Passade själv på att gå på toaletten när jag ändå var uppe. Släppte ut katten som vaknat och insåg att hon höll på att sova bort den bästa musjagartiden, släppte sen in hunden som lommade iväg och somnade
i soffan. Tassar tillbaka till sängen, drar täcket över mig och ska precis till att somna när jag hör: ho-ho, ho-ho, ho-ho-hooooo-ho-ho....
Emil (6,5 mån) hade vaknat av familjens tassande och han tyckte att det vore på sin plats med lite sällskap. Vi andra delade dock ej den åsikten. Efter hoandet kom så hostandet (han har precis lärt sig hosta, när man hostar får man nämligen folks uppmärksamhet, väldigt effektivt kan jag lova), host-host, host-host, tystnad, äääÄÄÄäää, ÄÄÄääää, ÄÄÄööööööäää, och så tystnad igen. Han kollade nog av ifall någon skulle komma till undsättning och vara lite social. Därefter följde bilbrummandet, ni vet det däringa när läpparna vibbrerar och saliven sprutar ur munnen
, ny kunskap även detta och det praktiseras med välling, gröt eller mat i munnen, härliga effekter och så olika sen då 
Tystnad igen. Sen hörs ett DONK, misstänker att han slog i lilla huvudet ](*,) eller lilla foten, tystnad, och så började GRÅTEN 
(han grät nog en hel minut=en evighet tyckte nog Emil iaf) följt av tystnad, några små snyft, en suck, (på natten händer det tydligen INGENTING ) och så somnade han Han är för härlig den lilla killen
Tänk vilken påhittighet, prova, prova, kanske, kanske kommer någon upp och leker en stund 
. När han sen provat/frågat klart insåg han att den enda lösningen var att somna. Kram Susan
=D>