Tips sökes: vad kan jag göra med min son om dagen?

[Kristin]

Hej!

Den här frågan poppade precis upp i skallen nu när jag har ca två timmar kvar av arbetsdagen. Vad gör jag tillsammans med sonen i eftermiddag? Imorgon är jag och sonen lediga hela dagen och då blir frågan också aktuell.

Lite bakgrund: om vi är hemma och ensamma en dag brukar schemat se ut på följande sätt:
07.00/07.15 Godmorgon + välling
07.30/08.00 Mamma äter frukost, junior smaskar på en smörgås
Fram till ca 09.00/09.30 stökar jag i hemmet. Ibland är plutten med (t ex vid dammsugning), ibland sysselsätter han sig på egen hand där jag är.
09.30-11.00 Utevistelse i området (ibland tar vi en cykeltur, ibland en vagnpromenad, ibland går han själv - vi blandar friskt.). Oftast möter vi inga andra barn den här stunden.
11.30 Äter vi lunch
12.00 Sover han middag till ca 14/14.30
När han vaknar äter vi mellanmål och går sedan oftast ut igen (oavsett väder..).

På eftermiddagen kan vi ibland göra en utflykt hem till en kompis eller åker och handlar något litet. Oftast går vi ut i området igen. Efter 15-tiden brukar det vara lite mer folk ute i området.

Puh! Lååång bakgrund.

Mitt "problem"? Jag har tröttnat på att bara vara ute i området och TITTA på när sonen åker på sin Bobby car eller gungar eller sitter i sandlådan. Om jag har en annan vuxen med mig är det helt ok, men annars tycker jag ärligt att det är såååå tråkigt. Är jag konstig nu? Gnällig? Passar inte att vara mamma ?

Det skulle ju vara en HELT annan sak om man kunde göra någon syssla (tvätta bilen, pula i trädgården, rensa förrådet, sitta och ta en fika ) SAMTIDIGT som plutten kan vara ute, men idagsläget går det inte att släppa honom ur sikte. Han drar !!!

Jag och maken tycker att det är jätteviktigt att plutten får vara ute och det har vi prioriterat, men just nu döööör jag av leda. Måste hitta på något annat. Men vad? Vad kan ni tipsa mig om?

En annan sak: jag är medveten om att jag drar mig för att göra utflykter med honom på egen hand... Om jag skall handla mat så är det max 5 produkter jag kan handla, annars åker jag inte ensam. Han vill ju hela tiden gå SJÄLV och HUR skall jag då kunna hålla reda på honom?? Sonen är mycket aktiv och pill-glad. Ett äkta AW-barn, men rätt svår att "styra"..... Jag blir superstressad.

Jag erkänner också att jag/vi är dåliga på social delaktighet inomhus. Det känns som om antingen lär jag honom t ex skära korv ELLER så lagar jag mat. Förstår ni vad jag menar? Maken och jag har kommit till ett knäppt läge då vi säger att vi knappt kan göra några sysslor när junior är med och man inte har partnern till hjälp...... Hur kommer vi ur detta? Jag känner mig så begränsad i min vardag. Så skulle det ju inte bli......

Kan ni hjälpa mig/oss??

Kram Kristin

[Kit]

Mitt "problem"? Jag har tröttnat på att bara vara ute i området och TITTA på när sonen åker på sin Bobby car eller gungar eller sitter i sandlådan. Om jag har en annan vuxen med mig är det helt ok, men annars tycker jag ärligt att det är såååå tråkigt. Är jag konstig nu? Gnällig?

Gör något, då!

Sitt på bänken
Njut av solen
Njut av regnet under paraplyet
Läs en bok
Läs en tidning
Lös ett korsord
Lös en sudoku
Virka en kofta åt kommande bebbe
Sticka en mössa
Filosofera
Meditera
Njut av blotta åsynen av liten glad lekande son

Det skulle ju vara en HELT annan sak om man kunde göra någon syssla (tvätta bilen, pula i trädgården, rensa förrådet, sitta och ta en fika ) SAMTIDIGT som plutten kan vara ute,

Det är en ädel konst att kunna göra ingenting och den kan jag varmt rekommendera, för den jagar iväg alla Vänner av Ordning och alla Presterare!

men idagsläget går det inte att släppa honom ur sikte. Han drar !!!

Kan det ha något samband med följande;

Jag erkänner också att jag/vi är dåliga på social delaktighet inomhus.

