Jag tror att vår minsta (och stora får vi hoppas) verkligen har förstått budskapet att vi klarar oss sämre utan henne.
Det räcker med att man går till köksbänken så kommer hon rusande och puttar fram matlagningsstolen skrikandes "du kan inte utan mig".
Mindre charmigt är när man ligger och kräks (japp igen

) och hon återigen kommer rusande och skriker "du kan inte utan mig"...
