PANIK! Klättrat ur 120 gånger på 2 tim!

Lillamolntuss · Inlägg av **Lillamolntuss** » ons 31 maj 2006, 21:48

Hjälp!
Ett mycket piggt busfrö klättrar ur sängen om och om och om och om och om igen. Nu har hon fortfarande inte somnat och det har gått över två timmar sen vi la henne första gången. På den tiden har hon hunnit klättra ur sängen ungefär 120 gånger. Vi har tappat räkningen, men varje runda tar ca en minut.

Så här har vi gjort:
- Skratt till godnatt, vinka till lampan osv, lägger, ramsar på vägen ut
- Vi sätter oss, så att hon ser oss, på en stol utanför dörröppningen och är MYCKET upptagna med en dator (!)
- Hon ställer sig upp, vi ramsar barskt, hon skrattar och är jätteglad och ignorerar ramsan totalt. Sen slänger hon gossedjuret i marken och klättrar ur
- Vi går in och tar henne i handen så får hon själv klättra in i sängen igen
- Solfjädra och ramsa på väg ut första gångerna, sen bara ramsa på väg ut
- Vi har även stoppat henne direkt och puttat till henne så snart hon börjat sätta sig upp i sängen, men då hinner vi inte ens ta ett steg från sängen utan blir stående på samma fläck... ett kliv fram och tillbaka hela tiden.
- Det verkar inte bli något annat resultat om vi sitter så hon inte ser oss.

Jaja... som ni märker hinner man testa lite olika saker på två timmar. Förvirrande, antar jag... man tänker inte så klart mitt i situationen märker jag.

Hon har hållt på så här en vecka. Innan dess hade hon inte kommit på hur man klättrar ur sängen och somnade på ett par minuter.

Kan tillägga att när vi kurade, i januari förra året, tog det ca två månader (!) innan poletten ramlade ner om nattningen för den envisa lilla raringen. Nätterna gick ok rätt snabbt.

Denna gång känns det inte som vi har samma kontroll eftersom vi inte får henne att stanna kvar i sängen. Det känns hopplöst att få till något eftersom hon är så grymt snabb och tar sig från liggande, över kanten och ner på golvet på ca 5 sek. Hon ligger inte heller kvar mer än en millisekund innan det är dags igen.

Schemat:
Sova 19.00 - 06.30 och 12 - 13.30

father of sons · Inlägg av **father of sons** » tor 01 jun 2006, 07:56

Kolsvart i rummet. Jag menar totalt mörker.

Stäng dörren men vänta utanför. Tyst.

Om lilla Houdini lyckas ta sig ur sängen, fram till dörren, leder ni henne sakligt och utan ord tillbaka till sängen. Plafs. Gå.

Upprepa så länge det krävs.

Inskränk all underhållning. Ta bort alla stimuli. På natten händer ingenting.
Rummet mörkt, tomt, tråkigt. Om hon behagar hoppa ur och hitta sig fram till under bord. Låt henne sitta där i mörkret. Tyst. Tråkigt.

Jag har själv inte detta problem (ännu

). Men jag tror att jag skulle hantera det som ovan.

Berätta hur det går

Lillamolntuss · Inlägg av **Lillamolntuss** » tor 01 jun 2006, 08:58

Gulle dig för ett svar! Tack!

Tar till alla knep jag kan komma och tänka på. Just nu tänker jag mycket på en sele i spjälisen.

Eller att höja spjälorna med en grind (snickare finns i släkten...).

Har luskat runt lite i bekantskapskretsen & på dagis men får bara tips om att lägga mig brevid under tiden hon somnar och såna andra roligheter jag helst klarar mig utan.

Inatt tror jag hon sov ca 7 tim. Det blir nog kul för dagispersonalen idag... NOT.

Inlägg av **annawahlgren** » tor 01 jun 2006, 21:33

Tack, Father of sons

Alldeles för kul, alltihop. Det är nog dags att på ren svenska bli förbannad. PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING, är budskapet (för lilla ungen). Tänk: "ABSOLUT INTE

" och var inte särskilt söt på handen. Stjälp ungen i säng. Du har annat att göra.

Och trösta dig med att den här hobbyn går över. Effter 3000 mer eller mindre svinsura "påminnelser".

Det bär emot att vara otrevlig mot sin bedårande (

) lilla älskling men på natten ska ingen j-l vara besdrånde. Bara hålla truten, ligga still och sova.

Och så är du otroooligt glad och gulsig på morgonkulan i stället

PÅ fast tid med "väckning" (ska det se ut som).

Patrik · Inlägg av **Patrik** » tor 01 jun 2006, 21:40

Vi har haft liknande problem, du kanske kan få ut något av vår tråd:

http://www.annawahlgren.com/phpBB2/view ... sc&start=0

Lillamolntuss · Inlägg av **Lillamolntuss** » fre 02 jun 2006, 22:50

Tack alla för råd & tips!

Vågar jag bekänna hur vi gått till väga?

Efter ca hundratjugo vändor tänkte vi att - vad f*n gör vi? - nu får det vara NOG - och...

spände fast henne med sele i spjälsängen!

Självklart var hon skitförbannad i två minuter innan hon tvärslocknade - då var klockan nästan tio och hon var såklart helt utmattad. Dagen efter kortade vi ner vandrandet till en kvart innan selen åkte fram - idag fick hon den från början och sa inte ett pip! (Vi tar av den tio minuter efter det att hon somnat.)

Jag tror faktiskt att hon blir lättad att hon "slipper" hoppa i och ur sängen!

Tack för länken Patrik! Vi hade hittat din tråd tidigare och skrivit ut och lusläst den.

Vi planerar att ta bort selen om ett par dagar, ville bara bryta vanan nu - innan den hunnit sätta sig.

J och Å · Inlägg av **J och Å** » lör 03 jun 2006, 10:49

http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=5711

http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=5795

http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=5938

Vi kurade enligt Mammuts modell, men tyvärr så funkade det inte, vet faktiskt inte varför. Vi stängde dörren och höll för till slut, men han blev bara förbannad.

Efter all denna tid och strul, och velade med olika metoder satte vi oss och diskuterade vad som behövde göras.

Det som hade fungerat bäst var när han kunde ta sig tillbaka till sängen själv. Vi resonerade som så att just då kunde han ej klättra i själv men det skulle bara vara fråga om ett kort tag innan han klarade det. Så vi satte dit hans lilla stol.

Efter det fungerade det. Ok, han klättrade ur, sprang ut i hallen och försökte få vår uppmärksamhet, vilket han självklart inte fick. Men sprang snabbt tillbaka till sängen. Sedan dess han det fungerat bra.

hoppas något kan hjälpa.