[annawahlgren]

Tack, Kit

En annan sak: jag är medveten om att jag drar mig för att göra utflykter med honom på egen hand... Om jag skall handla mat så är det max 5 produkter jag kan handla, annars åker jag inte ensam. Han vill ju hela tiden gå SJÄLV och HUR skall jag då kunna hålla reda på honom?? Sonen är mycket aktiv och pill-glad. Ett äkta AW-barn, men rätt svår att "styra"..... Jag blir superstressad.
Kram Kristin

Hoppsan, "ett äkta AW-barn" Tror jag ju inte, peståss.

Ett äkta AW-barn är ett njutbart barn, vars sällskap inspirerar och lär, och som är en alldeles förträfflig liten medhjälpare när det gäller att "göra någon syssla (tvätta bilen, pula i trädgården, rensa förrådet, sitta och ta en fika )".

Så jag får nog be dig sudda bort det epitetet... För jag som upphovskvinna till Barnabokens filosofi, efter vilken "äkta AW-barn" avnjuts och fostras, tar min hand ifrån din (för mig) obegripliga leda vid din son och din fasa för att behöva vara med honom en hel dag. Usch på dig Tänk om HAN resonerade så om dig

Och jag har tänkt på dig, Kristin, med din - och tydligen din makes också - benägenhet att klaga ("rätt svår att 'styra'", mm mm mm mm). Vad tänker ni er för alternativ Du brukar med jämna mellanrum tröttna på det ena och det andra och det smyger sig in avsevärda tvivel på AW och hennes läror. Hur tror du - för det måste ni ha diskuterat igenom ofta och länge vid det här laget - att ni skulle kunna göra annorlunda för att få ett enklare/bättre/mera uppstyrt liv med unge herr sonen

Jag menar allvar med min fråga. Kan du besvara den På Diskussionsforum kanske Ska vi ta och diskutera banuppfostran och barnaliv på allvar Gnälla och klaga är ju en sak, men den där vägen ut - det där konstruktiva alternativet - var är det, Kristin

[Gäst]

Jag förstår inte hur du "hinner" sitta och titta när han åker Bobby Car !

Själv ägnar jag dagarna åt att göra allt det du säger att du vill göra och alla barn är med och arbetar. Om de bara får vara med och jobba så sticker de inte sin väg! När de jobbat klart så tar de ledigt och sysslar med annat. Så då kan man "städa undan" efter minstingens hjälp 8) !

Ta den tiden du tycker är trist och gör någonting istället! Ta den tråkiga tiden och gör den rolig i butiken t ex. Du har ju tiden - använd den!

[Gäst]

Hur tror du - för det måste ni ha diskuterat igenom ofta och länge vid det här laget - att ni skulle kunna göra annorlunda för att få ett enklare/bättre/mera uppstyrt liv med unge herr sonen

Jag menar allvar med min fråga. Kan du besvara den På Diskussionsforum kanske Ska vi ta och diskutera banuppfostran och barnaliv på allvar Gnälla och klaga är ju en sak, men den där vägen ut - det där konstruktiva alternativet

Alltså - nu har jag lagt pannan i djupa veck och jag måste säga att jag kommer inte på något annat sätt än Barnabokssätt... Hjärntvättad, eller vaddå?! Så det vore intressant med en diskussion om detta !

[Kristin]

Hej o tack för svar.

Mammut: jag SITTER inte och tittar när junior åker med sin Bobby Car, jag går (springer... ) efter honom förstås! Sedan han fick ordning på sina ben så är han aldrig vid min sida . Jag tycker bara att det blir så tradigt att hela tiden gå efter/brevid honom under HELA vår utevistelse.

Jag tror så här; jag skulle visst kunna utföra någon syssla utomhus (t ex tvätta bilen) om jag inte hade ambitionen att det måste bli klart på studs. Oftast tänker jag så med allt arbete, inomhus som utomhus. Jag vill liksom bara få det gjort, överstökat. Om då plutten är med/ska vara med så tar det ju av naturliga skäl längre tid, ja det kanske t o m inte alls blir klart och då föredrar jag att vänta tills maken kommer hem.

Hm.... :-k ... Tänk om jag skulle tänka liiiiite annorlunda här och kanske bara prova att ha inställningen "Går det så går det. Blir jag inte klar med sysslan så skit samma!" Det är ju ändå ett i-landsproblem. .

Jag erkänner att jag "lider" av prestationsångest. Det skall hela tiden "göras" något. Klart att det är nyttigt att "chilla", men inte varje utevistelse, förmiddag som eftermiddag (så som det är idag).

