Hej!
Jag vill minnas att jag har sett diskussioner om samma ämne förut, men jag hittar inte riktigt det jag är ute efter. Kanske någon kan hjälpa mig.
Jag har en dotter på 1 1/2 år, och alldeles snart borde följande barn födas. Nu undrar jag, hur tycker ni jag borde göra då det blir dags att åka till sjukhuset för förlossningen? Hur mycket ska jag berätta för henne, och framför allt, om jag åker på natten, ska jag då väcka henne enligt Barnaboken trots att hon är så liten? Hittils har jag inte talat särskilt mycket om att vi ska få en baby i huset inom kort med henne, jag har tänkt att hon inte kan förstå vad det är frågan om.
Och den tiden som jag måste vara på sjukhuset. Är det månne bättre för henne att komma och hälsa på mig, eller mår hon allra bäst av att vänta hemma på att jag kommer tillbaka? På något sätt känner jag nu att jag skulle föredra att hon inte kommer till sjukhuset, tänker mig att det måste vara svårt för henne att förstå vad det är för ett ställe, och ännu svårare att förstå varför hon ska åka hem, och jag stanna kvar efter besöket. Hoppas ni har några synpunkter !
Ni som sedan genomfört annekteringen enligt Barnaboken när det nya syskonet och mamma kommit hem, har det gått till så som i boken?
När andra barnet kommer
Hej!
Vi fick just en lillebror i familjen när storebror var 19 månader.
Jag berättade inte någonting för honom egentligen, han sov hos mormor när vi åkte in till förlossningen och var hos henne och lekte dagen efter. Kanske kan man berätta för ett barn som är vaket hemma men jag tror inte på att väcka en sådan liten - min hade troligtvis inte förstått vad jag talade om, tror jag, allra minst mitt i natten! Ett större barn kanske man både kan och bör förklara för, speciellt om mamma åker hemifrån.
Storebror kom inte till BB för att det råder besöksförbud under vinterhalvåret för syskon pga RS-virus (lillebror fick det istället när vi kom hem!).
Jag kom hem ifrån BB efter två dygn och då var storebror hemma med mormor och inväntade mig (allt enl. Barnaboken). Annekteringen skedde redan i hallen med lillebror i ytterkläder i bilbarnstolen, det var verkligen rörande att se. Sedan lade vi lillebror på filt i vardagsrummet och storebror fortsatte sitt undersökande. Vi lurpassade nog lite mer är vad man "ska" enl. BB eftersom vi var rädda att storebror skulle vara hårdhänt men det var han inte.
Sedan fortsatte anpassningen i ett par veckor, det kom både ris och ros från storebror men på det stora hela gick det väldigt bra. Han fick göra allt som lillebror gjorde utom att amma, så han fick också flaska och sitta i mammas knä, etc, när han ville det. Efter ett par veckor är det som om vi alltid varit fyra i familjen och glädjen är alltid stor när lillebror vaknar ur sina många långa lurar och deltar i familjelivet! Storebror hjälper till att byta blöjor, klä på och vagna lillebror och vill gärna känna på honom (ibland alltför hårdhänt, då går jag emellan lite försiktigt med egen hand eller skydd och kör sedan "klappa fint").
Lycka till!
Lillith
Vi fick just en lillebror i familjen när storebror var 19 månader.
Jag berättade inte någonting för honom egentligen, han sov hos mormor när vi åkte in till förlossningen och var hos henne och lekte dagen efter. Kanske kan man berätta för ett barn som är vaket hemma men jag tror inte på att väcka en sådan liten - min hade troligtvis inte förstått vad jag talade om, tror jag, allra minst mitt i natten! Ett större barn kanske man både kan och bör förklara för, speciellt om mamma åker hemifrån.
Storebror kom inte till BB för att det råder besöksförbud under vinterhalvåret för syskon pga RS-virus (lillebror fick det istället när vi kom hem!).
Jag kom hem ifrån BB efter två dygn och då var storebror hemma med mormor och inväntade mig (allt enl. Barnaboken). Annekteringen skedde redan i hallen med lillebror i ytterkläder i bilbarnstolen, det var verkligen rörande att se. Sedan lade vi lillebror på filt i vardagsrummet och storebror fortsatte sitt undersökande. Vi lurpassade nog lite mer är vad man "ska" enl. BB eftersom vi var rädda att storebror skulle vara hårdhänt men det var han inte.
Sedan fortsatte anpassningen i ett par veckor, det kom både ris och ros från storebror men på det stora hela gick det väldigt bra. Han fick göra allt som lillebror gjorde utom att amma, så han fick också flaska och sitta i mammas knä, etc, när han ville det. Efter ett par veckor är det som om vi alltid varit fyra i familjen och glädjen är alltid stor när lillebror vaknar ur sina många långa lurar och deltar i familjelivet! Storebror hjälper till att byta blöjor, klä på och vagna lillebror och vill gärna känna på honom (ibland alltför hårdhänt, då går jag emellan lite försiktigt med egen hand eller skydd och kör sedan "klappa fint").
