kläder i skolan

[videunge]

Hej

Nu vill jag höra lite synpunkter på en sak jag funderat på. I Höst börjar stora flickan skolan. Från flera håll har jag hört föräldrar säga att "när dom börjar skolan måste de börja ha lite seriösare kläder, det går inte med mysbyxor eller trikåklänningar..." "Annars blir de retade direkt" osv. jag har en tös som i klädstilen är som barn ofta är. Det skall vara färg och framförallt skall det vara bekvämt Det är mjukioveraller , tights, mjukisklänningar för hela slanten. Känner mig heludda som verkar vara helt ensam i uppfattningen att man i skolan ffa skall ha ngt bekvämt på sig? Självklart vill man ju inte att ungen skall bli retad men en 6 åring är ju i mitt tycke ganska liten? Hur ser ni andra på detta? Känner ni igen det?

Kram

[inger]

Länge sen de var så små.

Me3n spontant vad tragiskt att det är föräldrar till små barn som säger sådana saker.
Vi vuxna för över våra inställningar. Anser vi att barnen ska vara seriöst klädda för vi över det till dem och så sprider det sig.

Det här är ett tema att ta upp på föräldramöte tycker jag.
Om inga föräldrar höll på och köpte dyra kläder att ha i skolan i så tidig ålder skulle inte heller detta spridas bland barnen.

De som säger så här ter sig ganska omedvetna om vilken makt vi har som vuxna när vi skapar verkligheten åt barnen.

[TorsMamma]

Min son går i 1:An och går runt i både mjukisbyxor och t-shirts. Det han själv valt. Ibland är det fleece kläder på vintern med ullunderställ. De är ju fortfarande ute massor i 6-års och måste vara bekväma och praktiska.

[Sarisparis]

Här klär sig barnen olika, vissa är väldigt chica medan andra springer runt i mjukisoverall, men det verkar inte vara upphov till någon sorts mobbing. Kanske för att barnen börjar skolan redan vid 3 år och då mest kläs efter principen mjukt och skönt - den klädkoden etableras rätt tidigt alltså.
Nu har vår storebror börjat "riktiga" skolan och även om många nu har lite seriösare kläder är det inget som det verkar bli någon grej av.

Som pojkmamma tycker jag att det är stor skillnad mellan "myskläder" och "seriösare kläder" för mina barn, men för flickor känns den gränsen lite luddigare. Trikåklänning och tights/leggings kan ju vara riktigt chict (särskilt om man har en mamma som syr så fint som du!).

Jag håller med om att en sexåring är ganska liten och jag tycker, precis som TorsMamma, att så länge de leker mycket fysiskt på rasterna så behöver de kläder man kan röra sig i och som kan gå sönder utan att det är någon katastrof. Så jag kommer nog att privilegiera bekvämlighet ett bra tag till.

inger, håller helt med det du säger.

[knyttet]

Hej,

Oj herregud, jag tycker det later riktigt läskigt med föräldrar som vill att barnen ska ha seriösare kläder. Som Inger skriver sa känns det som att aktivt bjuda in barnen till att fokusera pa att ha "rätt" kläder och jämföra varandra och mobbas, huuu och buuu

Men jag har ocksa länge funderat över det här med kläder, för vi är lite extremt motsatta hallet. Lilltösen vill med bestämdhet välja sina kläder själv (hon är snart 4 och gar i fransk skola) och det kan bli ganska intressant resultat. I värsta fall ser hon inte klok ut och i bästa fall är det en slags kreativ orginalitet. Hon klär sig lite... ja vad ska man säga, spektakulärt, gärna en jäääte fin klänning ovanpa en skön tröja och sen tights i en helt opassande färg och sa älsklings strumporna med nagon (till mammas stora förtvivlan) disneyprinsessa pa uppdragna ovanpa tightsen till knäna (de är lite stora), kanske ett förklädde som mormor hade när hon var liten ovanpa och sen gärna alldeles förmycket harspännen (ofta vill hon ha en prinsesskrona pa huvudet ocksa men där gar gränsen eftersom de inte tar med leksaker till skolan) ocksa leriga och varma vinterkängor till det annars kommer hon inte ut.... Jag har observerat att inga andra barn i hennes klass ser ut som om dom ska pa maskerad...och funderat mycket pa om jag borde tvinga henne att ta pa sig "normala" kläder med färger som passar ihop, samtidigt som jag tycker det verkar totalt meningslöst att braka om eftersom vi redan tjafsar om en milljon andra viktigare saker där hon vill bestämma nagot annat än vad jag tycker är ok. Jag hâller fast vid att hon ska ha kläder ovanpa sin "kreationer" som gör att hon kan leka ute utan att bli kall och blöt och den överenskommelsen fungerar. Mössa, vantar, halsduk, ylletröja, varm jacka, raggsockar, kängor. (och om det regnar; regnkläder och stövlar)

