Två språk

[Kickan]

Hej
Min son som är snart två år växer upp med två språk. Jag pratar enbart svenska med honom och min man, som är fr Storbrittanien, pratar enbart engelska med honom. Hemma pratar vi engelska när vi alla tre är tillsammans. Nyligen har jag fått höra att detta kan vara förvirrande och fel för barnet och att vi borde hålla oss till endast ett språk medan barnet är litet.
Nu har han börjat dagis och jag märker att de andra i hans ålder har kommit mycket längre med talet. Min son säger ord både på svenska och engelska men talar inga hela meningar än.
Finns det någon här som har eraferhet av tvåspråkigt barn?

[Lovis]

Hej Kickan!

Vi har vänner till oss där mamman pratar tyska och pappan svenska. De ansåg att det liksom blir ett språk ihop, pojken skiljer liksom inte på språken. När hon pratar tyska med honom så svarar han däremot på svenska!
Jag vet faktiskt inte om han var sen med pratet men det är ju vissa barn som är det ändå så det kan väl egentligen inte spela så stor roll? Det är ju en jättetillgång att kunna ett språk till och t.ex. kunna prata med ickesvenska släktingar.
Gör det som känns bäst i magen - funkar alltid!

Kram

[br]

http://www.beyondthematrix.com/entry_page.htm

Bor fn i USA (både min man o jag är svenskar). Det finns en hel del famljer hör med en svensk och en amerikan. Svenska blir jobbig att underhålla för många och det är trist när barnen inte kan prata med sina svenska släktingar.

Här finns det en amerikansk tjej som är gift med en svensk och hon har forskat lite om två sprikighet och att uppfostra barn med två språk. Länken går till hennes hemsida där man kan göra ett språklit experiment. Om du emailar henne kanske hon kan ge dig mer info om sin forskning,. Jag har det p åappper framförmig, men det skulle ta alltför lång tod att skriva ne¨r

[lillith]

Hej

Vi talar två språk med David, nu 19 månader. Jag talar konsekvent engelska och pappa (och alla andra) talar svenska med honom. Han är också "sen" i sitt tal, han klarade inte testet på bvc och säger fortfarande bara 3 ord ganska orent, mama, papa och bebi (lillebror). Han förstår dock båda språken lika bra och klarar av ganska avancerade instruktioner (vilket ständigt förvånar mig!). Han pekar ut många saker runtom sig när vi frågar honom efter olika saker på respektive språk.

Jag har läst att barn i tvåspråkiga hem talar senare än genomsnittet och att det bästa sättet att lära ett barn ett språk är att just vara konsekvent i sitt användande av respektive språk. Man ska heller inte "kräva" att barnet svarar på det ena eller andra språket utan helt enkelt framhärda i sitt konsekventa användande av det språk som man kommunicerar med barnet genom. Jag är personligen inte det minsta orolig för min sons språkutveckling eftersom det är så tydligt att han förstår båda språken så bra!

lillith

[Gäst]

Jag har hört samma sak som Lilith; tvåspårika barns språkutveckling kan vara - och är ofta - senare än enspråkigas. Så här gör jag:

Ensam hemma med Hugo pratar jag finska, och bara finska. När min man kommer hem, säger jag allt två gånger till Hugo: först på finska, sedan upprepar jag samma sak på svenska, direkt pang på. Detta för att inte utesluta pappan. Det gemensamma språket är svenska. Bara när jag vänder mig till Hugo säger jag allt två gånger. Jag hoppas att det är konsekvent nog... det skulle inte fungera, att min man inget förstår av vad jag säger till gossen![/i]

[br]

Såhär skriver forskaren jag nämner i tidigare inlägg
"there is no scientific evidence to date that hearing two or more languages leads to delays or disorders in language acquisition"

Dessutom skriver hon: "research suggest that children who learn a second language are more creative and better at solving complex problems than those who do not" "Childrens use of two languages within one sentence is not a sign of confusion;in fact, it has been shown that use of two languages in ine sentence by mature bilinguals reveals a great deal linguistic skill on the part of the speaker"

Min helsvenska dotter började i september i förskola i USA, 20 timmar i veckan. hon kunde intE ett ord engelska. efter drygt en månad kunde hon formuler helt förståliga meningar på engelska!

ps ev stavfel i citaten är mina!

