Finns det "trotsfria" barn?

[miar70]

Det blev prat om trots med några vänninor för ett tag sen. En mamma, vars dotter nu är 5, tittade snett på oss när vi pratade om olika "bataljer" vi haft med våra trotsbarn. -Nåt sånt har då aldrig MIN flicka gjort! utbrast hon till slut! Tillägas ska att hennes dotter än i dag styr hela familjen med järnhand, när de ska äta, åka hem, sova, var de ska sitta, när de ska få prata osv. Det inte mamman insåg, var att så länge HON löd dottern, behövde hon ju inte trotsa heller!
Det värsta var att ingen av oss andra protesterade när hon hävdade att hon hade ett barn som inte trotsat...Men mest synd om flickan är det ju.
En reflektion, bara...
Kramis Mia

[K-ina]

Ack så jag undrat över den frågan jag också...

Min väninna påstår att hennes son aldrig trotsat. Han har varit "lätt" och är det än. (Snart sex år.) Jag funderar ibland om det inte är så att han är "lätt" och hon är litet... förnekande också.... Hon har inte sett bataljerna som trots. För bataljerna fanns säkert där hos dem också men inte lika starkt som vi hade hemma hos oss.

Hennes son styr INTE sin mamma och pappa. Mamman och pappan är de som bestämmer och sonen lyder trots den där uteblivna trotsen... Nu hoppas jag på att jag kommer att få uppleva det samma här hemma med lille herr Gustav!

[annawahlgren]

Hm, det tycker jag nog inte du ska hoppas på Trotsåldern är förtroendets tydligaste utmaning, skriver jag i Barnaboken och trotsåldern ska INTE förfuskas. Det straffar sig, om man säger Antingen just i sexårsåldern, eller i elvaårsåldern, eller med dunder och brak i fjortonårsåldern. Och då är man inte så stark längre att man kan tillämpa förvisning ens

[K-ina]

Med närmare eftertanke Anna: jag vill ha en trotsig treåring istället för dunder och brak vid 14! [-o<

[Lenamari]

Hej alla! Ujuj, nu blir jag lite orolig... :-s Min flicka är 5 1/2 nu ... och har nog aldrig haft nån riktig trotsålder! Aldrig brutit ihop och bara vrålat, legat på golvet och hamrat med knytnävarna, trotsat och vägrat. Okej, under en månads tid, kanske, högst, var hon mycket spjuveraktig vid matbordet och slängde gärna ner mjölkglaset på golvet, maten också, och sedan allt hon kom åt från andra bord. Då fick vi tillgripa en kort förvisning och sedan var det bra. Kan man kalla det för en kortkort trotsålder?!? Hon får verkligen inte göra precis som hon vill, men några större sammandrabbningar blir det aldrig . Har jag nåt stort att vänta framöver, istället...?
Jag ser i andra barns hem hur det gormas och gastas och skriks, stämningen är förfärlig ibland, och föräldrarna kan säga de mest hårresande saker till sina barn - och det hela verkar bara rinna av ungarna! Skulle jag säga nåt sånt till min flicka, eller bli riktigt ARG, skulle hon bli hemskt olycklig och förtvivlad. Hon är jättekänslig och ibland tror jag det beror delvis på att vi aldrig är arga härhemma, aldrig bråkar och ryter och "säger till på skarpen". Kan det vara skadligt att hon aldrig fått uppleva riktig ilska, och därför blir så olycklig och förvirrad om hon råkar ut för det utanför hemmet? Vi kan ju inte "låtsas" ilska bara för att "härda" henne! Men ibland tycker jag hon är så extremt känslig för de minsta nyanser hos oss, att jag blir lite fundersam över om hon kommer att vara alltför tunnhudad och med alltför känsliga
antenner när hon snart ska börja skolan och ut i stora världen! (Hon går hos Dagmamma nu, och i här träffas dagmammorna ofta i en lokal där inte minst de större barnen får leka ihop i grupp. Så isolerad är hon verkligen inte! Hon har gått hos sin dagmamma sen hon var 4 år, 6 timmar om dagen.)
Vad tror och tänker ni andra?

[miar70]

Hej!
Jag tror inte du behöver vara orolig! Ingen av mina fem barn har legat och bankat nävarna i golvet eller svimmat av trots! Jag tror att om man är beredd och möter upp trotset i tid, så behöver det inte bli så blodigt. Såklart är det många diskussioner och man får turas om att ge sig, men har man is i magen och TID, så går det ganska bra tro jag. Att förutsätta att det ska bli en kamp på "liv och död" kanske bara skapar problem. Var glad att ni inte ryter och skriker, det uppnår man absolut ingenting med! Var stolt och glad över din dotter, som den individ hon nu är!
Kramis Mia

[annawahlgren]

Tack, miarindemark

Lenamari, den bilden du målar upp av trots stämmer inte generellt alls - jag har inte heller haft någon vrålskrikande unge i sammanbrott på golvet eller mig mordhotandes eller allmänt slagskämpig och jag är inte den som skriker åt små barn. Någonsin, vågar jag påstå.