Jag funderar även pa var man ska dra gränsen för hur mycket en pojke far vara "flicka". Lillebror (2ar) vill gärna ga till dagis i kjol och klänning som syrran, men här sätter min vän av ordning sin gräns (men känner att jag inte riktigt kan motivera varför jag förbjuder killen att ga i kjol) Hemma och pa dagis far han givetvis klä ut sig till vad han vill, kjol, klänning, eller vad han vill. Han brukar ocksa testa syrrans harspännen och fa lite nagelack pa ett finger ibland.

Men vad Är det egentligen sunt att föra över i man om könsnormer till sitt barn?

Kram till er

[SaraMilana]

När jag var liten hade jag tights och mjuka kläder mycket senare än alla andra. Man "skulle ha" jeans och tuffa tröjor, men jag var fullt nöjd i det jag hade. Jag kan tänka mig att det här var i kanske trean eller fyran, men jag gissar att klädnormerna har krupit ner i åldrarna.

Jag blev aldrig retad för det, eller kommer i alla fall inte ihåg att jag blev det. Det tror jag beror mycket på att jag hade bra självkänsla och var trygg i mig själv (även om jag samtidigt var väldigt blyg). De hade liksom inget för att reta mig för jag tog i så fall ändå inte åt mig.

Jag tänker att om man känner sig fin och bekväm så är självkänslan på topp och då finns det mindre utrymme för andra att retas?

[Sarisparis]

Jag tänker att om man känner sig fin och bekväm så är självkänslan på topp och då finns det mindre utrymme för andra att retas?

Ja,precis, håller helt med. Och då är det ju tråkigt om det är föräldrarna som lägger sig i och påtvingar en stil bara för att det är vad den stora massan har.

knyttet, vilken kreativ tjej du har! Om du känner att du faktiskt vill begränsa denna kreativitet något kanske det skulle funka med att sortera så att det som är "kläder" finns i garderoben och det som är "annat" finns någon annanstans (förkläden...) och att det man har på sig i skolan finns i garderoben. Du skulle kanske kunna deala att de riktiga finkläderna har man inte i skolan eftersom de kan gå sönder på skolgården.

Själv har jag inte funderat så mycket kring detta. Jag har ju bara killar och det är sällan jag själv bär kjol eller klänning, så hos oss är det byxor/shorts som gäller. De får fritt välja bland det som finns i garderoben och jag bryr mig inte om vilka färger/material de kombinerar. Men de tycker att det är kul när det är pappa som är med på morgonen eftersom han ser till att kläderna matchar ordentligt. Jag tänker att det där kommer av sig själv förr eller senare och att jag personligen gärna ser det komma väldigt långt senare.

[knyttet]

Jag tänker att man som förälder bör sätta ner foten och faktiskt visa att man inte tycker det är ok med nagon köptvang av vissa typer av kläder för att passa in redan som barn. Det blir kanske svarare i tonaren men sa länge dom e sma verkar det ju absurt att dom ska vara seriöst klädda. Som SaraMilana säger sa tror jag en trygg unge klarar att ha det som känns bra utan att bry sig om vad andra har pa sig.

Sarisparis, det är mer pa temat att blanda i hop konstiga saker som gör att hon ser lite märklig ut, hon lyckas rätt bra med vanliga kläder. (förkläddet hade hon en romans med med annars har det inte direkt varit nagra utklädningsgrejor utan bara att hon blandar konstiga färger och sätter klänningen utanpa tröjan och drar upp strumporna till knäna sa att man ser bilden ordentligt!) Jag har heller sällan kjol och det känns mer som en reaktion mot att jag tycker att hon borde ha vissa typer av kläder som gör att hon väljer motsatsen. Hade jag fatt välja sa hade hon inte gatt omkring i klänning, jag försöker ofta föresla ett par praktiska jeans med stora protester till svar.

