Vi har, som alla andra, tror jag, börjat vårfixa i trädgården. VI har sån bra hjälp. Vera vattnar nyplanterade träd, gräver och forslar jord och allt annat som vi gör. När vi har jobbat ett bra tag så kan hon tycka att vi ska gå till lekparken, som ligger 30 meter från tomten, så det gör vi ju så ofta vi kan (efter att det viktiga jobbet är slutfört).
Det har också hänt massor i utveckling den senaste tiden. Våran lilla knubbiga fegis är inte alls så feg längre.
Hon ska gunga högt - "gunga himlen blå" som hon säger. Hon har också tränat på att stå på en sådan fjäderfigur som man kan sitta och gunga på - igår klarade hon det
.Igår gjorde hon något som förvånade både pappa och sig själv. Innan hon åkte nerför rutchkanan tog hon tag i stången ovenför och kastade sig ut hängande. Som sagt hon blev mycket förvånad men minen är hon landade på fötter igen var SÅÅÅ stolt -
"jag kunde" (vill ni se bravaderna så finns de på hemsidan - länk nedan)
Jag vet att andra i hennes ålder har klättrat och hängt bra länge, men inte Vera. Men nu så...
Imponerad är jag också av språkutvecklingen. Hon har så stort ordföråd. Att kunna ord som bakom och framför, jämte (=bredvid för alla norrlänningar) och mitt emot.
Hon lyssnar verkligen på hur hon uttalar ord och vill verkligen lära sig hur det ska vara.
Det som är roligast och hennes stora svårtighet är "Vera". Hon säger "Vela", men hör ju att det inte ska vara så. Heter du Vela? säger vi. Nääää, jag hete inte Vela. Vad heter du då. "Vela" och så gapskrattar hon. Och vi också så klart. Och vill hon inte så svarar hon inte på frågan alls 8)
Soliga hälsningar!
LO
