Hur bemöta detta? (kört fast)

[Renee]

I tider av tidsbrist och sömnbrist (vet att jag nog hittar svaren/"vägen ut" på dilemmat om jag läste mer i BB/Växa med ansvar osv, men just nu finns tyvärr inte tid/ork...) behöver jag konkreta råd på följande:

Den snart 3,5-årige sonen har börjat trassla (trotsa?) när vi ska äta. När det är dags att sätta sig till bords antingen ignorerar han våra "nu är det dags att äta" eller svarar med "jag vill inte". Jag vet att han borde vara delaktig i förberedelserna, men det är inte alltid vi lyckas få med honom (det berömda "jag vill inte" ELLER så har han "jobbat" innan och tagit semester strax före maten). Vi vill att alla sätter sig till bords och äter samtidigt - som vi ALLTID gjort. Hur göra?

Efter maten ska man tvätta händerna (som vi ALLTID gjort) - men även detta ska såklart ifrågasättas i dessa trotstider. Hur göra med lilla ålen som antingen "vill inte" eller springer fram och tillbaka mellan vask och matbord i glad efter-maten-dans?

Maken och jag har varsin egen åsikt om hur man bör möta detta beteende och eftersom ingetdera hjälper behöver vi veta HUR man BÖR göra!

[miar70]

Hej Renee

Så här skulle jag ha gjort, eller så här HAR jag gjort när det "tjorvat" vid maten: kom och ät nu, maten är klar!" Protester "Ok, om du vill ha mat så äter vi nu, annars får du vänta tills det blir middag/kvällsfika/frukost" avvakta i en minut? eller så, ÄR han hungrig, kommer han, är han stentjurig eller mätt kommer han inte.
Inga fler diskussioner, ät klart, ta bort hans tallrik, du kan spara en portion!, men GE HONOM INTE förrän det blir middag/fika/frukost och värm då maten! Ser han bara att ni är konsekventa kommer han att äta när det är mat! Men skäll inte, tala lugnt. Det är så fruktlöst att kriga kring maten. Och han lär knappast svälta av ett överhoppat mål eller två

Tvätta händerna efter maten: ha våtservetter på bordet, tvätta av händerna när han fortfarande sitter där! Snabbt och smidigt

Mina tips! Hoppas det blir till någon hjälp

[Willes mamma]

Jag håller med Miar70.
Är han hungrig så äter han, i annat fall kan han vänta till nästa mål.
Förklara helt sakligt hur landet ligger och "insisterar" [-( han så ta bort tallriken. Ibland kan bara det räcka men annars så blir det mer mat senare.
Jag brukar tänka som så att än så länge har ingen unge svultit ihjäl i det moderna Sverige

[Renee]

Tack för era svar! Det är så jag gjort hittills men det är väldigt segt (= ingen förbättring trots samma bemötande länge)... Oftast kommer han när vi andra ätit en stund vilket gör att matstunderna blir väldigt utdragna. En enda gång har han dock missat att komma till bords "i tid" vilket medförde utebliven frukost, men det behövs väl fler sådana "missar" för att han ska fatta antar jag. Bara att fortsätta som innan då och hoppas poletten trillar ner snart

[annawahlgren]

Oftast kommer han när vi andra ätit en stund vilket gör att matstunderna blir väldigt utdragna.

Antingen kommer han NU, när alla sätter sig till bords, och helst till en måltid han själv varit med om att tillaga. Eller också kommer han inte alls. Med beklagande: "Tyvärr, älskling, nu får du vänta till nästa gång, eftersom du inte kom när vi kallade. Man äter när man äter, inte efter en stund sisådär som man tycker. Vi äter tillsammans allihop, det är det som är meningen. Så det gör vi nästa gång! Visst?"

Bry dig inte om svaret eller det uteblivna svaret. Låt bara budskapet sjunka in. Fika inte efter godkännande nickningar. Pyssla på med ditt.

Så slipper du "väldigt utdragna matstunder" som du naturligtvis inte alls ska acceptera. Han behöver lära sig vad som gäller. Du kan stå för det utan att bli det minsta arg. Men ge det hela några dagar, med tåmaod och (tyst)förtroende. Han lär inte svälta ihjäl.

3,5 tim mellan målen, minst. Och ingenting däremellan. Möjligen ett halvt glas vatten

[Renee]

Tack Anna
Maken fick också läsa ditt råd igår och vi kunde bemöta just så ikväll när leksaksbilarna var mer intressanta än kvällsmaten. Efter en stund kom han dock och ville ha och jag ska erkänna att det stack svårt i mamma-hjärtat när lille älsklingen kom, hämtade sig en tallrik (eftersom hans blivit bortdukad) och satte sig till bords och vi beklagade att det tyvärr inte blev något för hans del eftersom han inte kommit när vi skulle sätta oss till bords. "Men nästa gång kommer du ju när det är dags att äta, eller hur?". Det höll han med om och hämtade sig ett glas vatten och tittade lite längtansfullt på vår mat. (Uhuhuhuuuu... mitt lilla baaaaarn!)
Men jag tror det gick upp ett
Tack för att du hjälpte oss förklara det för honom tydligt och rätt!

[annawahlgren]

Det gick absolut upp ett Och det gjorde det just för att ni inte förebrådde och nekade honom som straff. Ni beklagade vänligt men bestämt - OCH visade en väg ut.

Den tar han

Det är vad jag kallar konstruktiv fostran

Pris och beröm och tack för dina varma ord