[Mollysmamma]

"research suggest that children who learn a second language are more creative and better at solving complex problems than those who do not" "Childrens use of two languages within one sentence is not a sign of confusion;in fact, it has been shown that use of two languages in ine sentence by mature bilinguals reveals a great deal linguistic skill on the part of the speaker"

Jag kan bara hålla med. Precis så har vi alltid resonerat när det gäller tvåspråkigheten. Även vi har omgetts av en del "tyckare" och "vetare" men viftat bort då vi sett hur språkutvecklingen skett här.

Molly är 18 månader och tvåspråkig. Jag pratar arabiska med henne och pappa svenska. Hon säger längre meningar och har gjort så sen hon var 15 månader, på båda språken. Hon förstår komplexa instruktioner på båda språken men tyvärr har hon tenderat att svara mer o mer på svenska då det är det språk som dominerar mest i hennes omgivning. Den enda gång hon får höra arabiskan är när jag pratar med henne. I övrigt är det svenskan som gäller. Både jag, pappan och halvsyskonen kommunicerar på svenska med varann. Även på dagis är det ju bara svenska som talas.

Faktum är att vi flera gånger noterat att hon kan skilja på språken. Hon blandar och pratar på båda språken men de arabiska orden riktar hon enbart mot mig.
Ibland när hon vill något och säger ett ord på arabiska så kan hon säga svenska ordet efter för att poängtera hur gärna hon vill.

Jag har tidigare oxå gjort som Päivi och sagt orden på arabiska först och sen på svenska men insett att hon då bara repeterar det svenska ordet. Min egen förklaring (som inte alls är vetenskaplig) är att när barn lär sig prata har de lättare att fånga upp ett ords början och slut.
Numera säger jag bara arabiska ordet så får pappa sköta det svenska.

Vår lilla älskling blomstrar som aldrig förr och suger åt sig ord som en svamp. Hon är kreativ, påhittig, har humor, forserar hinder, sjunger, räknar till tre (på två språk), klättrar, busar och pratar! Hon pratar hela dagarna. Även i sömnen.

Vad jag vill säga med mitt långa inlägg är att som med all annan utveckling är det individuellt hur fort det går eller inte. Flera äldre barn på Mollys dagis har inte kommit igång med språket ännu, och då är de ändå enspråkiga.
Det viktigaste tror jag, som nån sa här tidigare, är konsekvensen. Att en förälder håller sig till ett språk och inte blandar in det andra.
Herregud, under våra första sex år ska vi ju lära oss 90-95% av den kunskap vi ska leva på i framtiden (som /LO skrev i annan tråd). Då måste vi sätta igång tidigt! Hur kan det vara fel med kunskap???

[anna71]

Jag är tvåspråkig svenska/tyska. Mina barn är tvåspråkiga italienska/svenska.
Tvåspråkiga barn ligger i medel 6 månader efter enspråkiga barn i språkutvecklingen i modersmålet, dvs landets språk (mammans språk räknas inte som modersmål), MEN barnet kommer att skilja mellan språken vid 4,5-5 år. Och det är ju fantastiskt. Att perfekt förstå två språk när man är så liten! Han kommer resten av sitt liv lära sig språk bättre och snabbare än enspråkiga personer.

Jag tycker du ska köpa en bok eller två om tvåspråkighet så att du får lite bra argument. Det finns alltid missunsamma personer som gillar att berätta "vad de hört".

Mitt tips: Om din man förstår svenska tycker jag att du ska prata svenska med honom trots att han svarar på engelska. Så gör alla tvåspråkiga familjer jag känner (inklusive mina föräldrar), och den taktiken har alltid funkat. Barnet blir inte förvirrat av att du eller din man sen i sociala sammanhang byter språk. Det är en artighetsgrej helt enkelt, att alla ska kunna förstå.

hälsningar
Anna i Milano

[pia-lotta]

När jag var liten så fick mina föräldrar instruktioner från BVC att inte lära oss barn fler språk (finska och spanska i mitt fall) för då lskulle vi barn inte lära oss något språk bra- så blev det och det är jag jätteledsen för idag. Och även fast jag bara fick lära mig ett språk började jag prata sent efter de "normal-värden" som gäller .

