Syrran vill inte...

fisen · Inlägg av **fisen** » tis 23 maj 2006, 21:08

Hej,

Ibland händer det att storebror (3,5 år) smäller till lillasyster (1,5 år) när hon är i vägen eller bara för att han har tråkigt.

Detta accepteras ju inte men problemet är att när jag tar storebrors armar för att krama lillasyster så skriker ju lillasyster som besatt. Hon vill absolut inte ha någon kram av storebror. Ska man ändå kramas åt dem?

mia75 · Inlägg av **mia75** » tis 23 maj 2006, 23:19

Yes, så har i alla fall vi gjort och efter lång tid så börjar det ge effekt och de tröstar faktiskt varandra utan att jag blandar mig i många gånger!

Inlägg av **annawahlgren** » ons 24 maj 2006, 05:46

Tack, mia75

Klart hon blir förbannad när hon får på truten, ursäkta. Därför ska det ställas lite krav på henne också. Hon ska ta emot gottgörelsen. Hon ska ta emot den där kramen, vare sig hon vill eller inte. Därför får man inte ha för bråtom. Det är inte bara armar som ska läggas runt offret, hafs hafs, och sedan släpper vi och sedan är allting bra. Utan barnen ska verkligen "stå" i den där kramen. Tills offret tar emot, tills förövaren känner ädla känslor i stället för mindre ädla, tills båda "minns" sin samhörighet och kärlek. Och den kan man gott predika om under tiden. "Så ja, nu kramar ni varandra, ni är syskon och ni älskar varandra, ni hör ihop och vill inte göra varandra illa, ni vill krama varandra och hålla ihop, för ni är syskon" och blablablabla. Den tid det tar

K-ina · Inlägg av **K-ina** » ons 24 maj 2006, 09:51

Var på utvecklingssamtal på dagis härom dagen. Fick höra att våra två för det mesta var väldigt överens och sams och i mina öron var de litet förvånade över detta. Jag är helt övertygad om att detta beror på att vi hela tiden följt dina råd Anna! Här har de fått kramats och försonats varesig de velat eller ej...

Och resultatet är att de verkligen är ett riktigt team de små syskonen...

I går fick vi höra följande vid hämtning på dagis: Gustav hade blivit jättearg på storebror och eftersom att han är mitt i trotsen blev det ett rejält utbrott. Dagispersonalen blev nästan överraskade över detta eftersom att det är så sällan det sker... bilen hem frågade jag grabbarna om de hade varit ovänner under dagen. Axel svarade för båda (som vanligt höll jag på att säga...)

Ovän? Det kan man väl inte vara med sin bror? Med honom är man väl vän HELA TIDEN?!?!?!!! Men vi har bråkat.....

Konstigare är det ju inte. Man är ALLTID vän med sin bror eller syster eftersom att man är syskon! Men bråkar gör man!!! Sexåringen visste!

Inlägg av **annawahlgren** » ons 24 maj 2006, 10:15

fisen · Inlägg av **fisen** » mån 29 maj 2006, 19:41

Tack!

Det har nog allt varit lite snabbt, hafs, hafs som inte givit något resultat här hemma. Jag har dock märkt skillnad ganska snabbt bara av att harva på om hur mycket de tycker om varandra. Förr var storebror lite anti ibland när de skulle säga godnatt till varandra och ge varandra en godnatt-kram men nu räcker det med att säga "nu kommer världens bästa lillasyster (han har bara en) och säger godnatt till världens bästa storebror" så är det stora famnen.

Ibland blir det dock fel när storebror har råkat gjort lillasyster illa av någon anledning. Lillasyster kan skrika VÄLDIGT högt och om jag lägger deras armar om varandra då så får storebror panik och börjar skrika han med.

Ska vi kanske först försöka lugna lillasyster tillsammans för att sedan kramas eller hur tycker ni att det ska gå till?

K-ina · Inlägg av **K-ina** » mån 29 maj 2006, 21:51

Tycker jag låter alldeles utmärkt!

Hjälp honom med att torka hennes tårar, dvs med din hand om hans och så torkar ni tårar och blåser litet på det som eventuellt gör ont... Sen när lugnet lagt sig är det dags för kramar och SKRATT!

Sen när lillasyster är glad igen kan du ju dessutom viska till storebror: - Tänk vad bra du kunde trösta lillasyster!