Inget hjälper

[Stoffe]

Jag är pappa till en underbar liten tjej på 9månader som heter Anna. Problemet är att hon kan inte slappna av varken på dagar eller nätter. Det känns som hon är gnällig nästan hela tiden. Om vi ska få henne att somna någon längre stund så får det vara liggandes på min mage eller vid mammas bröst. Nu är min fru hos sina föräldrar och det funkar inte allls att lämna över henne till dem hon blir bara olycklig. Min fru får knappt tid till att äta. Igår skulle hon gå upp på sitt rum för att hämta något och lämnade över Anna till mormor och det slutade med att hon kräkte, hon var uppe en väldigt kort tid. Likadant idag, hon kräkte när mormor tog henne en liten stund. Min fru och jag känner en allt större desperation över det här. Vad skall vi göra?? Hon har varit krasslig med feber förra veckan och det är fortfarande lite hosta kvar men Anna är nöjd när hon kommer till mamma.

Hoppas någon kan hjälpa oss

[susanneethel]

Läs allt som finns skrivet här om Sova-hela-natten kuren, verktygen och läs hela "lathunden" noga.( Eller köp boken) Jag klarade mig med det som finns skrivet här, jag lusläste lathunden.
Läs hellre en gång för mycket, så ni har full koll innan ni börjar. Det ska kännas självklart.
Om en av er tar sig tid att läsa på noga, ni orkar nog inte båda två, sen får den andra lita till att det funkar bra!
För det gör det, Karl t.ex sov hela natten efter 2 nätter, (men han har fortfarande ett eller två uppvaknanden vid 5-6 tiden, men somnar om efter ramsa). Det kändes som han var tydligt lättad över att äntligen få rätt svar! Innan vaknade han ibland 6-7 ggr/natt Stackars pojke..
Lycka till!

[susanneethel]

PS, Att hon är lite sjuk fortfarande gör inget.

[Lisa S]

Hej Stoffe!

Lilla liten, hoppas att hon mår lite bättre!

Jag vill bara göra er uppmärksamma på det som kan kallas "åttamånadersångest", som min dotter precis varit igenom. Massor av (elaka) drömmar, total jag-förvirring, vill ingenting, blir inte glad av nånting. Hon undrar såklart vad som händer, hon mår helt enkelt inte så bra under den. Hon tror att mamma kan hjälpa, men det kan hon inte - inte på samma sätt som hon kunnat tidigare. Detta måste hon igenom själv, precis som trotsåldrar och annat som vi alla har gått igenom. Ni kan bara finnas för henne.

Men det kommer bättre tider! Hon kommer ur själva den grejen, och det går fort! Ni är förmodligen igenom det värsta om hon är nio månader.

Då är det dags att kura! Gör som föregående talare; läs läs läs, och återkom gärna till detta forum när det är dags! (Gärna innan också förstås... )

Lycka till!

[annawahlgren]

Tack, susanneethel Tack, Lisa S

Välkommen är du, Stoffe

Utöver råden och förklaringarna du fått vill jag bara tillägga att dina reflexioner - "problemet är att hon kan inte slappna av varken på dagar eller nätter. Det känns som hon är gnällig nästan hela tiden. Om vi ska få henne att somna någon längre stund så får det vara liggandes på min mage eller vid mammas bröst" - tyder på en lyhördhet som, om jag inte tar fel, bottnar i att du kommit till den möjligen klassiskt manliga insikten att SÅ HÄR KAN DET VÄL INTE VARA MENINGEN ATT DET SKA VARA

Och det ska det inte.

Lilla flickan är klart övertrött och sömnbristen har blivit kronisk.

Ni har fortsatt behandla henne som om hon var nyfödd, vilket är lätt hänt men cementerar hennes hjälplöshet.

Ni har konserverat hennes överlevnadsångest i stället för att från första stund lindra den, för att inom de första två månaderna ha eliminerat den (så långt möjligt är, och det är det).

Jag skulle innerligen vilja rekommendera dig Barnaboken (2004) och be dig backa bandet Om du läser in dig från "Att sköta en nyfödd", inför Standardmodellen, börjar från början RÄTT och fortsätter med så att säga en månad i veckan - får du snart se en fullständig metamorfos. För hela familjen.

Jag hoppas få följa dig på vägen