Vilken förälder till en 21 månaders kan sitta på verandan och lösa korsord

Betr den sociala delaktigheten inomhus så kan den absolut bli bättre hos oss. Likväl använder vi oss av metoden rätt mycket. Idag t ex när vi var och handlade fick plutten lägga upp alla varor på bandet och han klarade det så strålande, t o m de tyngre grejorna (jag skrev ju i mitt inlägg att jag tycker det är svårt att åka och handla med sonen då han inte gärna sitter i kundvagnen, men just idag gick det galant!).

Det jag menade när jag skrev att sonen är ett AW-barn var att han är så nyfiken, aktiv och forskarlysten.

Till sist: syftet med min fråga var att få lite tips på vad man kan hitta på med sitt lilla barn om man vill göra annat än promenera/cykla i området man bor. Jag är ju ingen lek-mamma-typ så.....

Allt för nu.

//Kristin

[Gäst]

Jag tror så här; jag skulle visst kunna utföra någon syssla utomhus (t ex tvätta bilen) om jag inte hade ambitionen att det måste bli klart på studs. Oftast tänker jag så med allt arbete, inomhus som utomhus. Jag vill liksom bara få det gjort, överstökat. Om då plutten är med/ska vara med så tar det ju av naturliga skäl längre tid, ja det kanske t o m inte alls blir klart och då föredrar jag att vänta tills maken kommer hem.

8) Min grundkänsla är faktiskt likadan... Men jag har insett att om man kan släppa det tänket ger många bra saker för både mig och barnen ! Och du - man får härliga lediga, undanplockade, färdigstädade kvällar på köpet !

[br]

Håller med Mammuten, att dammsuga tar en stund längre när lillgrisen hjälper till, men vi har inga sysselsättningsproblem och inte behöver jag dammsuga på kvällen. Nä, försök att se det så att hushållsarbete och övriga nödvändiga sysslor gör ni tillsammans, så långt det är möjligt!!!

[miar70]

Jag är inte heller nån "lekmamma", har liksom kommit förbi lekstadiet
Du vill ha tips på vad ni ska göra utomhus Nu vet jag inte hur ni bor, lägenhet, villa, stan, landet... Men här har vi inte speciellt mycket "organiserat" när vi går ut, det är mer inne det. Vi bor på landet med stor trädgår (inhängnad!) såklart finns det att göra, plantera, kratta, rensa, köra ved etc, men oftast är utevistelsen med barnen deras lek.

Mina två små är dryga ett och dryga tre år, så ensamma kan de inte vara. Dock kan jag beväpna mig med tidning, sitta på "behörigt" avstånd för deras lekar. Enda gången jag leker med är när det ska gungas, eller ibland lekas kiosk

Annars går vi gärna till skogen, där sätter barnens fantasi fart! Det är troll, berg, hav... Och alla härliga pinnar För småungar behövs liksom inget tivoli, bara att VARA ute är ett äventyr!

Så tänk inte så mycket på vad ni ska hitta på, gå bara ut, strosa, låt lillen leka, håll dig i bakgrunden Såklart kan ni "tvätta bilen" eller så nån dag, men har ni fixat sociala delaktigheten inne, så låt han slappna av och leka ute!

Kram Mia

[Mindy]

Jag kan bara instämma med föregående talare. Det är ju en fullkomligt ohållbar situation att INTE göra undan LIVSNÖDVÄNDIGA saker tillsammans med barnen. Här skulle det bli kaos . Sonen skulle bli uttråkad och jag/vi skulle ha allt kvar till kvällen när jag och min man behöver ha egen tid och umgås (just nu sover jag mest 8) men även det är guld värt).
Jag vågar påstå att det finns nästan ingenting förutom långa skrivjobb vid datorn som jag sparar till stunder när sonen inte är med. Det skulle du verkligen tjäna på Kristin!
Hur svårt kan det vara

När ni är och handlar: har de inte såna där kundvagnar med en bil under som sonen kan sitta i och köra (fastspänd)? Det har vi ju här i Norrland så det måste ni också ha! Funkar jättebra. Simon sitter helst i en sån men annars kan han även sitta i en vanlig kundvagn vid storhandling. När vi handlar lite i den lokala butiken får han gå "lös" och vi passar på att öva hur man gör i affären. (Då har jag mentalt förberett mig på det innan och gör det inte om det är jättebråttom)

För "korsordstillfällen" så har vi satt staket runt vår veranda (bor i lägenhet. Färdigköpt, 6 delar a 79 kr på Beijers. Där har han en mindre sandlåda och vi våra trädgårdsmöbler så känner jag för att bara sitta i solen och slappa och inget göra så pysslar han på där, säker från lösspringande hundar och trafik.
Oftast går vi dock till någon större lekpark där han kan springa och klättra fritt. Jag läser en bok och tar emot måånga skopor av sand emellanåt när han kommer för att kolla att centrum är kvar.
Han är inte så rymningsbenägen. Kanske blir han det, men vi har heller aldrig ägnat oss efter att springa efter honom.

