Om våra barnaboksmän

[Gäst]

- Jag vill iväg och simma, som vanligt på söndagar, men hans sömntider är nya. Han vaknar fortfarande mitt i det långa passet... jag borde kanske åka och simma lite senare...

- Klart du kan åka och simma nu. Jag fixar det här.

- Hur gör du då..?

- Ramsar, så klart!

- Ramsar? 8-[ Vilken ramsa använder du då?

- Ja men, hans ramsa... "päiväunten aika, pirteen päivän taika...", säger han, skåningen, som ingen finska kan, med rätt betoning och gånger två.

...

- Hur gick det nu då?

- Jo, han vaknade, och jag ramsade, och han somnade om. (Sträcker stolt på sig) Det är ju lätt det här...

[/LO]

Ja, men frågan är om det är barnabokspappan som är duktig eller om det är du som är duktig som faktiskt lät honom vara det

/LO

[Gäst]

... eller både och... fast inte valde jag finska ramsor för att utesluta. Det var helt automatiskt. Så då tipsade jag honom om att införa egna svenska - när gossen var pyttig. Han tog - som vi nu ser - hellre över mina...

[/LO]

Det tror jag bara är bra - med finsk ramsa alltså. Jag tror inte heller att det spelar någon roll om pappa nu skulle införa en svensk ramsa - men det behöver han ju inte...

Bara för att kolla - du pratar väl finska med sonen, när det bara är du och han. För i så fall är han ju redan tvåspråkig (även om han inte säger så mycket än, så förstår han). Barn som "utsätts" för många språk lär sig behärska dem obehindrat och utan att blanda ihop dem. Ju tidigare desto lättare att lära sig.

/LO

[Gäst]

Karelska - t o m! 8) När jag är ensam med honom är det alltså finska (karelska), och när andra som inte förstår finska är med, säger jag allting två gånger till gossen: först på finska, och sedan upprepar jag samma sak på svenska. Häromdagen sade jag allt två gånger även till grannens bebis - för säkerhets skull...

[miar70]

Lyckos din son som får två språk helt gratis!
Kramis Mia

[Gäst]

Mia; följande scenario kommer jag då ihåg från min egen barndom:

Plats: konsum

Mamma ( som jobbade som dagmamma då) står i kassakön och pratar finska med en liten kolsvart kille, Riki. Riki var nog då året gammal. Någon av tanterna i kön vänder sig om, och säger:

- Är nu inte det där överdrift ändå? Att prata finska till honom?

- Ja, vilket språk ska jag prata då, svarar mamma. - Han är ju finsk!

Detta så länge sedan som 1980...

[anna71]

Fortsätt du att prata finska med grannungarna också, jag minns att mina kompisar började förstå min mammas tyska efter några år. Mamma blandar ofta ihop språken, speciellt nu när hon måste lära sig italienska också.

hejhej
Anna i Milano