Traumatiserad av första tiden med Alfred grät jag dagarna innan förlossningen av rädsla och på bb ville jag ingenting mer än att spola tillbaka tiden och få vara hemma med bara min stora kille igen. Efter tre dagar lugnade sig hormonerna och skräcken och jag är en lugn trygg mamma som mot all förväntan njuter av min lilla bebis. Hon har knappt någon ångest, sover på natten och verkar till skillnad mot nyfödde Alfred inte olycklig! Bara att få slippa känna att ens barn lider, vilken skillnad! Storebror går inte på förskola än och allt flyter på bra även om vi är inne i trotsperiod deluxe sedan en tid tillbaka.
Jag har läst här i forumet och det verkar som att många tar det lugnare med andra barnet och struntar i vagning eller eventuellt för många nattmål, följer barnets rytm tills schema kan spikas. Jag undrar vad ni rekommenderar?
Vi strävar givetvis efter 1,5-2,5 men det går sådär eftersom hon oftast vaknar när hon läggs ner i vagnen vilket gör att det blir en slurk mjölk till, nytt försök etc och alltså små lurar och små slurkar.
Vi hade några nätter med mat 1 och 4 tiden men nu vaknar hon varannan timme natten igenom. Sover gör hon på mig eftersom hon verkar anse världen full av vargar nattetid och helst ska man även sova snuttandes på bröstet för att vara riktigt säker på att maten inte ska ta slut. Snuttandet löser jag genom att bryta, slänga upp på axeln och gå runt några varv i rummet buffandes tills liten sover.
Som den lugna mamma jag blivit är det inga problem med samsovning första tiden ( även om det ska bli skönt att å ha sängen för sig själv igen..) min enda undran är om det verkligen kommer att bli möjligt att lägga i vagn för att somna själv som sägs vid 3-4 veckor? Hur har ni med liknande situation gjort? Om det finns fler än två nattmål vid månadsskiftet, vagnar man bort alla fram tills klockan 4 eller ska man vänta längre/ följa barnets rytm en tid till?
Har märkt att hennes Vakentid särskilt kväll mellan 18-21 blivit längre och hon sover bara en kortare stund mellan dessa klockslag. Om detta beror på egentlig födelse eller dåligt med mat i magen vet jag inte??
Det var vår rapport
har någon kloka ord eller tips tas det gärna emot!
. Jag vet däremot inte hur aktiv jag kommer att vara i att plocka bort nattmålen, som det är nu har vi så korta nattmål att de stör mig mindre än att behöva verktyga men vi får se. Det är ju faktiskt fullt möjligt att han sover över dem på egen hand 
. Somna själv är ju något som sker gradvis, som man börjar med på något pass, kvällspasset är nog det svåraste så det tror jag att man tar till sist. Förra gången glömde jag bort det och började inte förrän vid 5-6 veckor och det gick lika bra och jag började inte göra något åt nattmålen förrän vid 2 månader.
och stort grattis till lilla Olivia!! 
så passa på att vila själv!! 
Förutsatt förstås att lilla magen är mätt och belåten! Jag skulle absolut vagna då så hon får åtminstone liite längre lur. Hon mår bara bättre av att komma in i en skön rytm med lite längre sovpass, tänker jag.