Treåringen vaknar...

Gäst · Inlägg av **Gäst** » ons 15 mar 2006, 12:05

Vår treåring vaknar flera gånger varje natt och sitter upp i sängen och gnäller efter oss. Det har pågått länge, jag har en känsla av att det blev värre när hon fick en lillasyster för tio månader sedan. Tidigare har en av oss föräldrar sovit inne hos henne, från början var detta för att åtminstone en av oss skulle få sova i fred. Nu har vi kurat lillasyster, och av detta tog storasyster intryck. Hon slutade med napp och började sova ensam i sitt rum, som vi samtidigt möblerade om för att göra hennes säng mer ”ombonad”. Dessutom slutade vi tända hennes nattlampa, eftersom vi trodde att det var ljuset också som störde henne, förutom nappen och sällskapets (pappas) snarkningar… Istället har vi en lampa tänd i rummet utanför så att det lyser in lite lagom i hennes rum. Men. Det blev möjligen bättre, men inte bra. Hon vaknar fortfarande, sätter sig upp och gnäller och vill olika saker; byta gosedjur, dricka vatten… Hon har en mugg bredvid sängen, så hon kan dricka själv, och gosedjur får hon ju välja som hon vill. Vi pratar om det med henne, och på dagen är hon helt på det klara med vad som gäller: Lägga sig ner och sova, sedan hon själv klarat av drickandet eller gosedjursbytet eller vad det nu är. Men på natten funkar det såklart inte. När vi går in till henne somnar hon oftast om direkt. Somna på kvällen är inte något problem, visst kan det vara lite ”jag kan inte sova” och ”jag vill ha nappen”, men inte nån längre stund.

Inatt försökte vi att inte gå in till henne, det slutade med att lillasyster också vaknade. Suck. Vi bara längtar efter att få frid på nätterna. Till saken hör också att hon även på dagarna ofta är lite ängslig (eller åtminstone låtsasängslig?) Man ska följa med henne på toaletten, hon ”kan” inte ta på sig skorna, vågar inte gå in i nästa rum och hämta något hon vill ha… Trots att hon förut - och ibland fortfarande - mycket väl klarar allt det där. Trodde att detta bebisbeteende, som jag har förståelse för att hon la sig till med när lillasyster var nyfödd, skulle gå över nu nån gång…

Vad ska vi göra? Någon som har erfarenhet av något liknande? Ska vi börja ramsa med henne också?

Patrik · Inlägg av **Patrik** » ons 15 mar 2006, 12:38

Utifrån mina trubbelerfarenheter skulle jag gissa att ni "helt enkelt" (vet att det inte jämnt är helt enkelt) ska sluta med att gå in till henne när hon gnäller.
Om det behövs ska hon få en ramsa men inte mer. Det är den hon ska somna om av.

Vaknar lillasyster så får ni köpa det någon natt för det är det definitivt värt att sen slippa detta därefter.
För oss tog det en månad innan vi satte ner foten och gud vad skönt det vore att byt ut en månad av upphackad sömn mot bara tre helt sömnlösa om så krävts!

Länkar till min frågetråd, även om problemen inte är identiska är de lika och attityden som är det viktiga är nog densamma i båda fallen:
http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=5617

Lycka till!

Gäst · Inlägg av **Gäst** » ons 15 mar 2006, 21:00

Tack för tips. Bara det att det känns så konstigt att börja ramsa en unge som inte är kurad förut, hon kommer ju inte att fatta nånting, eller? Men vi ska klura på det lite, jag ska studera din tråd. (Tänk om man vetat om "kuren" från början när hon var bebis, vad mycket krångel vi hade sluppit! Ska ta ett snack med BVC...)

Patrik · Inlägg av **Patrik** » ons 15 mar 2006, 21:21

...Bara det att det känns så konstigt att börja ramsa en unge som inte är kurad förut, hon kommer ju inte att fatta nånting, eller?

Ursäkta, jag noterade inte att hon inte var kurad.
Då hamnar det väl i lite annat läge då hon kanske inte fattar ramsan på samma sätt.
Tror dock att principen/tankesättet går att tillämpa ändå.

Gäst · Inlägg av **Gäst** » ons 15 mar 2006, 21:30

Nu har jag läst din tråd. Ni verkar ha haft det väldans mycket jobbigare! Vår tjej somnar lugnt själv, och hon kliver ju inte ur sängen - jag tror inte hon vågar det, av någon anledning. På morgonen, när hon märker att pappa stigit upp för att gå til jobbet, kan hon komma smygande till mig, men ibland har hon inte "vågat" det heller, utan suttit i sin säng och gnällt. Ikväll sa hon, att förra natten hade hon trott att "någon" (om det var någon "snäll" eller någon hon var rädd för vet jag inte) sov i en hängmatta som satt fast i hennes säng och i bordet en bit ifrån! Hon är väl mörkrädd helt enkelt. Vi kanske får kura från början med henne också? Nu när lillasyster sover så vore det ju skönt om vi andra fick göra det också!!!

anna · Inlägg av **anna** » tor 16 mar 2006, 00:44

Hej!

Läs även följande länk! Enormt mycket inspiration! Och vilket lyckoslut!
Det är LÅNGT, och tänk på att det är 2 sidor. tar ett tag att läsa, men är värt det!
http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=5226

kram anna

Ebbab · Inlägg av **Ebbab** » fre 17 mar 2006, 10:39

Vilken fantastisk läsning man fick i länken ovan!
Och jag känner igen allt från vår tre-åring som blev kurad före jul. Från att ha vaknat varje natt i tre års tid och det senaste halvåret komma inkravlandes till oss på nätterna så att ingen sov, sover han nu hela långa nätterna igenom. Och det tog fyra nätter!

Den första kvällen kände jag mig som en rutten potatis (

) när det enda man säger är ramsan men belöningen kommer!

Dessutom kom en massa andra bonusar som jag tror hör direkt ihop med den goda sömnen: sluta med napp, sluta med blöja både på dagen och på natten samt ha en massa ork över till att handskas med trotsen. Och det gäller även hans båda föräldrar. Så mitt råd till KarinÖ är: KURA STORA FLICKAN!!! Ni ångrar er inte. Följ bara AW:s SHN-råd så löser ni de problem som du beskrev ovan. Det gjorde vi.
Lycka till.