Lycka till!
Lillith
Mamma till två goa glada grabbar födda -04 och -06 som stortrivs med schema, social delaktighet och utforskning á la AW.
Hej! 
Håller med lillith, finns ingen anledning att väcka en så liten mitt i natten, om det nu skulle bli så.
När Ida kom, var Clara knappt 2 år, och jag väckte inte henne.
Clara var hemma medan jag var några dagar på BB, tror som du (och AW förstås
) att det är bättre att annekteringen sker hemma.
Vi gjorde som boken, mötet blev jättefint, men inte helt enl. boken.
Vi gjorde som man skulle och allt, men Clara hade alldeles nyss fått en kusin. Och hon trodde att den lilla bebbe vi kom med var kusinen Malva!
Det tog säkert en timme för henne att förstå att det var VÅRAN bebis.
Lycka till!
kram anna
Håller med lillith, finns ingen anledning att väcka en så liten mitt i natten, om det nu skulle bli så.
När Ida kom, var Clara knappt 2 år, och jag väckte inte henne.
Clara var hemma medan jag var några dagar på BB, tror som du (och AW förstås
) att det är bättre att annekteringen sker hemma.Vi gjorde som boken, mötet blev jättefint, men inte helt enl. boken.
Vi gjorde som man skulle och allt, men Clara hade alldeles nyss fått en kusin. Och hon trodde att den lilla bebbe vi kom med var kusinen Malva!
Det tog säkert en timme för henne att förstå att det var VÅRAN bebis.
Lycka till!
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Så här gjorde vi:
Mormor och morfar kom hem till oss och storebror (3 år) följde med dom hem och bodde hos dom i tre nätter (han är ofta hos dom, har sovit över där innan, det är hans andra hem
). Pappa lämnade patienthotellet och åkte hem en dag tidigare än mig och lillebror. Han åkte hem till mormor och morfar och Otto och han sov hemma följande natt. Följande förmiddag skulle jag och lillebror komma hem, vi hämtades av mormor o morfar medan pappa och storebror var kvar hemma.
När vi kom hem ställde jag sovande lillebror i hallen och gick och mötte storebror, kramade om honom och intresserade mig för vad han höll på att pyssla med. Pappa var i köket och lagade mat, mormor o morfar satt kvar i bilen en stund. Efter en liten stund berättade jag att lillebror kommit hem och så gick vi ut tillsammans och hämtade honom, klädde av honom overallen, och så fick Otto hålla honom i famnen *oj, nu trillar det visst en liten tår här på tangentbordet*. Allt gick lugnt och fint och vi tog god tid på oss. Eftersom Otto fått veta att mormor och morfar också skulle komma vinkades de sedan in från bilen och dom och pappa anslöt sig också till "annekteringsstunden".
Nu har det gått tre veckor och allt har hittills gått jättebra med Otto och hans lillebror! Han är så glad för sin lille bror och än har det inte varit några problem med svartsjuka eller annat strul när jag ammar eller liknande. Lycka till med lilla syskonet och storasyster!
Mormor och morfar kom hem till oss och storebror (3 år) följde med dom hem och bodde hos dom i tre nätter (han är ofta hos dom, har sovit över där innan, det är hans andra hem
). Pappa lämnade patienthotellet och åkte hem en dag tidigare än mig och lillebror. Han åkte hem till mormor och morfar och Otto och han sov hemma följande natt. Följande förmiddag skulle jag och lillebror komma hem, vi hämtades av mormor o morfar medan pappa och storebror var kvar hemma. När vi kom hem ställde jag sovande lillebror i hallen och gick och mötte storebror, kramade om honom och intresserade mig för vad han höll på att pyssla med. Pappa var i köket och lagade mat, mormor o morfar satt kvar i bilen en stund. Efter en liten stund berättade jag att lillebror kommit hem och så gick vi ut tillsammans och hämtade honom, klädde av honom overallen, och så fick Otto hålla honom i famnen *oj, nu trillar det visst en liten tår här på tangentbordet*. Allt gick lugnt och fint och vi tog god tid på oss. Eftersom Otto fått veta att mormor och morfar också skulle komma vinkades de sedan in från bilen och dom och pappa anslöt sig också till "annekteringsstunden".
Nu har det gått tre veckor och allt har hittills gått jättebra med Otto och hans lillebror! Han är så glad för sin lille bror och än har det inte varit några problem med svartsjuka eller annat strul när jag ammar eller liknande. Lycka till med lilla syskonet och storasyster!
Skåning, mamma till underbara Otto (030122) och Frans (060114)