avskyr att åka bil...

[fjällström]

Lilla Sara 11 månader avskyr att åka bil Hon är nöjd ungefär 10 minuter, sen blir hon riktigt missnöjd Vi sjunger & pratar och det funkar ett litet tag, sen går inte det längre... Har någon nåt tips Leksaker kastar hon bara omkring sig

[Josefin33]

Åhh vi har exakt samma här, så hoppas oxå att någon har ett bra tips... lilltjejen lessnar efter ett par minuter Känns som vi har provat det mesta som ni, leksaker, sjunga, mamma fånar sig, kex... men inget distraherar mer än någon minut

[/LO]

Hej
Jag har inget bra tips, men har hört en teori om att barn som inte gillar att åka bil är de som blir åksjuka som lite äldre.
De mår alltså inte speciellt bra av bilåkande.

Jag har inget belägg för detta utan bara hört. Själv är jag lite åksjuk, men mår bättre om jag ätit och druckit (vattten )ordentligt innan jag åker.

/LO

[T.P]

ville bara säga att det säkert stämmer det LO säger, dock blev min dotter åksjuk jättetidigt och det håller i sej, nu har jag inget körkort och åker bil så sällan jag kan, så hon slipper för det mesta utsättas för det men måste vara jobbigt för er som använder bil ofta

att ge ordentligt med mat innan har faktiskt funkat...sen att ha bilstolen framåt är ju oxå en sak..vet dock ej fr vilken ålder det rekomenderas då barn ska vara absolut säkrast bakåtvända

[/LO]

Bakåtvänd till över tre år, gärna fyra.
Huvudet är så tungt, så nackens muskler orkar inte hålla upp huvudet vid en krock.

/LO

[fjällström]

Nåja, då är det bara att vänta och se om lillan hör till de åksjukas förening.
Vi hade tänkt ta bilen och köra genom Norge i sommar, men det har vi slutat ut Om vi bara kan köra när hon sover så kommer vi ju inte att hinna till Norge i sommar

[Sarika]

hej
vår dotter har alltid gillat att åka bil men nu har hon börjat bli åksjuk. igår kräktes hon i bilen. så teorin stämmer inte för oss i alla fall.

vet att jag läste en tråd från mammut för lääänge sedan, det kanske till och med var på förra forumet men det handlade i alla fall om barn som inte gillade att åka bil. det mammut menade i alla fall var att man skulle vara som vanligt i bilen, dvs inte hålla på och testa en massa saker och inte försöka göra sig till bara för att man åker bil. se det som frågor "ska jag verkligen sitta här?" och börjar man då bete sig "onormalt" så lugnar man ju inte utan snarare tvärtom. så gör helt enkelt ingen stor grej av det. sen kan man ju ha lite nya saker att pilla med för att göra resan lite intressantare

[ms Sophie]

Det ligger något i det du skriver Sarika, att man inte ska "överarbeta" det hela när man åker bil.
Vi har samma problem här, dottern har aldrig gillat att åka bil och inte somnar hon heller i bilen och sover länge som "alla andra" barn gör. Hon har dock blivit bättre och kan så smått roa sig själv ett tag. Men rekordet hittills är en timme i bilen innan hon började skrika och då innefattade det en sovstund på 20 minuter...
Vi brukar inte göra så stor grej av det hela. Hon sitter ofta själv där bak - har airbag - och ingen som "stör" henne. Och vi har även åkt med sällskap där bak, hon har åkt mätt, trött osv. Men inget hjälper. Hon gillar inte att åka bil!
Jag tror dock inte att hon är åksjuk för hon kan "hålla" sig ett tag och tycka att det är ok. Det är när det börjar bli "tråkigt" hon börjar gnälla. Det har i alla fall blivit bättre även om det är "dåligt" jämfört med andra barn *S*
Så vi siktar inte på några bilsemestrar heller!

[kokos]

Vi hade samma problem ett tag, en liten kille som tröttnade på bilåkning på max 10 minuter. Vi försökte allt - en av oss satt bredvid sonen i baksätet och servade med mutor, sånger, lekar och leksaker. Men eftersom vi åker bil ofta och långt kände vi till slut när sonen var runt 10-12 månader att det här inte fungerar.

Jag läste också den där tråden Sarika pratar om: att man ska göra så lite som möjligt och inte göra bilåkningen till en grej (kanske var det jag som ställde frågan?). Så nu sitter vi båda fram. Adrian sitter i mitten bak. Första tiden blev det en massa frågor och protester men då försökte vi hålla bilturerna ganska korta i början. Blev en liten bilåkningskur. Blev det mycket gnäll satte vi max på lite skojig musik som vi vet att han gillar. Sen tjongade vi på med en 40-milsresa och gjorde oss inte till det minsta. Han gnällde och var arg från och till men han fick helt enkelt gnälla ifrån sig. När han var glad fick han nåt roligt i handen att pilla med. Eller en fullkornsskorpa. Han fick aldrig nåt när han gnällde.

Ett exempel på hur bra det fungerar nu: I april hälsade vi på sonens farfar och på hemvägen hade vi laddat med några mutor och några nya leksaker - utifall att - men vi behövde inte använda en enda muta på 70 mil. Vi stannade 2 gånger och åt och tog ganska långa pauser men i övrigt körde vi bara på. Så tydligen går det att vänja sig - åtminstone har vi en son som nu mera älskar att åka bil.

[Mindy]

Samma här; problem en sväng men då flyttade jag fram för ATTITYDENS skull.
"Mammma och pappa KAN inte hjälpa/hämta nu - kör bilen"
Protester och skrik ett tag som ebbar ut.

Funkar!