungna....så ska jag ge lille Nisse:
All kärlek jag kan, social delaktighet så gott det går, trygga rutiner, plåster om han gör illa sig med tillhörande kramar, ren blöja och god sömn...och många skratt! Jag har jobbat där bara för att ge de små det lilla jag kan...av en annan värld..
NU är jag inte lika trött längre, nu då jag hittat HIT och till dig
TACK!

/Fjällmor

[Katarina-Mamma duracell]

åh tänk om personal som gillar sitt jobb skulle ge mig den info du just rabblat upp fjällmamma, då skulle jag bli jätteglad. Verksamhetsberättelser i all ära, men hur kul är dom??
Jag vill hellre veta, vem tar hand om mitt barn?
Lär mitt barn vika handdukar och städa efter sig.
lek ute oavsett väder, vad gör det att de blir geggiga, de har kläder som tål tvätt
låt barnen njuta av att vara just barn

ha det gott, och välj dagvård med omsorg

[Fia F]

Jag vill bara gjuta ytterligare hopp i dem som väljer/behöver barnomsorg. Vi har haft lyckan att stöta på två underbart välfungerade personalgrupper på våra dagis, med kloka, livserfarna, omtänksamma dagisfröknar och -farbröder som blivit en förlängd del av barnens "storfamilj". Dagis på förmiddagarna och samvaro med far- och morföräldrar på eftermiddagar har gjort våra barn gott, mer gott än vi någonsin vågat hoppas.

[Vivan]

Jag är väl egentligen ingen karriärsmänniska men jag trivs med att arbeta lite (jag undervisar vuxna) och jag blir en lyckligare mamma för mina barn då. Min man kan i viss mån justera sina arbetstider för att förkorta dagisdagarna men han kan inte stanna hemma helt. Vi har inte så mycket möjlighet till barnvakt och den äldsta dottern går i skola på annan ort och kommer bara 1-2 ggr./månad (fast då är ju lyckan stor hos oss alla!). De små barnen (4 och 2 1/2) går alltså på dagis (eller förskola som det ska heta). Stället har valts ut av mig (som anser mig ganska kompetent att välja med förskollärarutbildning i mindre flummig tidsperiod och yrkeserfarenhet som sådan) och jag kan beskriva den som medveten men ej överpedagogisk, vi trivs. För ett par månader sedan var vi däremot undrande....lill-tjejen, som faktiskt är ganksa stor nu, går på en egen avdelning där hon varit bland de yngsta barnen tidigare och nu flyttades 3åringarna till en annan avdelning (jag tycker egentligen inte att det är så lämpligt att bryta gruppkostellationerna) och in skolades 5 nya små liv mellan 1 och 1 1/2 år. Då börjar lill-tjejen kissa på sig, på dagen och varje natt och några gånger tom. bajsade hon på sig, hon som varit torr dygnet runt sedan knappa 2 år!! När vi tog upp att problemet verkade hålla i sig kom förskolläraren på att hon ju faktiskt (i hennes verklighet) blivit storasyster och betedde sig på ett sätt som storasystrar tydligen kan göra ibland. Nu har vi ju en lycka att ha ett "bättre" dagis så därför fick lill-tjejen börja leva upp till "stora-syster"-ansvaret genom att hjälpa till att byta blöjor, klä på de små osv. och efter 2 dagar slutade hon med allt kissande och bajsande och har nu inte kissat på sig på en månad!
Vad jag egentligen vill säga med mitt skrivande är att om man väljer kritiskt, gör studiebesök och kontrollerar hur personalen bedriver arbetet i PRAKTIKEN, inte bara hur de SKRIVER om det, så kan det faktiskt vara en fungerande lösning några timmar per dag.

[vårmamma06]

Vivian...Härligt o höra att det löste sig för er lilltjej!

Oh jag håller med dig till fullo, sådan är jag oxå...ingen karriärs lysten hyena men blir en lyckligare människa av att få jobba. Skulle aldrig kunna gå hemma i 3, 4, 5 år; beundrar de som kan.

Sedan är jag en stor förespråkare till FSK o tror att alla barn mår bra av att gå på en som du säger bra driven FSK. Sedan kan jag hålla med om att barn under 2-3 år inte bör om det går ha fulla dagar, men att gå på FSK från 9-15 eller liknande är vad jag anser att de flesta barn behöver.