BB-vistelse

[miar70]

Hej alla
Jag har en liten fundering hur ni gör/tänker göra när ni fött, om allt går bra

Jag har 12 mil till sjukhuset, och har efter alla mina tidigare förlossningar, som varit komplikationsfria, stannat tre dygn på BB. Då ska ju PKU-provet tas, och jag har inte velat åka emellan fram och tillbaka.
Och så har jag tyckt att de där tre dagarna på BB varit lite semester , tid att bara ligga och gosa, sova, äta praliner och bli någorlunda pigg.

Nu har jag fått veta att BB-avdelningen på vårt sjukhus är stängd
Endast snittade, prematura och barn/mammor som inte mår så bra får stanna. Resten ska hem ca sex timmar efter förlossning.
Tydligen finns det typ ett patienthotell nära "BB" där man får bo, med självhushåll etc, men då försvinner ju den här mysiga BB-känslan, inbillar jag mig.

Vad har ni för erfarenheter Några som haft tidig hemgång, och mår man bra då
Berätta!

[elin sofia]

Jag åkte hem ganska tidigt efter min första förlossning, bebisen kom ut halvtolv på natten och vi åkte hem redan dagen därpå. Anledningen var att familje-BB var stängt över sommaren! Vilket innebar att min man inte var välkommen att stanna längre och då valde jag att också åka hem. I efterhand ångrade jag det, för jag var väldigt trött den första dagen och hemkomsten blev ganska kaotisk. Så med facit i hand hade jag nog valt att stanna en natt till.

Nu inför nästa förlossning är jag fortfarande osäker på hur jag ska göra. Har förberett min man lite på att jag kanske väljer att stanna kvar en natt extra medan han får åka hem och ta hand om hemmet. Det beror lite på. Samtidigt så uppmuntrar dom ju mammorna att åka hem tidigt. Upplevde redan första gången en ganska stor press på mig från personalens håll att jag borde åka hem. Här i Uppsala praktiserar dom BB på väg, vilket innebär att man istället får hembesök av barnmorskan dagen efter förlossning. Har ju sina fördelar det med, tycker det är synd bara att mammorna inte själva kan få välja.

[annawahlgren]

Jag tycker detta är komplett vansinne. En s k besparingsåtgärd som kan bli (och blir) nog så dyr i slutänden ändå.

Mycket kan sägas om forna tiders förlossningsvård (se julikrönikan) men BB-vistelsen - en vecka för förstföderskor, fem dagar för omföderskor - gav en rad fördelar:

Mamma fick vila
Barnet hann vända i vikt
Mjölken hann rinna till
Ev. gulsot hann både upptäckas och (ofta) ge med sig
Mor och barn fick bekanta sig i lugn och ro
Erfarna sköterskor (vart tog de vägen ) tog över mellan varven, så att man fick sova
Barnläkare kollade sista dagen, när barnet hunnit "landa" en smula och saker kunde avläsas lugnare, tydligare och säkrare än hos en spritt språngande nyfödd.

Och efter en vecka hemma fick man hembesök.

Jag tänker ofta på det synnerligen enkla livet ute i en by på landsbygden i Egypten där jag bodde en tid och där inte mycket verkade ha förändrats sedan medeltiden En kvinna som skulle föda gick hem till sin mammas hus och gjorde det där, med hjälp av modern och andra kvinnor som kunde konsten, om man säger. Sedan tillbringade hon en månad ( ) med lilla barnet i mammas hus, i princip liggandes i sängen med barnet, medan de andra kvinnorna tog hand om allt praktiskt, gav henne mat, kom med råd och dåd, lät henne läka och vila ut och verkligen ägna sig åt barnet under det jag brukar kalla smekmånaden. En hel smekmånad fick hon

Sedan var det dags att jobba igen och slita för brödfödan, men det är ju en annan historia

[mia75]

Jag tyckte det var stressigt att ligga på BB efter jag fick Rasmus, det var i norge och de vill helst att man stannar fem dagar som förstföderska, jag tjatade mig hem efter tre.

Med Emil fick vi åka hem efter åtta timmar och jag tyckte att det var helt underbart att få ligga hemma i min egen soffa och säng, mysa tillsammans hela familjen!

Och BB på väg kommer ju hem så ofta man vill om man undrar över något eller vill ha hjälp med tex amning.

[anna]

Hej!
Det är bara att konstatera att det måste vara bra att föda barn i Borås!
Jag upplevde personalen som otroligt lyhörd, på BB-avdelningen!

Clara hade kalkbrist och lite skakningar, och de ville hålla koll. Hade jag velat hade jag fått åka hem, men jag valde att stanna i 5 dagar!
Det tyckte personalen var bra! En av dem frågade lite försynt när jag tänkt åka hem, och jag sa att jag gärna ville ha amningen till att fungera, det var lite stökigt i början + kalkbristen. Inga problem! sa hon då!

