Ikväll satt vi vid middagsbordet och njöt maten som Emilie och jag lagade tillsammans. Jag har VERKLIGEN haft stor hjälp av henne tills maten stod på bordet! Sen när pappan kom hem och vi satt tillsammans och åt berättade jag för honom hur bra det är att ha en stor liten flicka som kan hjälpa till med sååå himla mycket (jag påpekade det förstås också för henne medans vi lagade maten).
Men nu gjorde jag ett litet tilllägg i form av: snart kan Emilie laga vår kvällsmat alldeles själv och jag behöver bara sätter mig sen vid bordet och njuta av den.
Då sa hon blixtsnabbt: neeeejjjj, mamma kan göra det själv [-X 8) 8)
