Han har alltid sovit gott på nätterna, somnat bra själv både kväll och dagtid. Dock har vissa perioder varit fulla av frågetecken men vi har alltid klurat ut fina lösningar och fått rätsida på saker och ting.
Och som sagt i och med detta så har jag parallelt hela tiden fått höra av andra att jag har INGET att klaga på... Varje gång det uppstår fnurror på sömntråden eller det har bråkats vid insomningar eller schema har behövts justerats så har jag aldrig som barnaboksmamma haft något stöd eftersom jag är själv med detta. Ingen jag känner ,känner till denna underbara sida av att vara småbarnsförälder <3
Så, till saken... Min fundering är, att min pojk , 5,5 månad är underbar... Och förstår och tagit till sig SM sen födseln... (Och det är här andra mammor hade talat om för mig att jag inte har något att klaga på ) .. Men nu är det så att sista tiden så blir han otroligt förbannad inför varje läggning på dagarna! Ilsken rent ut sagt...
Han gapar och gastar och skriker så jag knappt känner igen honom. Och detta trots att det alltid är skratt till Varje läggning. Han ligger på mage, men sparkar med benen och fötterna så kratftigt att han skjuts in ända in i vagnen, in i sufletten så han nästan kommer ut på andra sidan.. Och rumpan den står rätt upp i vädret. Och han gapar rätt ut. Sådär har han inte hållt på tidigare. Ibland så somnar han efter massa bråk, som innebär att han sparkar in sig.. Och jag får hämta ut honom och lägga till rätta annars slutar de att han sparkar sig igenom sufletten. Haha. Men ibland behöver jag lägga honom på rygg, och då blir han ändå ganska nöjd.. Ibland så pass nöjd att han somnar fint. Men allt mer ofta än sällan så gapas det ännu högre.. Jag försöker vara konsekvent i mina vagningar och backa utan att vagna för mycket. Men jag är ju inte van vid detta gapandet så ja, is i magen är det ont om. Blir otroligt osäker här. Vet inte alls vad han frågar efter här?? Det låter som jag slår honom!!
Allt är ju sin ordning dom gånger han somnar på rygg.. Förutom att jag inte vet hur jag ska ge klara besked... Men nackdelen när han ligger på rygg är att .. där kan han liksom ligga... Och titta.. Hur trött han är är? Han hade gladeligen legat vaken hela sin långvila. Och det funkar ju nte
jag gör allt... Ger massor med mat, skratt vid läggning, massa frisk luft och allt för att han ska vara trött och go till vilan.. Men ändå ligger han där och hånler mot mig 
Och här gör jag därför fel.. Jag vagga honom för att ögonen ska bli tunga.. Och för att tillslut somna! Men det vill jag inte servera honom när jag vet att han har kunnat bättre.. JAG har kunna bättre!! Så antingen blir det massa bråk, eller att jag servar honom.. Problem uppstår därför vid läggning inför natten... Han blir inte lika arg här, men det slutar alltid med att jag hjälper honom över tröskeln
Vilket resulterar i att jag succesivt håller på att förstöra det jag hittils har byggt upp! Han vaknar på nätterna och behöver hjälp att somna om.. Och så håller det på.. Här hade vilken annan mamma som helst ryckt på axlarna och sagt att det där är väl inte att gnälla över?? Huvudsaken är ju att han somnar ju. Och bara det faktum att det är tolvtimmars natt vi pratar om så förlorar jag min rätt att klaga bara där.. Men det vet vi här, barnaboksmammor att så där ska det inte vara
som det har blivit nu... Hur det har uppstått vet jag inte.. Vet inte var den ilskan kommer i från när han ska vila.. Dock resten av den onda cirklen har jag mig själv att skylla .. :^o
Han får sin sömn och allt men.. Jag måste hjälpa honom igen att klara ut det där själv... Och det enda jag ser som alternativ är att KURA? Vi har inte införts ramsa... Jag har haft tankar på det innan, men eftersom han ändå har somna bra själv så har det känts som överkurs att införa ramsa, men nu ångrar jag att jag inte gav honom den från början..
Hur gör jag när jag ska kura ett SM barn...? Eller först och främst.. Bör jag kura ett SM barn? Enligt mig känns det som enda riktiga verktyg jag kan ge gonom?
Och det finaste egentligen. Men jag känner mig så otroligt osäker. Jag har läst SHN boken som inspiration i andra frågor. Och av ren fascination! Men när det gäller att kura själv så blir jag lite rädd? Jag blir osäker och rädd för att hur mycket jag än läser tycks jag inte förstå ordningen i det hela.. Vad man börjar med, avslutar med... Vilket man sedan inte ska använda sig av...när man ska ramsa , inte ska ska buffa, om man ska ramsa utan att först buffa.. Med eller utan tillrättaläggande.. Ja jisses... Det verkar så oroligt svårt... Jag älskar vår Anna Wahlgren! MEN ibland så känns det som att SHN boken är direkt skriven medvetet för att jag INTE ska förstå den
.. Man vet inte i vilken ände man ska börja? Jag vet av att lyssna på andra, och att jämföra med icke barnaboksbarn hur bra vi har det.. Och folk svär på mig när jag försöker lösa detta
Men om jag inte gör det nu så är jagrädd för att jag bara förstör mer och mer.. Hjälp mig att hjälpa min lilla viggo 
=D>