Samma sak var det för min sambo som har tyska föräldrar - de fick aldrig lära sig tyska och är jätteledsna för det idag.

Min svåger och hans tjej pratar svenska och engelska med deras barn. Hon kom igång med pratet ordentligt vid 2 1/2 men oj vad fort det gick då.

Så jag vill uppmuntra er som kan att lära era barn fler språk för det är en riktigt guldgruva senare i livet.

/Pia-Lotta

[Gäst]

vilken intressant tråd

Våra barn är också tvåspråkiga (fast minstingen kan man väl inte riktig räkna inän ) Jag pratar konsekvent tyska med dem och pappa svenska. Pappa och jag pratar tyska med varandra (vår policy är: vi pratar det språket av det landet vi INTE bor i. Skulle vi flytta till Tyskland skulle vi prata svenska hemma)
Jag har aldrig tänkt så mycket om hur det kommer gå för barnen eller OM det överhuvudtaget skulle ha negativ inverkan i deras språkutveckling. Emilie var varken tidig eller sent om man jämför med andra. Kanske i början - hon pratade nästan ingenting när hon var ett år. Språket började komma fram mycket långsamt under andra levnadsåret men fr.o.m. ca två års åldern har hela "svenska akademins ordlista" samt tyska "Duden" kommit fram. Hon använder förstås båda språken i en vild blandning men ändå säger hon vissa saker till mig på tyska innan hon vänder sig om till sin pappa och säger samma sak på svenska. Så någonstans bearbetas det hela ju ändå

Hon har numera även börjat prata mer aktiv svenska men jag är helt säkert att det tyska språket hela tiden finns med. Ett samtal mellan henne och mig kan låta så här: "Mamma, Emilie vill ha mjölk" och då säger jag: "möchtest Du Milch haben?" varav hon återigen svara "ja, milch schmeckt gut!" ELLER "ja, mjölk är gott"

Angående kommentarer utifrån har jag faktiskt inte märkt så mycket utom nästan bara positiva i stil med: vilken möjlighet ni kan ge Era barn att de kan få två sprak gratis från början!

...och släktingar gör det VÄLDIGT lätt för sig: De säger: jag förstår ju inte vad hon säger för hon pratar ju svenska (säger mina släktingar) eller tyska (säger min mans släktingar). Och därför behöver man ju inte anstränga sig för att förstå henne - hur lätt är det ibland att förstå en 2,5 -åring nja, ni vet ju själv...

[Kerstin K]

Jag är själv tvåspråkig och blev uppfostrad på engelska. Jag är så tacksam för det i dag, på samma sätt som jag är tacksam för att min mamma i sin samvaro med min dotter pratar engelska.
Min dotters språkförståelse ökar (tror jag) och även det att hon lär sig att det finns något annat än svenska är otroligt positivt tycker jag.
Vet inte om det hjälper dig något vidare men jag hoppas det, för det ligger mig så varmt om hjärtat.

med vänliga hälsningar

[Lenamari]

Små barn kan lätt lära sig flera språk, jag känner en liten flicka som fritt och flytande talar 4 språk (svenska, engelska, spanska och katalonska). Min egen tjejj har en pappa som är engelsman och när hon var liten, i USA och England, pratade hon mest engelska. Sen kom vi till Sverige och efter en dryg vecka sa det PLOPP och ut kom svenskan som ett rinnande vatten! Hon har alltid pratat ovanligt bra och var tidig med språket. Att "öppna" flera kanaler i hjärnan för flera språk bereder vägen för att barnet i framtiden har lättare att lära ytterligare språk och är fördelaktigt på alla möjliga vis. Barnet lär sig dessutom oftast de "extra" språken utan brytning, nåt som är svårt när man lär sig språket som vuxen! Det finns inga som helst nackdelar. Min flicka pratar nu både Engelska och Svenska, men föredrar tyvärr svenskan eftersom det är vad hennes kompisar pratar...

