flänga hit och dit

[Rica]

Hej allihopa!! Måste bara fråga hur ni gör när "man ska låta världen vara liten innan den blir stor" för en liten tvåmånaders bebbe om man har en busig 2åring som älskar när det händer saker och älskar att träffa folk . Det blir lite åkande hit och lite åkande dit- handla, hälsa på mormor, åka till stranden, hälsa på nån kompis etc och lillen får " hänga med". Vi trivs med det men jag får lite dåligt samvete för lillen . Är det fel!!?? kram

[annawahlgren]

Möjligen ska du först och främst ta och granska det där dåliga samvetet - kommer det härifrån, så att säga ("världen måste få vara liten innan den kan bli stor") eller kommer det från dig själv, innerst inne, så att du "vet" att det inte är riktigt bra för lilla minsta älsklingen att, som du säger, flänga runt

En liten tvååring MÅSTE inte göra allt det där kuliga jämt, varje dag. Han tar ingen skada av att ta det lugnt ibland och göra ingenting, dvs sysselsätta sig själv.

Och en liten tvååmånaders MÅSTE inte fara illa av "flängande", eftersom man ju faktiskt kan göra flängandet ganska lugnt. Man kan skydda barnet från närgångna människor, starka intryck (eller intryck alls - gå ut vid sovtid) och se till att man alltid har lugna ställen att "landa" på när man ska ge mat och umgås på tu man hand, i avskildhet.

Det är väldigt mycket en frga om organisation.

Men framför allt måste man veta vad man gör och varför, och alltså kunna stå för det inför både barnen och sig själv (vad sedan omgivningen än möjligen tycker och tänker hit och dit). Därför bör du rannsaka dina njurar, dvs skärskåda ditt dåliga samvete först och främst

[/LO]

Ja, att ha dåligt samvete leder ofta inte till något bra

Jag tror inte att det är så stora problem nu - så små är inte så rörliga och kan lätt skärmas av med suflett i vagnen t.ex. om det blir lite för mycket.

Men det är faktiskt inte fel för varken mamma eller storebror att vara hemma och ha "tråkigt" ibland, eller ganska ofta. Den stores värld behöver också vara ganska liten fortfarande. Mycket syn- och ljudintryck är underhållande för stunden men är ganska stressande för lilla (och stora) huvudet

/LO

[mrs tall]

Det här har jag också funderat mycket på nu när familjen skall få tillökning. Vår Skruttis är van att "flänga omkring", närmast pga av att mamma är en ganska rastlös skäl som gärna går ut en sväng under dagen bland människor. Jag är så mycket ensam i alla fall, så en lunch bland folk unnar jag både mej och sonen! Vi har begränsat oss till en utflykt/dag och oftast under samma tid. Vet vi att det är något speciellt på kvällen, så är vi hemma under dagen osv. Det positiva är att sonen inte är ett dugg skygg för folk, trots 8 mån ångesten o.dyl..

I november kommer vår "Skrutta" (en tjej fick vi veta!) och då blir det att ta det lugnt de första månaderna igen, åtminstone tills vi får ett fungerande schema åt lillen. Nu tror jag inte att det är bara mamma som får klaustrofobi, utan även sonen älskar ju våra utflykter! Vi får helt enkelt hitta på någonting tror jag.. Pappa får väl ta med sonen, medan mamma rutnar hemma!

[annawahlgren]

Hm, luktar jag mig till lite förtida klagomål här "...medan mamma ruttnar hemma" Skäms på sig

I det gamla Rom eller antikens Grekland hade gudarna per omgående bestraffat en sådan otacksam, icke ödmjuk förhandsinställning genom att beslå den ömma modern med något alldeles fasansfullt förskräckligt, så att hon verkligen fick säga tack och adjö för gott till sina forna lättsinnigheter Ja, detaljerna/straffvarianterna kan du föreställa dig själv

I våra dagar kallas det att utmana ödet

Jag säger bara det: var sak har sin tid

[Åsa R]

Jag har en mycket energisk kille som är 3,5. Han behöver också "rasa av sig" och få ut energin. Är vi inne hela dagen så klättrar han på väggarna... Men håller med Anna m fl om att det absolut inte heller ska vara stimulans hela tiden!

Fram till nyss när lilltjejen blev 3 månader så har vi gjort mesta delen av utflykterna (lekparken, besök osv) när hon sover och undvikit bilturer så mycket som möjligt så att hon fått sova i lugn och ro utan att flyttas mellan bil/vagn. Vi har tur och bor bra med "allt" inom gångavstånd så det har funkat för oss. Nu har vi successivt börjat hitta på lite mer eftersom tjejen orkar vara vaken längre och klarar en stund ute/vaken innan hon slocknar. Försöker hiotta lugna ställen vid matningen framför allt!

[Rica]

Hej!! ...och tack för alla svar och inlägg!! Tar till mej allt och rannsakar mina njurar beträffande mitt dåliga samvete och kom fram till att det nog inte är så farligt trots allt- vårat flängande .

Är trots allt hemma hela dagen flera dagar i veckan än vad vi är ute "och flänger". Känd emej bara så nojig när jag skrev inlägget för att det hade varit så mycket under en kort period- midsommar, födelsedagar,sommarklädersinhandling etc. Kände mej så kass just då men nu har vi hållit oss hemma och haft det lugnt och skönt i värmen ( med undantag för lite promenader förstås).

Tack snälla Anna, min guru- för att du givit mej modet att ha våran Olle(2 mån) på mage. Nu är han en helt ny liten kille. Han sover länge och skönt utan att vi var tionde minut måste ruska vagnen för att han vaknat. Vaknar hungrig och tuttar sej mätt till skillnad från förut när han sov lite tuttade lite i en salig röra och var missnöjd med hela tillvaron känndes det som.

Förut kunde jag inte förstå när folk skrev att de hade problem med att hålla sina barn vakna i 2 timmar- då kunde Olle vara vaken hur länge som helst. Nu är det som att god sömn föder mer sömn. Nu sover han både mer och skönare än tidigare!! UNDERBART. Jag hoppas och tror att han mår som den prins han är!!!!!!!!!!! Andningslarm är beställt och kommer i morgon. Min sambo är helt med på noterna och har oxå märkt skillnaden . Kram pojkmamman

[annawahlgren]

[mrs tall]

"Ruttnar hemma!" var bara ett uttryck! Jag är förvisso känd för att ta ut problem i förskott, och känlan av att vara "instängd" är en av de känslor som jag kommer väl ihåg från spädbarnstiden med Skruttis. Det var en himla stor omställning från att var mobil och rörlig, till t.ex.att be grannen att handla mjölk! (I NY är det förbjudet att köra bil 2 veckor efter förlossningen ... amerikaner!)

Nu har jag dock ordnat det så att jag har sällskap under de första veckorna, så det bör inte bli samma sak igen.

I USA fungerar ingenting utan bil, det är långa avstånd överallt, så det är svårt att få mat en gång utan att det blir utflykt av det hela. (Att så mycket som hitta en plätt skog eller en park kräver att man har bil! ) Att bo i ett främmande land med småbarn, utan nära kontakter, med en make som flänger och far ÄR relativt isolerande. Men så har vi valt, och samtidigt för det så mycket härligheter med sig! (Som t.ex. att jag har all tid i världen att vara med ungarna!)