Igår kväll satt vi som vanligt och läste saga jag och treåringen. Lärare som jag är har jag vanan/ovanan att följa texten med fingret när jag läser högt. och igår kom det, plinget, liljeholmens ja detvvar ett heureka!
Fingret närmar sig ordet apelsin,då sonen säger......
Mamma där står det apelsin
jag blev helt tagen, och han märkte det nog, för han tittade på mig och sa
....Men mamma
Jag kan läsa vi blev så glada att vi kramades, sen tog vi fram en bilderbok med text under.. och han läste hela boken. Lite hjälpt av bilderna förståss, men stoltheten gick inte att ta miste på. Hela han strålade av vetskapen att han kan läsa