Ida var det också lite extrakoller på, eftersom hon legat i säte (oupptäckt ) i ganska många veckor. Lilla livet hade fötterna uppe vid axlarna, och det tog flera dagar för henne att räta ut benen.
Även där var det lugnt och fint, och jag stannade 4 dagar, så PKU-testet kunde tas också.
OCH så fick jag faktiskt lite avlastning en natt, då personalen förstod att jag behövde sova några timmar sammanhängande
Ida hade de gett lite tillägg i en liten skopa, så hon somnade gott i en sköterskas famn, och jag kunde någorlunda utvilad ta henne till bröstet igen!
Underbar personal!

kram anna

[Mindy]

Personalen på Barn-IVA i Sunderbyn där vi var med Simon var helt underbara, ja BB-personalen också. De ordnade så att vi fick eget rum och pappa en säng.
Vi stannade i 8 dagar, han var ju tidigt född (men pigg), fick sola lite för gulsot och ta lite prover. Efter 5 dagar frågade de om vi ville åka hem, men jag ville inte . Började gråta bara jag tänkte på det och var övertygad om att han inte skulle kunna andas själv utanför sjukhuset och än mindre övertygad (trots att jag hade läst Barnaboken ) om att vi skulle klara av att ta hand om den lilla 2 kilos-prinsen SJÄLVA!

Vet inte hur jag tänkte....typ stanna till dess att han blev tonåring eller?
Skämt å sido, så var det helt underbart att åka hem med en välkontrollerad bebis när vi bekantat oss med varandra, amningen hade kommit igång fint och vi blivit instruerade om badning och skötning.
Helt underbart! Så borde alla förstföderskor få ha det - några dagar i alla fall.

Denna gång känns det som om jag vill hem snabbt, till Simon förstås

[Villesmamma]

Födde på NUS i Umeå. åkte hem så fort det gick. Anledningen till detta var en full 4-bäddssal. Ville skrek mest av alla bäbisar vilket gjorde att jag blev så oerhört stessad att jag inte sov.
Vi stannade alltså en natt MEN med facit i hand.... så skulle jag ha stannat längre min mjölk rann aldrig till så trots ammningssejourer (stavas det så?) på 6-7 timmar så blev han aldrig mätt. Vi for hem efter 20 timmar hämtade hunden, bodde 80 mil från avlsatning (våra föräldrar) och det blev bara kaos... Ville åt och skrek för han var hungrig men vi trodde att han hade ont i magen och fick rådet att köpa minfom. Att han var hungrig var det ingen på BVC som ens nämde.... Hunden såg lidande på oss och undrade vad i hela friden vi hade släpat hem... Han undrade nog var man lämnade tillbaka sådna små prylar Efter lite mer än en vecka så ringde svärmor och sa att han nog var hungrig. En vänninans barnbarn hade fått lite ersättning och hon hade blivit nöjd. Jag visste inte att det fanns ersättning jag är inte dum, lite naiv kanske men det hade jag ingen aning om Jag trodde fullt och fast att alla barn ammades och det blev de mätta av.... Jag kastade mig i väg till Kvantum och köpte flaskor och pulver gav honom han åt och så somnade han . Jag minns att jag tänkte när jag gick in på Kvantum "jag sticker jag har bilen och plånboken med mig, jag drar, går med i främlingslegionen eller nått. De får väl iallafall sova. " Då hade ingen av oss sovit mer än 2 timmar i stöten. En 24 timmar lång förlossning och sedan vaka i dagar. Men Ville drog så jag for hem så klart! Sedan började ett kladdande med flaskor och bröspumpar och amning. Och varje gång han vägdes så frågade BVC om jag helammade det kändes som det gjordes bara för att de ville gnugga in i mig att jag inte riktigt dög. Så var det säkert inte men det var så det kändes.
efter 3 månader av detta kladdande så får jag reda på att det finns en nässpry med utdrivningshormon. Jag fick sådan utskriven och hej vilken skjuts det blev i tuttarna! Ville fick mjölk i halsen och började hosta och vända bort huvudet. Då slutatde jag och amma, det fick vara nog. Det var en stor sorg att inte kunna amma och att skylla det på att jag inte fick ett enkelrum på BB är kanske lite långsökt: men det är så det känns.

Mitt svar blev VÄLDIGT långt och kanske lite rörigt men som en kort sammanfattning; När nästa barn kommer ska jag stanna på BB så länge det går och jag ska KRÄVA den vård jag tycker att jag behöver.
Lycka till med förlossningen!
Kram Fia

[miar70]

Så olika det kan vara, beroende på var man bor

Jag är en sån knasmänniska, som har jättesvårt att bara ligga och se allt som ska göras hemma, och får jag inte göra det själv, duger det liksom inte

Kontrollfreak, jag vet, men just pga det, så är det så hmla skönt att ligga på BB, där det inte finns ett enda måste, och allt fokus kan läggas på bebisen.
Jag VET att när jag kommer hem, jag må vara hur trött som helst, så måste jag vara med och greja överallt. T o m nu, när jag är hemma sjukskriven för foglossning, domderar jag som värste furir. Vilken pain in the ass jag är

Precis som du Fia, så var BB-vistelsen med mitt första barn inte kul. Fyrsal med tre mammor som fick typ 100´e ungen, kunde allt och deras bebisar sov och åt hela tiden. Min son skrek som en gris, och jag ville bara gråta.

Jag tycker att efter en förlossning, när vi faktiskt satt en människa till världen, är värda tre dagars (minst!) vila i eget rum. För stora krav Jag vet inte, men så många gånger i livet är vi ju inte där - inte alla i alla fall

Och många saker som händer, sker ju först efter nåt dygn - gulsot, mjöltillströmningen osv.
Nä, nu känner jag att jag måste snacka med min BM nästa gång, och höra om man kan kräva att få stanna nån dag...

Kram på er
Mia