Trots kan se väldigt, vädigt olika ut. Det är inte alls i första hand en relationshistoria, eller maktkamp, mellan barn och vuxen. Det är en utvecklingsprocess som är mer eller mindre svår för barnet att hantera, så som det okända nya alltid är mer eller mindre skrämmande för oss alla. Jag har försökt förklara ingående i Barnaboken vad trotsåldern egentligen står för och innebär, vad barnet går igenom - att jämföra kanske, för att vi ska förstå, med en vuxen mans (eller kvinnas föralldel) fyrtoårskris... där vi ju vet att folk kan reagera hur olika som helst. Angripa sin äkta hälft, sjunka ner i depression, tystna eller gapa, byta liv totalt etc etc etc. Ta eller inte ta ansvar. Skylla ifrån sig eller växa. Ja, det är väl bara att se sig omkring, om man säger

Så leta inga bekymmer där inga finns och gå för allt i världen inte och oroa dig retroaktivt Du får nog se diverse nya talanger hos din lilla blomma nu snart i sexårsåldern. Som är trotsålder nummer två, kan man säga. Så läs på och förbered dig i stället

"Något om utvecklingen. Livet ett kretslopp" beskriver en del olika sätt hos olika barn att reagera på och tackla trotsåldern

[Lenamari]

Tack Anna W för svar på mitt inlägg i inlägget, om min "trotsfria" flicka! Jag har nu läst Barnaboken (igen...) och några ljus gick upp för mig. Kanske förekommer det en hel del "trots" hos oss ändå, även om jag inte upplevt det som just trots utan något annat! Jag undrar tillochmed om hennes nästan extrema känslighet inför allt vi gör´, våra tonfall etc, är just detta, en slags "trots" (även om jag hellre skulle använda ett annat ord, fast jag inte vet riktigt vilket). Kanske jag/vi besvarar hennes känslighet på fel sätt och därmed förstärker hennes ängslan - anpassar tonfallet, tassar mjukt, lindar in meningarna i bomull... Oj oj, jag fick mycket att tänka på!

[anna]

hm, hm... :-k
Jag fick också en del att tänka på av denna tråd...
Clara trotsade ordentligt.
Ida trotsar inte alls! Hon blir 3 år i april, och vi har haft ETT tillfälle då det verkligen var trots, så man förstod det. Hon lever fortfarande kvar i den eminenta "2-åringen - kung över tillvaron"...men man undrar ju.
Trotsar hon kanske utan att det "märks" så mycket" Så man har igen det etter värre sedan? Ja, nu ska jag börja rannsaka mig själv och hur jag/hon beter sig

kram anna

[Mindy]

Och jag har en bekant som har TRE barn som (ingen av dem) vare sig har haft förtrots, riktig trots eller tonårstrots. (15 år, 17 år och 8 år). Men som sagt, vi som har "läst på" kanske är lite mer medvetna om signalerna...?

Åttaåringen är just nu väldigt väldigt känslig. Oroar sig för allt, tänker djupt och gråter när mamma åker på jobbet. Kanske det är en variant det också.

[Saara]

Mina ungars kusin är nu 14 och trotsig så den skriiiker om det, det är gnissel om allt, mest skolan. Hon har enligt mamman inte haft några svåra trotsperioder före det.

Jag försöker tänka på det då treåringen drar igång sitt trotstestande .

[annawahlgren]

Trots är egentligen inget bra ord alls. Det är bara så j-a accepterat och befäst. Tack föt era synpunkter Vi får försöka hitta ett bättre ord. Jag har inget Har ni

[Saara]

Har inte tänkt på det tidigare , men...när du säger det, så trots är faktiskt ett tråkigt ord Jag tror att man lätt associerar till enbart "mucka gräl, testa nerver"-aspekten. Enda andra ord jag just nu kommer på är turbulens. (Måste tugga på det här ännu)

Men vad gäller turbulensen , så tycker jag verkligen att fakta ger styrka.
Att veta vad som ligger bakom när lilla älsklingen inte vill ha den tallriken, skall kasta tallriken i golvet, skall kasta den ut genom fönstret, det är för mycket mjölk med gröten, det är för lite sylt, ska vara smörgås till, det är fel pålägg, inte ska göra någonting..huh...det är lättare att ta emot och själv behålla lugnet då man vet VARFÖR det skall komma en turbulent period vid just denna ålder.

Fler ordförslag

/Sara

[miar70]

Jag kör vidare på bokstaven t - Teståldern Testa både sin egen och andras förmågor! Testa olika vägar, olika sätt, testa tålamod, kärlek, trygghet... När det testats klart, är testperioden över...för denna gång
Kram Mia

[annawahlgren]

Jag tycker inte test känns riktigt heller Det handlar ju om ifrågasättanden. Allt som var självklart förut är det inte längre. Världen är så ofantligt mycket större än man trodde. Ingenting är självklart eller enkelt alls, som det var förut. Man trodde man kunde hebreiska för att man kunde tyda bokstavstecknen, men man hade ingen aning om att det fanns ett innehåll (se Barnaboken).