Tålamodsprövande 5-åring

[Lingontuva]

Hej

Nu börjar mitt tålamod sjunga på sista versen så jag vänder mig hit för lite råd...Börjar med klädsituationen. Hur löser ni detta på ett smidigt sätt. Förr valde alltid jag kläder men sen han blivit äldre så är han EXTREMT kinkig med vad han ska ha på sig, vilket innebär att han växlar mellan typ 2 par byxor och 3 tröjor, övriga ligger orörda. Han vägrar att ha på sig shorts och att ta av sig strumpor. Mjukisbyxor är oxå helt omöjligt utan det ska vara jeans. Brukar stå vid garderoben med honom och välja men det är ett evighetsprojekt med massa bråk för han kan inte bestämma sig. Nu i morse fick han välja byxor själv vilket först gick bra. Då fick han 3 tröjor av mig att välja mellan. Ingen av dom dög så då skulle han välja andra byxor. Det slutade med att han hade två par jeans och samma 3 tröjor att välja mellan och jag gick därifrån. Tårar och skrik men NU efter nästan en timmes klädtjafs (30 minuter sen jag gick därifrån) har han precis gett upp och tagit både byxor och tröja från det jag lagt fram. Men det är alltså så här VARENDA morgon (normalt väljer på kvällen men nu är det ju sommarlov).

Problem nr två: Han pratar babyspråk....sedan ca 1 år tillbaka. Inte nog med det han "tultar" runt som en bebis och låtsas helt enkelt vara en bebis.

Problem nr 3: Han har inget som helst tålamod. Leker han med kompisar eller brorsan och någon råkar stöta i honom bryter han fullständigt ihop och kommer skrikande om att "han gjorde illa mig" och oftast har jag ju sett situationen och vet att det var ingenting! Samma humör om han inte får sin vilja igenom. Säger jag äpple så säger han päron. FÅr han päron ändrar han sig till banan - ja ni förstår. Han testar i oändlighet! Om något går emot honom, t.ex mjölken tar slut i paketet när han ska hälla upp så är det samma sak - omedelbart gallskrik och krokodiltårar.

Vi försöker vara konsekventa och ge honom två valmöjligheter (gäller förstås alla möjliga situationer). Han kan inte bestämma sig, varje beslut tar en evighet. Ett tag fungerade det att man sa"nu bestämmer du dig innan jag räknat till 3 sen bestämmer mamma". Nu har detta blivit en rolig lek där han testar vad mamma och pappa gör efter 3. Självklart slutar vårt beslut med att han skriker och gråter hysteriskt...

Ja det här blev långt men jag är så enormt trött på alla konflikter med honom Ibland har jag varit orolig för att han ska ha någon form av diagnos men jag har pratat med förskolan som inte har några som helst problem med honom - idel beröm. Personalen där är helt underbara och vi har pratat rätt mycket men som sagt, där finns inga problem.

Med en bebis i antågande vilken vecka som helst så förstår jag inte hur jag ska få ihop vardagen med bebis och alla konflikter med honom... Hoppas ni har lite goda råd till oss

[miniz]

Hej.

Grattis till liten som kommer snart. Vilket äventyr!

Så till kläderna. När vi har klädfnurra löser vi det med att på kvällen lägga kläaderna på golvet som en gubbe. Man kan göra roliga former eller ha en leksak i handen eller annat kul. Det brukar gå smidigt då. När de vaknar och ser gubben på golvet blir de nöjda och det blir (som regel) inga frågor om kläderna då. Han kan själv välja kläder eller ni tilsammans. Om han absolut vill ha jeans och sockor, så låt honom, eller? Är det viktigt att han inte har på jeans och sockor. Du tycker kanske det är varmt, ja men det spelar ingen roll, nästa sommar åker sockorna av...

Min treåring ville inte ha på shorts, men så plötsligt en dag kom han ner och var så nöjd och sa Surprise, Shorts, haha de är för goa de där små.

Bebsipratande. Har du försöokt att inte förstå när han pratar bebisspråk. Det gör jag med gnäll, jag förstår inte vad de säger och ber de prata vanligt. om de fortsätter gnälla förstår jag verkligen inte. Du kan kanske bjuda på att prata bebisspråk när han leker, men inte när han pratar med/till er?

Kort stubin. När han kommer skrikande, gör det samma med att han får prata vanligt att du inte förstår när han skriker. Du vet ju själv när det är på riktigt och inte. När mina barn slår sig får de skrika och gråta, men det får inte vråla, spelar ingen roll om de har jätteont, vråla får de inte... Så när han kommer skrikande och berättar, försök få honom att prata vanligt. Samma när han börjar gallskrika och spruta krokotårar. Visa var han får skrika. Där i rummet, med dörren stängd. Han får vara missnöjd, men inte gallskrika.