Men som sagt det är sa mycket att förhandla om att det här med kläder far hon nog sköta själv sa länge hon inte bir kall och blöt.

Kram

[Clara Cecilia]

Spännande samtal!

Vi har med 5,5 åringen (son) gått varvet runt - mjukis, sen klänning/rosa/tight/hårspännen, sen killkläder "man ska ha tröjor med dinosaurier eller cyklar och traktorer" och tighta jeans och nu har han landat i randiga mjuka byxor från PoP och mjuka tshirts med färg och olika tryck - vissa av dom gör mellanstadietjejer avundsjuka (arvegods) andra enkla och söndertvättade.

Vad gäller:
"Jag funderar även pa var man ska dra gränsen för hur mycket en pojke far vara "flicka". Lillebror (2ar) vill gärna ga till dagis i kjol och klänning som syrran, men här sätter min vän av ordning sin gräns (men känner att jag inte riktigt kan motivera varför jag förbjuder killen att ga i kjol) Hemma och pa dagis far han givetvis klä ut sig till vad han vill, kjol, klänning, eller vad han vill. Han brukar ocksa testa syrrans harspännen och fa lite nagelack pa ett finger ibland.

Men vad Är det egentligen sunt att föra över i man om könsnormer till sitt barn?"

Jag gick igenom samma process. Och jag blev chockad av mig själv när jag kände ett bestämt motstånd mot klänning etc på min pojke. Men jag tänkte ett varv till:

- antingen så kommer det vara så här varje dag i resten av hans liv. Och då vill jag att han ska känna att jag stöttat honom hela tiden - för det är ensamt nog att bryta mot normen. Och jag ska vara hans bästa vän i världen.

- eller så är det en övergående fas. Och vad är då problemet? Då drar han runt i klänning några månader eller år och sen är det klart.

Det fanns åtskilliga situationer - välja overall tex. Där går vi in i dyra affären och det finns svart, mörkblått, mörkgrön och så lyser den rosa mot allt det vintersvarta. Fantastisk! Den! Den! Den!. Så klart. Jag köpte. Han bar den med stolthet. Och när jag packar upp kläder till Lilla L som hon ska få ärva och hittar den älskade gula klänningen med spaghettiband så drar han en djup darrande suck.

Slutsats - vi har alla normer och vi mår bra av att ifrågasätta dom. När man överskrider dom innebär det nästan alltid konsekvenser ("barnet sover ju på MAGE!!!" ja hon sover bäst så) ("Men man Måste ju se melodifestivalen när man är barn" - nej det måste man inte. Men Sova Måste man). Samma sak gäller normer om kön.

Låter du din pojke få vara fri i sin vilja och gå i klänning och vackra hårspännen så kommer du säkert få kommentarer. Förbered dig. Du ska vara hans bästa vän. "Va har Han klänning?" Svar: Ja visst är han fin i den?. "Bara tjejer kan ha rosa!" Svar: Jag såg din pappa i rosa skjorta förra veckan? Den var jättefin!

Mitt råd är att låta honom välja själv. Normerna i samhället kommer nå honom ändå - där kan han välja om han vill gå emot eller följa med. Eller så byter han bara stil!

Men fundera över ett scenario längre fram i livet - säg att detta kommer vara hans vilja varje dag resten av livet? Vill du att han ska veta att du stod på hans sida eller att du följde normen?

Vad gäller lilltjejen - låt henne hållas! Hon kommer bli stylist Jag tänker alltid på Susan D´s beskrivning av Mikas klädstil - olika strumpor, klänning över jeans, skärp, gummistövlar, en glitterkappa tillsammans med regnhatt, typ. Och vill dom gå nakna - låt dom och ta med det som behövs för överlevnad i vagnen Det finns andra krig att föra.



Clara

[videunge]

Trodde att jag skickat ett svar tidigare i tråden.... aj så fel jag hade...

