Vi har fått det rejält struligt med daglurarna sedan en veckas besök hos mormor och morfar, för ungefär tre veckor sedan. Det är ljust på kvällen där så hon blev förvirrad och fick inte ordning på om det var dagsvilan eller nattsömnen det var dags för (kvällsbadet gick inte att genomföra pga trasiga rör, så det var inte någon riktig ordning). Dessutom gjorde vi en schemaändring strax innan, som kanske inte hann sätta sig så bra (anpassade våra tider efter dagistiderna som ska hållas i höst).
Tolvtimmarsnätterna sitter hyfsat igen (de trasslade också första veckan), lite babbel innan hon somnar men jag somnar ju inte på studs när jag lägger mig heller. Hon har vaknat några nätter för att meddela att hon minsann inte ska sova, men en ramsa har löst det.
Hon delar rum med lillebror, och väcker följdaktligen honom emellanåt då hon ligger och hojtar. Hon är oftast glad, men ibland är det uppenbar trots (NÄE! NÄE! NÄE! DEJ SKA SOVA INTE! NÄE!...
Trött är hon, så hon behöver sin vila.
När vi kom hem körde jag bara på i schemat som vanligt, förväntade mig givetvis inga problem. Jag har sedan provat några olika saker:
- Ramsa, i lämpliga tonarter (från påminnelse till ilsket).
- Ignorera (försökte vänta ut henne). Hon tjoade 1 1/2 timme i sträck två dagar i rad.
- Hämta ur sängen och låta henne sitta på en pall tills hon tröttnar (vid trots). Funkar bra, förutom att hon är enveten som en röd gris... Kan inte förstå vem hon brås på
- Gå igenom hur man gör, innan vilodags. Funkar inte alls längre, hon kan svaren men har kommit på att hon har en egen vilja.
- Leda tillbaka om hon kommer upp själv. (Ibland behöver hon gå på toaletten men det har hon skött själv sedan ett tag. Hon går upp tyst och fint, gör det hon ska, och går sedan tillbaka och lägger sig.)
- Och så tänkte jag att det skulle räcka med en minikur, så hon fick sova i annat rum tre dagar. Hjälpte inte ett dugg... Hon tyckte det var buskul att få sova i resesängen
Jag läste Jenny K's fråga (http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=6743) som var likartad, men vi har lite olika förutsättningar, så jag kör en egen tråd.
Tack på förhand,
Marie
Editerar lite... Frågan är förstås vad vi ska göra åt eländet
/Marie