Hej kära skattkatt!
skattkatt skrev: Ingen aning om jag skall vara uppgiven eller nöjd...!
Du ska vara alldeles kolossalt nöjd! Du gör ett strålande arbete =D> Du är på vacker väg mot det underbara målet! Framme är du inte, men på god väg. Sova hela natten-kuren är ju en process, ingen engångsknapptryckning à la one-size-fits-all. Så arbeta vidare, lugnt och fint, lyhört och inkännande, och ha SHN-boken under näsan under tiden! Man läser med helt andra och ofta klarare ögon, när man kurar som bäst. Det är stärkande och uppmuntrande!
skattkatt skrev: I boken står det att fjärde natten skall skriket upphöra??
Nehej du, det står det inte alls det
Det hittar du inte. Möjligen tänker du på att ramsan ska ta över helt från och med slutet av andra, senast tredje natten, då det alltså får vara slut med trafiken inne hos barnet? Det står. Flera gånger om. (Missa inte "Frågor och svar", där kan man lära mycket
) Oavsett - dags för omläsning och nypåläsning
Då förstår du också att du ska vara nöjd så det förslår med det du uppnått hittills =D>
"För mig får inga små barn skrika alls", skriver jag boken. "Det gör de ändå, som bekant." Poängen är att ramsan ska ha sista ordet. Inget skrikande får pågå och pågå och pågå tills barnet utmattat, svettigt och förtvivlat faller i sömn därför att ett barmhärtigt utsläckande av medvetandet träder in till sist. Det är skrikmetoden.
Femminutersmetoden har jag bekämpat med näbbar och klor i decennier. I Internationella Sova hela natten förklaras mycket enkelt och lättfattligt den stora skillnaden mellan skrikmetoden, som under olika namn men med samma innehåll valsat västvärlden runt sedan 1940-talet, då den "uppfanns" i Amerika (och gör så än), och Sova hela natten-kuren, som är helt unik. Den bygger på stor kunskap och gedigen erfarenhet av hur små BARN fungerar, och därför fungerar den också. (Och bestående, till skillnad från skrikmetoden.) Den är utvecklad och förfinad under 35 års tid i samarbete med BARNEN, över 800 stycken. SHN är ingen skrivbordsprodukt iklädd manlig läkarrock
SHN är ett mammaverk =D> (Även om jag aldrig kurade mina egna barn, som sov på naturlig SM-basis.)
Skrikandet är det alltså själva kuren, utförd och genomförd av kuraren - kurledaren - i en orubblig Attityd av betryggande självklarhet, som får slut på (med hjälp av diverse verktyg, främst och snart allenast ramsan, den magiska). Vilket inte hindrar att förnyade frågor, liksom sura svordomar, liksom andra fula eder, kan undslippa sig det lilla kurbarnet av och till i form av det vi kallar skrik, fast det egentligen inte är det. Det är en konst att lära sig lyssna till vad som är vad, och den konsten behärskar en lyhörd kurare mycket snart! Och kan då svara på rätt sätt, dvs med rätt tonfall med rätt sorts ramsa. Allt det där hittar du i Verktygslådan, som inte kan studeras för ingående
skattkatt skrev: Jag tänker att han kanske tom kan sova lugnare eller sova bättre om han känner sällskap av lillasyster? Han gillar verkligen hennes närhet och frågar alltid om hon kan sova med honom... Att även om hennes kur nu är på uppföljningsveckan kanske vi kan flytta in henne och fortsätta kura dom tillsammans typ?
Här gör jag ett litet avsteg från mitt eget regelverk - just för att du frågar på det sätt du gör. Då lyssnar jag till det och ger det svar jag känner in som det rätta just för dig, för just dina två små barn och just nu. Och detta berättar jag för att liksom illustrera ovanstående. Är du med?
Flytta ihop dem. Gör stor apparat av det. Mycket social delaktighet för storebror ska det vara. Börja i mycket god tid! Han får planera möbleringen med dig. Han får bädda och göra i ordning. Ställ frågor, be om förslag och råd. Tacka för hjälpen - den seriösa mödan - ordentligt (ändra kan du göra sedan). Var noga, han ska inte bara dränka lillasysters säng i gosedjur utan han ska tänka till, och "arbeta", på riktigt. Gärna torka golvet också
Förberedelserna ska få ta tid och engagemang. Du ska vara med honom, men du ska inte göra jobbet åt honom, om du förstår. (Inte så det märks.) Han KAN
Det är social delaktighet. De är att göra nytta för andra. Det är att behövas. Det är att kunna säga sig, vare sig man kan orden eller ej: DE ANDRA KLARAR SIG SÄMRE UTAN MIG :-({|=
Ha ett nogsamt litet samtal med honom inför natten sedan. Varning för förmaningar och förhandskritik, om man säger
Det här är en dag av glädje. Ge få men klara förhållningsorder - till er båda. Om det är någon som ropar - inga namn, inga namn - kommer du att ramsa utanför dörren, så här - "sjung" en demonstration (ni kan gott öva tillsammans, han kommer väldigt gärna att snart vilja ramsa lillasyster han med). Även om han sover men inte hon, eller hon sover men inte han, kommer du att ramsa, kanske många gånger, och på det viset lär sig lillasyster att hon kan sova lugnt, för du håller vakt i huset så att ingenting ont kan hända henne. (Detta talar så vackert till hans beskyddarinstinkt, du ska få se!) Och man får ju absolut inte ta upp lillasyster ur sängen på natten, för då lär hon sig att den är farlig att sova i, och det är den ju inte, eller hur
Sängen är ju så skön och snäll (klapp, klapp; på hans med).
Börja där. Återkom med rapport. Läs. Bered dig på ett Äventyr som mycket väl kan stavas Njutning redan från början
Eller inte. Men det tar vi hand om då :thumbsup:
O:) O:)
PS Ta INTE bort dagsovandet! Jag skulle ge honom 1,5 timme i stället för 45 min. Han behöver ca 13 tim sömn/dygn. Sömn föder sömn, medan övertrötthet saboterar sömn.
Jättebra! 
)