Vilka underbara svar och fina beskrivningar. Det känns gott att ha er. Speciellt när jag från så många håll i omgivningen började höra saker som jag inte alls känner igen mig i. Skall tilläggas att jag var en riktig mjukistjej när jag var liten med och nog som tidigare talare hade det upp i mellanstadiet någonstans. Kommer inte heller igåg att jag blivit retad för den saken faktiskt. Jag håller fullständigt med om att det känns helknas att ungen inte skulle kunna gå i de kläder som hon tycker om så mycket. ( och ja det är med olika strumpor i slumpvis färg även här uppdragna till knäna... ) jag tänker jobba på att låta henne vara så underbar hon är och är det någon som börjar tramsa om annat så får jag nog ta Ingers ide om föräldramötet. Det var bra sagt tycker jag.

För ett tag sen så fick jag en förfrågan från en vän. Deras väns dotter ÄÄÄÄlskar grönt och blixten McQueen. Hon hade fått en tröja med dessa båda på. Överlycklig. Men fick på förskolan höra att man som tjej skall ha rosa och prinsessklänning. Ledsen tjej. Ni vet ju många av er att jag syr så vad gjorde vi? En grön prinsessklänning med stort tryck med blixten på bröstet och fickor med stjärnor på Sen blev det tyst. Och även mycket princessig syster blev avundsjuk på klänningen.

[SusanD]

Vilken intressant diskussion!

Jag älskar kläder, jag har på mig varma när det är kallt ute och lite svalare när det är varmt ute. Ibland matchar mina kläder och ibland gör de inte det. Rena ska de vara och så ska de vara sköna, det är nog det viktigaste av allt. Den nivån ligger jag på när det gäller klädsel.

Vad gäller lilltjejen - låt henne hållas! Hon kommer bli stylist Jag tänker alltid på Susan D´s beskrivning av Mikas klädstil - olika strumpor, klänning över jeans, skärp, gummistövlar, en glitterkappa tillsammans med regnhatt, typ. Och vill dom gå nakna - låt dom och ta med det som behövs för överlevnad i vagnen Det finns andra krig att föra.

Vilka fina rader Clara Cecilia . Så här funkar det i vår familj. Sigge gick i klänning både hemma och borta ända tills han började skolan, då blev det matchande byxor och skjortor i stället. Just nu är han helt nojig över att han inte kan ha minsta rosa fläck på kläderna. Och han har alltid varit helt tokig i att allt ska matcha. Mest bekymmer har han med mig och min klädstil, han hämtar gärna något annat åt mig som matchar bättre. Han älskar kläder och han är den bästa att shoppa kläder med, han har stil liksom.

Emil tar bara på sig ärvda kläder för det används så mycket kemikalier när nya kläder tillverkas. Viktigaste för honom, förutom att kläderna måste vara ärvda, är att de är sköna vilket innebär att Sigge även hjälper honom en hel del vad det gäller själva matchningen.

Linus vill helst bara ha gula kläder. Han älskar gult och har gjort det länge, allt ska vara gult. Han ser ut som en lycklig kyckling mest hela tiden. Sigge är dock nöjd för det matchar ju.

Mika är primadonnan i familjen och jag skulle aldrig, aldrig lägga mig i hennes klädstil som är fantastisk. Hon fick en hel låda med nya kläder av Johanna Eidborn vilket ledde till följa klädsel när hon drog till dagis dagen därpå: en långärmad tröja i massor av fantastiska färger, ovanpå en långärmad blå klänning med svarta giraffer och så en lila ärmlösklänning, till det rosa tajts och puffjeans, strumpor och sååååå snygga finskor och så en vacker ljusblå vårkappa som grädde på moset. Lyckligare tös gick inte att finna och hon var vacker som en vårdag. Hade jag ifrågasatt alla lager av fina kläder hade hon brutit ihop och blivit en blöt liten fläck, det skulle inte vara bra för någon inblandad.

Så jag tänker att barnen får göra som de vill med sina kläder. Vissa kommer anpassa sig efter sina kompisar men då är det de som gör det och inte jag som förälder. Andra kommer fortsätta gå sin egen väg vad det gäller klädsel och då är det okej det med.

Det enda jag kan säga ibland är att de kanske ska ta på sig något mer ifall det är kallt ute men vill de inte slipper de. Däremot packar jag med mig tillräckligt med kläder så de kan ta på sig om de plötsligt inser att de är lite kallt.