Ungefär så här kan våra dagar se ut som tips till din rubrik:
7.30 Välling i sängen
En variant av ensamlek för sonen där han roar sig själv med böcker eller pussel medan mamma drar sig.
8.30 Vi ställer fram frukost tillsammans. Han kånkar tunga juicepaket och ibland blir det bara en mugg men han erbjuds alltid vara med och duka.
9.15 Vi diskar, bäddar, sätter igång tvättmaskin, dammsuger. Just nu är den stora hobbyn att stå och hälla vatten från det ena kärlet till det andra. Dammsugaren skjutsar han på och stänger av typ 10 gånger på den tid som det tar att dammsuga vår tvåa. Ja, det är tålamodskrävande men jag brukar i slutändan analysera att det inte blir så värst stor skillnad ändå. Ungefär som du kan märka att bilen som körde sååå sakta efter E4:an plötsligt är i kapp dig när du stannar vid ett trafikljus.... Alltså, du har inte sparat så mycket tid som du tror på att köra fort.

10.00 brukar vi försöka komma oss ut. Oftast en cykeltur till lekparken (han behöver klättra!) eller så åker vi till ett stall i närheten och tittar på hästarna. Ibland kan det också bli en stadsrunda med inköp om inte något annat viktigt som typ att städa bilen eller förrådet är aktuellt.

11.30 lunch
12-12.30 får sonen roa sig själv innan vi byter blöja och kläder
12.45-14.15 sover middag
14.30 mellanmål
Eftermiddagarna kan sedan se ganska olika ut. Ibland är vi inne, kanske städar och sorterar tvätt men om det är fint väder så går vi ut en sväng. När det behövs inköp till middagen så kan han få gå till närbutiken så han får röra på sig, annars kan det bli en cykeltur eller något ärende.
Ibland har jag jobb den här tiden och då får han roa sig själv men helst ser jag att vi är ute.
16.30 Middag
17.30-18.30 åker vi till stallet och mockar och ger vår häst morötter. En stund medan vi tar in hästarna får Simon ofta vara i bilen av säkerhetsskäl (om vi är båda kan han dock få rida på hästen in). Han älskar det och det förebygger ett utbrott när vi kommer hem och ska ha ut honom ur bilen för att vi vill in och tycker att det är tråkigt att se på när han leker. (Jo, handbromsen är i och nycklarna är ur)
När vi sedan kommer hem så badar han och äter välling och sen går han och lägger sig 19.30 och vi har gjort undan det mesta tillsammans under dagen.

Underbart!
Denna vecka har jag flera gånger sagt till min man när han kommit hem att Simon verkligen är helt gudomligt lättsam. Den värsta förtrotsen passerade relativt snabbt förbi (6-7 veckor) och jag vågar slå mig för bröstet och säga att det var för att vi hanterade den väl (givetvis pga AW).
Nu väntar vi vårt andra barn och jag är så j-la trött på alla suckar vi möter av så väl "vanligt" folk som av barnmorskor etc. "Oj, nu kommer du att få det du gör som får så tätt" och senast barnmorskan; "det är klart att du är tröttare denna graviditet när du har en liten redan".
Nej Det beror inte på det! Jag får all sömn jag behöver och det jag gör för övrigt (förutom att sitta i lekparken då ) skulle ha behövts göras i alla fall. Jag kan sova 12 timmar natt om jag vill och jag sover middag när Simon sover middag. Vad kan man mer önska

Du behöver lite mer självklar attityd. Hur skulle du ha gjort om du varit ensam med Plutten? Anställt en hushållerska? Då hade ju saker inte kunnat vänta till dess att din man kom hem tänker jag....
När man MÅSTE göra saker så går det alldeles utmärkt. 17 bebisar och omjölkade kor du vet.
Vardagen blir som DU gör den.