Hur är det med hans sociala delaktighet?
Kom ihåg att det är magiskt!
Glöm heller inte humor. Minst ett magaskratt om dagen.
Och samma med Mötet och kram, mys och gos.

Återkom så bollar vi vidare.
Kram.

[Lingontuva]

Var visst otydlig med hur vi hanterar situationerna. Det funkar hyfsat med att få på kläderna, nu på sommaren har man ju inte bråttom någonstans heller, kan vara mer struligt när man ska till förskolan. Problemet är att VÄLJA kläder. Nej, självklart gör det inget om man har strumpor och byxor, det får han ha. Bara surt att sommargarderoben ligger helt orörd, men det är ju mitt problem

Vad gäller bebisspråket gör vi precis så, vi förstår inte vad han säger, samma när han blir ledsen och sätter fingrarna i mun (det gör han aldrig annars) men det hjälper inte, blir bara mer skrik och gnäll från hans sida! Samma sak när han blir arg och frustrerad, jag säger att jag hör inte vad du säger när du har den rösten - noll effekt, fortsätter bara skrika och sura....

Det jag är dålig på, gör ibland men är inte helt konsekvent, det är det du skriver om en "skrikplats". Vi har ett litet hus så det ställe han kan göra det på är i hans rum på övervåningen. Nu med stormagen så är jag alldeles för sliten och har ont så jag orkar helt enkelt inte springa upp och ner för trapporna med honom. Men det problemet ska väl bli bättre när bebis kikar ut

Humor, skratt, gos och mys har vi massor av mellan bråken! Vad gäller den sociala delaktigheten så ja den finns där men han är latare än latast och smiter undan medan storebror är superduktig och fixar det mesta utan problem! HUR får man honom att göra sina "uppgifter"?? Nu t.ex har vi haft byggarbetsplats på gården och det har varit perfekt med att barnen ska hjälpa till att plocka upp spillvirke på gården. Han plockar ett par pinnar och sen smiter han undan. Innan vi får honom att fortsätta så har storebror fixat klart. Känns ju inte bra att säga åt brorsan heller att nu får du inte göra mer för lillebror ska också plocka upp, han tycker ju det är så roligt att hjälpa till!!! Så gärna lite tips och trix kring detta (oxå....)

[miniz]

Hej igen.

Ja, men precis. Då kan han VÄLJA kläder på kvällen. Du kan också plocka undan lite vinterkläder, out of sight (hopefully) out of mind... Jag rensar ofta i småbarnens lådor, tar bort sånt som de inte ska ha så blir det mindre diskutioner också.

Skrikrum uppe med stor mage, tungt. Om du kan köra med skrik-kudde i ett annat rum eller i trappan eller något.

För vår femåring är LISTA och RUTIN nyckeln till social delaktighet. En av hans uppgifter är att duka av kylskåpsgrejer från bordet. I början var det klagomål och cirkus, men nu säger vi bara, Max, listan och svopp så är det gjort. Men det tog sina veckor innan rutinen var på på lats och rutiner ifrågasätter dom ju inte! 8)

Han har själv (tror jag) uppfunnit städar-robot konceptet. När de ska städa något, går han ofta till sin lillebror, 3 år, och säger att nu ska roboterna städa. Och så städar de! Inte alltid, så klart, men ofta går det som en lek.

Du kan ta din stora mage i användning och kalla in till familjemöte och be om att ni fördelar arbetsuppgifter som måste göras. Eftersom barnen har blivit stora och du inte orkar, får ni nu hjälpas åt. De ska inte hjälpa till, men ni ska hjälpas åt. Det är grundtanken, att ni som familj ska göra detta tillsammans. Typ föräldrarna lagar mat, barnen dukar av och på. Man hjälps åt.

Vi bollar vidare!

[Bluna]

Känner så igen mig! Här är det en hel del bebisspråk och skrikande också. Vill hon att jag ska välja kläder så duger de ändå inte sen.

Vi har skrikrum i förrådet/städskrubben nere så slipper vi gå upp. Där får man trängas med dammsugaren medan man skriker men det går jättebra.

Har börjat svara "Nä-ä!" med en retsam röst när man ber om något ibland. Retas en hel del med lillasyster också. Funderar mycket på döden och drömmer ofta att någon av oss dör.

Är det här sexårskrisen som är på ingång?