[Kiralves]

Min man pratar Engelska med våra tvillingar och jag svenska. Kul med så många tvåspråkiga här:)

[Kickan]

Det har varit intressant att ta del av andras erfenheter! Egentligen är jag inte så orolig men ville bara höra mig för om andras erfareheter. Det sorgliga är att det är min egen pappa som hela tiden säger att min son är förvirrad eftersom jag och min man pratar engelska hemma och att vi bara borde hålla oss till ett språk. Något som jag inte håller med om.

[HannaManna]

Jag kan inte komma med så värst mycket vetenskaplig fakta, men jag kan berätta hur det varit hemma hos mig när jag var liten, och hur vi har det i min familj nu.

Min pappas modersmål är finska och min mammas svenska. Sinsemellan talar de, och har alltid talat finska. Med mig och mina bröder talar pappa finska och mamma svenska, jag och mina bröder talar svenska med varann. Systemet har alltid fungerat väldigt bra, både jag och mina tre bröder har varit helt normala i vår språkutveckling. Jag har till och med som liten varit väldigt nogrann med att alltid tala rätt språk med rätt person, och således till exempel vägrat tala finska med mamma eller svenska med pappa. Mitt skolspråk har varit svenska, och därför är svenskan det språket som känns mera som mitt "riktiga" modersmål.

Jag tror absolut att det allra viktigaste är att man talar det språket man upplever att ligger en själv närmast med sina barn, och att man gör det konsekvent då det talas flera språk i familjen. Jag tror inte att barn blir förvirrade eller försenade i sin utveckling pga det talas fler än ett språk med dem, i alla fall har det inte varit så för mig.

Då jag bildade familj med en man som precis som jag vuxit upp med två språk var det lite svårare för oss att bestämma vem som skulle tala vad med våra barn. Har man ett starkt modersmål är det ju lätt att bestämma vad man ska tala, men är man tvåspråkig och inte riktigt kan avgöra vilket språk som är det som kommer naturligast i umgänget med barnet kan det vara lite svårare.

Jag kände att svenskan är mitt starkare språk, och det var självklart för mig att det är det jag ska tala med min dotter. Eftersom min man inte hade samma känsla för hur han skulle välja bestämde han sig för att tala finska, för att Alexandra skulle få samma fördel som vi själva fått som små, alltså två språk hemifrån.

Alexandra är nu 18 månader, och har ett rätt så stort ordförråd. Hon använder både finska och svenska ord, tills vidare blandar hon båda språken i sitt tal. Det verkar som om hon, när hon lär sig ett nytt ord, först lyssnar på båda språken, och sedan väljer hon det hon tycker mest om. Just nu gör hon alltså så att hon väljer det ena språket och använder sedan konsekvent med oss båda. Vissa undantag finns, tex säger hon tack till mig på svenska och till min man på finska. Det finns några andra ord också som hon redan skiljer på. Min man och jag talar svenska tillsammans, jag talar svenska med Alexandra och min man finska. Vi ändrar alltså aldrig språk när vi alla är tillsammans tex så att min man då också skulle tala svenska med Alexandra.

Jag tror som någon anna också i tråden, att språkutvecklingen är väldigt individuell, oberoende om barnet växer upp i en enspråkig miljö eller inte. Min mans bror var tex ganska sen i sin språkutveckling, och hans ordförråd bestod väldigt länge av bara enstaka ord, trots att han vuxit upp i samma omgivning som min man som var helt normal i sin utveckling.

Det här blev alldeles för långt, men budskapet var så här i korthet, att jag tror att det finns bara fördelar med att lära sig flera språk som liten, så länge man får lära sig språken av någon som verkligen har språket som sitt modersmål. Att börja tala ett språk man inte helt och fullt behärskar med sitt bra tror jag inte att är någon bra idé.