Lååånga matstunder

[Myra]

Hej (igen). Känns som att jag har många frågor igång inom olika ämnen . Det jag nu funderar på är hur man löser matsituationen med en som är snart 4 år... jag har ju förstått det här med att de äter när de är hungriga (om än det är otroooligt svårt att hålla sig från att tjata ) men hur avslutar man måltiden hur länge ska man få sitta vid matbordet

Han säger aldrig själv att han är mätt, inte vill ha mer utan petar bara i maten och pratar, pratar, pratar (vilket vi försöker tona ned) men sen när vi säger att nu är matstunden slut (förvarnar alltid en stund innan) blir han jättearg och säger att han vill fortsätta äta men fortsätter bara enligt tidigare dvs pet o prat! Någon gång måste man ju så att säga vara färdig.
Det slutar ändå alltid med
vi tjatat i honom maten eller
att han ätit tre tuggor typ


Frukosten är ju ännu en sån historia, det skulle han nog helst hoppa över helt o hållet. Har prövat att äta den lite senare efter vi vaknat men ingen skillnad. Har testat att erbjuda allt möjligt men inget verkar locka. "Kan" man ge frukt till frukost, typ en banan bara?

/Myra

[kerstin]

Hejsan!
Låter precis som min snart 4:a åring!!
Maten är liksom mindre viktig just nu, verkar det som.
Vi har bråttom iväg på morgonen, då stora killen ska till skolan.
Det blir bara typ en liten macka, en banan eller en liten yoggis för hans del.
När vi kommer hem igen (vi går i ca 40min) lagar jag mannagrynsgröt.
Det slinker ner rätt fort då!

Sen inget annat förräns lunchen 3 timmar senare.

Tjat och gnat funkar inte, det blir bara en trist stämmning vid maten!! Mat ska ju njutas!! Dock kan jag trixa och lirka i han maten ibland, men vill han inte så på med coola attityden och så får det vara!
Äter han dåligt en dag slinker jag helt enkelt till honom ett extra mål innan läggdags. ( samma som vid "förfrukosten", banan eller macka osv)

Storebror ett år äldre har börjat sluka i sig sin maten i full nittio utan ett ljud, han som innan var "matsmitaren"Så jag tar det med ro. 8)

Kram

[Myra]

Ja det är väl bäst att försöka ta det med ro men huj vad svårt det är. På morgonen äter han några tuggor smörgås o ngn cm med mjölk. Sen kan det gå ända till lunch och då blir det bara några tuggor. Sen tar han gärna en banan till mellanmål, då är han säkert rätt hungrig. Och då har man ingen matlust till middagen igen så det blir inte många tuggor då heller (om vi inte tjatar!) Sen är det dags för välling och den går oftast ner. Han verkar kunna gå runt på hur lite mat som helst (eller egentligen inte för han är ju inte på så bra humör direkt).

Men det jag egentligen undrar över är hur länge man ska låta dem äta som sagt var, han vill aldrig att matstunden ska ta slut. 30 min tycker jag känns lagom men samtidigt känns det som att jag stressar honom då jag börjar säga att nu är matstunden snart slut....

Om vi inte tjatar på honom har han inte ätit nåt efter 30 min och då blir han arg när vi säger att nu är matstunden slut. Inget stort problem men det blir alltid lite tjorv.

/Myra

[anna]

Å, nej, jag som skrev ett långt svar, så hängde sig något, och det blev tydligen inget postat...
Jag försöker igen.

Inga mellanmål, ingenting, inte ens en banan, som ju mättar väldigt bra.

3 - 3,5 timme mellan målen.

Inget tjat vid matbordet
30 minuters måltid låter bra.

Prata bara på om allt möjligt som inte handlar om detta alls. Jo, förstås kan du ju säga vad GOTT du tyckte det var.

När 25 minuter gått, ställer du en äggklocka på 5 minuter, och meddelar att snart plockar du undan maten. När klockan ringer tar du bort den.
Påminner lite diskret efter någon minut igen om att klockan ringer snart, och vad var det som skulle hända då?? Se om han kommer ihåg.

Och när klockan ringer, plockar du undan.
Det kommer nog bli ett herrans liv, men det "lyssnar" du inte på, utan står för det du sagt. Det kommer nog ta några gånger, men framhärda, det kommer funka

Läs också kapitlet "bekymmer - mat" i Barnaboken

kram anna

[Myra]

Tack anna för tipset om äggklockan. Ska testas. Har testat att visa på vanliga klockan när matstunden kommer att vara slut men han blir bara än mer ofokuserad och sitter o stirrar på klockan o frågar vad klockan är osv. Men jag ska testa med äggklockan några gånger.

Har både igår o idag pressat en apelsin till mellanmål. Nyttigt o energirikt men inte så mättande.

/Myra

[kerstin]

Hejsan!
Äntligen funkar detta härliga lite lätt beroendeframkallande forumet!!

Du har fått bra svar utav anna ser jag!!

Det gäller alltså att fokusera på att inte falla för tjatet..
"Om ingen bryr sig om att jag äter eller inte så kan jag ju lika bra äta!!"