[annawahlgren]

Tack, Mindy Härlig, underbar läsning

[inger]

Sluta med den här överkoncentrationen på sonen.
Det gagnar varken dig eller honom.
Se tiden hemma som arbetspass.
Vad behöver bli gjort? Med eller utan honom.
Den stora boven är överkoncentrationen på barnet. Jag har märkt att barn som har föräldrar som hela tiden överkoncentrar sig på dem ställer dem i fokus blir svåra att ha i ens eget hem.
Barn som inte är centrum utan befinner sig i centrum är ett viktigt ledord tycker jag.
Jag håller med dig om att du måste släppa dina krav på att få allt perfekt gjort.
Läs på ordentligt i barnaboken avsnitten om att ta barnen i bruk.
Lev efter det också!
Det gagnar er alla

[inger]

Kom osökt att tänka på en pappa som prompt skulle vara med när hans son skulle umgås här i hemmet.
Jag höll på att bli tokig. Hittade till slut på att vi behövde låna sågar skruvar och en massa annat.
Jag fick i väg karln.
Se hans son blev som en omvänd hand och hjälpte oss med det som behövde göras.
Allt gick så bra tills karln kom tillbaka. Då ställde han sig och stirrade på sonen.
- Bakar du?
Snälla föräldrar försök umgås natruligt med era barn
Jag kan inte med småbarnsföräldrar som hänger barnen i kjolarna

[elin sofia]

Små tips som kan vara bra att tänka på när man är ovan och ska börja göra sysslor tillsammans med barnet.

Tänk genom innan vad som ska göras och hur du ska hantera situationer som kan uppkomma, förbered dig mentalt.

Förenkla sysslorna, korv och makaroner går alldeles utmärkt att äta! Förbered dig innan med enkla saker som barnet kan göra, lägga korv i pannan, bre smörgåsar, eller bara "leka" bredvid dig med diverse köksredskap. (Här hemma står Adam ofta för kryddningen, resultatet kan bli lite intressant men har hittills aldrig varit oätligt.)

Planera in att det kommer att längre tid! Funkar aldrig om man är stressad.

Gör saker som inte är för komplicerat. Min man klarar tex inte av att ha sonen med sig när han lagar mat eftersom han själv är väldigt ovan i köket (mitt fel ).

Köp en liten bärbar dammsugare till barnet

Gör det inte svårare än vad det är. Varför ska DU lära honom att skära korv? Ge honom en bit korv och en vanlig slö bordskniv och låt honom lära sig själv.

[K-ina]

Jag har blivit bättre på att skapa sysslor åt Gustav... Tänker på det där med att hjälpa till att handla. Jag klarar inte av stressen av att låta honom gå själv utan sätter honom helt sonika i kundvagnen och sen handlar vi. Då går det till på följande vis:

Jag tittar på en vara, vrider och vänder på den så att Gustav ser allt. Vi benämner vad det är och bestämmer om vi ska köpa den.... Ska vi det och om varan inte är för skör så ger jag Gustav förpackningen och säger: - Kan du lägga ner den i vagnen... Varmed han vänder sig om och "droppar" den i kundvagnen. Han är helnöjd!

Samma sak vid tex. potatisskalning. Han står på en stol bredvid mig. Jag skalar en potatis och ger honom den och han släpper ner den i vattnet i kastrullen med kommentaren: - OJ! Mycket vatten! Många potatisar! Sen tar jag en till och samma sak upprepas med stort nöje och samma kommentarer! Han tycks aldrig tröttna!

Det är så små, så små saker som kan vara så roliga för barnen! Och att lägga till ett sånt där litet moment tar ingen tid alls! Jag skalar ju vidare på nästa potatis när han pysslar med att fascineras av mängden vatten och potatisar!

När vi dukar bordet har han ansvar för knivar och gafflar medan jag tar hand om tallrikar och glas. (Han är hårdhänt sonen...) Han kan "lalla" omkring ganska länge med en gaffel innan han lägger den på sin plats, sen hämtar han nästa, och sen nästa.... under tiden hinner jag med resten så att säga! Jag får alltså chansen att vara effektiv samtidigt som han har en arbetsuppgift.

Jag kan konstatera att man blir bättre och bättre på att skapa såna där sysslor! Om man bara kommer igång så blir det snabbt en vana att arbeta tillsammans.

För övrigt är tillsammans nästan ett mantra här hemma... Gustav kommer och ser längtansfullt på sopborsten och säger: - Vi gör TILLSAMMANS!