Väl i tvättstugan sätter jag ner honom framför tvättmaskinen. Vi sorterar tvätt.
Jag lägger tvätten i två högar, gossen gör om dessa till en. 
När vi har sorterat färdigt, börjar jag lägga i smutstvätt i maskinen. Gossen betraktar mig med pekfingret i munnen en stund, sedan kommer han ihåg sig: här ska jobbas!
Så då börjar han med stort allvar och stor entusiasm plocka ur smutstvätten ur maskinen. Vi har ett fint samarbete. Jag plockar in, han plockar ur. Och så ler han mot mig, stort. Det går fint det här. Den viktigaste uppgiften har han. Att stänga luckan. Det kan inte mamma. Och att starta maskinen. Också något som överskrider mammas kunskaper. Fast man blir upplyft, så man når till knappen, förståss.
För omkring ett år sedan låg han i babysittern och tittade med stora ögon. Nu jobbar han med mig. När blev han så stor, någon? Varför sa ni inget?
(eller det kanske ni gjorde...)
DÅ undrar du garanterat vart åren tagit vägen - han som nyss låg i babysittern i tvättstugan 
. Men härligt är det också, det märkligaste av allt är att JAG fortfarande är 19 