Just som anna säger så prata högt och tydligt om hur god maten är, till de andra runt bordet. Barnet ignorerar du och när måltid är slut tackar du så mycket för maten å hans vägnar så att säga!

"Tack tack!" Och kanske skaka hand!
Fråga om han nu vill hjälpa dig med disken / undanplocket.

Om detta kan du läsa i "Barnaboken" som sagt, och också i "Online" som jag tycker är en superbra uppslagsbok vid div bekymmer!

Kram

[Myra]

Hej. Tar upp den här "gamla" tråden igen för jag tycker vi fortfarande har bekymmer....

Fick ju bla tipset om att ställa en äggklocka och det gör vi ibland men det blir liksom oxå fel för han blir lite stressad av det. Problemet är att han ska göra så mkt annat som tex att prata, hoppa ned från stolen och hjälpa lillasyster med något eller hämta nån grej som han kommer på att han vill visa. Vi låter ju honom komma tillbaka hela tiden men jag börjar undra om man ska ta bort tallriken till slut om det blir för mycket spring? Efter någon varning så klart....? Känner mig villrådig.

Han är oftast med i matlagningen och hjälper till och även med dukningen. Vi försöker stålsätta oss och inte "tjata" men han glömmer liksom bort att äta och när vi påminner honom att matstunden snart är slut så börjar han trycka in maten i munnen Det blir ju liksom helt fel! Jag säger åt honom att du behöver inte äta upp om du är mätt men han säger "Jag vill". Antar att det är ngn kvarleva från tidigare synder att han äter upp för att göra oss nöjda...

Han sitter på knä på stolen och hänger med överkroppen på bordet, pratar, pratar, pratar, hoppar ned osv osv. Han får gärna prata så klart men problemet är ju att han glömmer bort att äta under tiden. Och vad gör man när de säger att de inte tycker om maten? Tips, råd, pepping behövs igen?

/Myra

[HannaManna]

Jag började just söka efter diskussioner om det här med matbordscirkus eftersom det känns att smärtgränsen börjar komma emot här hemma hos oss nu. Blev ju glad av att hitta en tråd som handlar om just det jag undrar över! Så jag väntar också med iver på att någon klok svarar. Själv vet jag inte riktigt hur jag ska göra.

Hos oss handlar det om en flicka på lite på två år som inte kunde vara mindre intresserad av mat. Hon gör ungefär som barnet i svaret ovan, klättar upp och ned från stolen, sjunger, pratar pratar pratar, frågar saker, hoppar ner för att klappa lillebror i ryggen så fort han lite hostar till osv. hon sitter inte stilla en minut, och jag har på känn att hon helt enkelt inte hinner äta. Ibland sägar hon att hon inte vill ha, ibland att hon inte orkar, ibland ingenting.

Hon får ju gärna prata, jag vill att vi ska ha det trevligt runt matbordet, men det känns som att det börjar bli lite för mycket av det goda... jag blir så irriterad fast jag försöker kämpa mot irritationen. Dessutom blir lillebror ( 8 mån) så väldigt distraherad, och till sist snurrar han också som en karusell på stolen, och så har jag två barn som bara fått i sig några tuggor per måltid, och blir hungriga, trötta och ledsna till sist...

Skulle flickan få välja själv skulle hon äta bara äppelsaft och russin.

Ska ta och uppdatera mig själv med Barnaboken, kanske det hjälper

Men tacksam på synpunkter, är jag också.

[HannaManna]

Nu har jag hunnit läsa lite av de trådarna som redan fanns här, många bra synpunkter. Och speciellt bra påminnelser om den rätta inställningen till måltiderna! Fint, tack!

[Myra]

Ja vår 1-åring blir oxå rätt uppspelt av storebrors förehavanden....Vårt problem är liksom att han blir hysterisk om vi tar bort tallriken, han VILL äta men hinner inte med det för han har så mkt annat på gång samtidigt. Han säger aldrig att han inte vill äta, ibland kan han säga att han inte tycker om men det är mer sällan. Det känns som att det blir lite många påminnelser om att sitta still och inte hänga på bordet och att inte hoppa ner och göra nåt han kommer på.

/Myra

[Sofia L]

Hej,
inte lätt för er Myra där sonen vill fortsätta äta men ändå inte äter.

Som tröst kan jag berätta om mig själv när jag var liten. Jag åt nästan INGENTING. Detta höll i sig till jag var ca 18, 19 år. Jag tyckte inte om mat alls (och jag hade ingen ätstörning). Jag var helt enkelt inte hungrig och inga smaker frestade mig.

När jag blev äldre så förstod jag ju såklart att det var viktigt att äta för näringens skull.

Vad jag vill ha sagt är att så länge som man växer och har hälsan så klarar man - barn och vuxna - sig på otroligt lite mat. Inte desto mindre jobbigt förstås när man vill att ens barn ska må bra, vara pigg och äta "duktigt".

Hoppas att detta kan hjälpa lite grand.

Och att era barn pratar, pratar, pratar är ju ett bra tecken, för mig låter det som att de tycker att det är så roligt att sitta samlade med familjen att de aldrig vill att tiden ska ta slut.