Men sån är jag, andra är kanske på ett annat sätt men det kan ju vara bra att se hur andra tänker kring detta, ibland heta ämne, kläder.

Kram Susan

[knyttet]

Hej,

Tack kära Clara Cecilia för dessa kloka ord! Du har ju helt rätt. Jag har inga problem med rosa pa killen, det är lixom bara kjolen som blockerar. Han har massa "tjejkläder" som han ärvt av storasyster, inga problem. Jag tror att folk är ännu mer trangsynta och traditionella i Frankrike än i Sverige och det känns verkligen extremt att lata en kille ga i kjol här, i Sverige finns det ju iaf nagot av en bas. En av detta arets stora samhälls debatter i Frankrike har just varit om barns könsidentitet, men det känns som att den mer är pa nivan, "flickor kan faktiskt visst leka med bilar" Men jag lovar nästa gang han vill ha kjol ute sa far han det 8)

Vad det gäller stora flickan sa inser jag efter era fina rader att jag absolut gillar hennes sätt att pussla ihop otänkbarheter och se helt orginell ut. Men jag tror att det som känns lite sisadär och som jag inte vet om jag direkt vill uppmuntra till är hennes totala fixering av att sa mycket som hennes lilla 4ariga själ lyckas imitera försöka se ut som en karikatyr av en prinsessa/docka. Alltsa det Är nagot som stör mig i att hon totalt köper idealet om flickan som är sminkad, har högklackat och klänning, som bara gör "tjejgrejer" och bara leker med tjejer osv osv. Hon ser ju fin ut just för att hon inte riktigt lyckas med sitt projekt, men hade hon fatt fria händer sa hade hon trippat omkring i barnklackskor, prinsessklänning, med läppstift och beha osv osv. Nagonting i mig vill ända balansera det idealet och förmedla en bild om att tjejer faktiskt är ok utan allt detta krimskrams. Men jag kanske bara gör hennes vilja att se ut som en prinsessa ännu starkare da.... Vi har ju liksom nu gatt fran att rata byxor, till att nu ocksa rata tights, det är bara strumpbyxor som gäller. Dessutom anar jag en viss vilja till att bli sedd och fa bekräftelse genom sina "fiiina" kläder ("kolla min snurrkjol" "har du sett min nya klänning" "vad fin jag är, eller hur?"), som jag ocksa tycker känns lite ledsam, men jag projecerar kanske över för mycket av kvinnofällan pa ett litet barn som bara borde fa exprimentera med vilka kläder hon vill, eller...? Eller sa är det just för att jag tycker att det är sa viktigt att inte se ut som en docka som hon gör en grej av det och tycker att det är viktigt att se ut sa. Enda chansen att paverka är kanske att jag själv far vara det levande exemplet pa att tjejer inte maste se ut som barbiedockor....eller vad säger ni?

Kram

[SusanD]

Ett litet snabbt ihopp- Jag kan förstå din motvilja till att tösabiten blir som en prinsessa och vill bli bekräftad genom sin klädsel. Men jag hade inte lagt så stor vikt vid det däremot hade jag sett till att hon fick lära sig vilken klädsel som är praktisk i olika situationer.

Mika som älskar de flesta kläderna och gärna i flera lager har fått följa med på skogsturer och själv insett att det är opraktiskt med finskor och vackra klänningar i den miljön. Hon har blivit begränsat och inte kunnat leka som hon velat. Nästa gång har hon själv valt andra kläder när vi ska gå till skogs. Likadant med varm kläder, hon har själv lärt sig när det är praktiskt att faktiskt ha lite varmare kläder än tunna klänningar.

Sen behöver man inte lägga värderingen fin, snygg i klädseln utan man kan ju prata om det känns bekvämt.

Ibland, inte alltid, så tar vi vuxna mycket som barn gör på så stort allvar. Barnen gör inte det utan det är våra värderingar och rädslor som styr. Något att fundera på kanske?

Kram Susan

[knyttet]

Ja det lâter klokt , det är nog bra att helt enklet inte lägga sig i sâ mycket och lâta dem fixa med det som känns bra.

Kram

[SusanD]

:thumbsup:

Kram Susan