Idag var jag på 2,5-årskontroll med den minsta. Bröderna var med - såklart! De höll igång rätt ordentligt i väntrummet 8) och så kom det en BVC-sköterska som var ny. Har alltid haft samma innan men hon har gått i pension. Nå, hon ropade upp oss och jag sa att vi var vi. Hon tittade nästan chockat på sönerna 
. Jag sa att det var storebröderna och de skulle också vara med på kontrollen. Hon blev märkbart konfunderad och verkade tom besvärad. Då sa hon att det inte var lämpligt att ha med syskon på kontrollen, då de störde för mycket. Så vi kanske skulle ta det en annan gång... Men jag fann mig och sa att vi kunde ju pröva i alla fall, för det är som så att sönerna VET HUR MAN GÖR på årskontroll med syskon! Jahaaaa, sa hon matt.... 
Så vi skred till verket! Sönerna satt vid ett bord en bit ifrån oss andra och jag gav dem en varsin penna och papper (och bad till Gud att det skulle fungera 
). Sedan höll sköterskan en ingående kontroll i 1 timma och 20 minuter med dottern! Det gick KANON \:D/ !!! Sönerna ritade lite och sedan satt de och lyssnade med spänning på om systern skulle klara "testen". De gjorde 
till systern lite i smyg då hon gjorde något som de tyckte var extra bra. Typ berättade allt om sin rumpa för sköterskan ! När vi var klara så sa sköterskan till pojkarna att hon var ledsen för att hon inte hade trott på deras mamma när hon sa att de kunde det här med att vara med på årskontroller. Hon sa att hon ju inte kunde veta att det fanns så duktiga pojkar som klarade det så bra - för de var de första hon träffat på ! Det var en sådan härlig känsla! Inte för att det nu råkade gå så bra utan för att jag har ett sådant lugn i Barnabokens förhållningssätt och en sådan säkerhet i dess verktyg att jag har modet att ta med dem överallt. Funkar det så funkar det och gör det inte det så hanterar jag det. Så att de lärt sig något nytt till nästa gång. Livets skola! Och en stor frihet och möjlighet för barnen och mig att uppleva saker och ting tillsammans 
!
Det är ju inte ALLTID det funkar bra om man säger så... 
