Vad göra när syskon tar leksaker från varand

[Mamasita med twins]

Hej,

Jag undrar om ni skulle kunna ge mig råd om hur jag göra när min barn som är 19 månader tar leksaker från varandra. Det är mest tjejen som tar leksaker från killen. Killen kan sitta lugnt och leka med någon och då ska alltid tjejen ha just den leksaken och tar den från honom. Enligt barnaboken ska man ta saken ifrån dem om de inte själva kan komma överens men jag undrar om man ska göra så om det bara är ett av barnen som alltid tar från den andra Jag brukar be tjejen att lämna tillbaka leksaken och tar henner händer med leksaken för att visa att man ska lämna tillbaka saken och berömmer henne mycket. Om killen inte verkar bry sig att hon tar något ifrån honom så låter jag det vara. Men blir han ledsen eller arg så ber jag henne lämna tillbaka. När killen blir ledsen eller arg försöker han inte alls att ta tillbaka det hon tagit utan kommer istället springade gråtandes till mig. Jag försöker också att lära honom att ta tillbaka när hon tagit något men han gör bara ett lamt försök.

Idag t ex så hämtar killen en sak och sitter lugnt och leker. Tjejen sätter sig brevid och de leker tillsammans. Men plötsligt har hon tagit över allt. Killen går och hämtar något annat och då tycker tjejen att just det är intressantare och sätter sig närmare honom. Jag försöker att hon ska leka med det hon höll på med eller hämta något annat så att han ska få sitta i fred men det vill hon inte. Igen så har hon plötsligt tagit det ifrån honom. Han går då och hämtar lära-gå-vagnen, lastar den full och går runt med den. Plötsligt ser jag att tjejen har tagit den ifrån honom. Han protesterade inte de här gångerna och jag lät det då vara. Andra gånger har killen istället för att försöka ta tillbaka börjat med att knuffa undan henne och ibland så att hon ramlar och slår sig. Ingen bra lösning tycker jag.

Det känns lite fel att ta saken ifrån dem när killen inte har gjort något fel utan det är nästan bara tjejen som tar saker ifrån honom. Jag känner mig villrådig om jag gör rätt och känner inte att något jag gör ger något resultat…eller ska jag helt enkelt inte lägga mig i alls


Alla råd och ideér är välkomna

[annawahlgren]

Klart du ska lägga dig i Men du ska göra det på ett älskvärt och förstående vis

Och gärna ta till någon/något av modellerna i Barnaboken om Syskon. Där tror jag att du kan få inspiration

[Mamasita med twins]

Det känns bra att höra att jag gör rätt när jag lägger mig i och visar . Och jag försöker att alltid göra det på ett sakligt och vänligt sätt utan förebråelse. Har också försökt att gå i pakt med tjejen och talar om för henne att mamma skulle också så gärna vilja leka med just den leksaken men tyvärr så har ju brorsan den just nu så då får vi vänta tills han har lekt färdigt och visar med gester och ansiktutryck att jag också är ledsen. Det fungerar väldigt bra och hon gör då inga problem att lämna tillbaka saken. Andra gånger när jag försöker visa så vill hon inte alls utan slänger leksaken ifrån sig och sätter sig pladask på rumpan och visa att hon vägrar. Hon är ju också i ”lilla trotsåldern” just nu så det beror på vilket humör hon är på i den stunden.

Det kanske låter som om de aldrig kommer överrens men så är det inte. De leker väldigt bra tillsammans också. De kan skratta så de kiknar åt olika spratt de gör (och mamma oxå )och leka långa stunder tillsamman eller på olika håll. Men det är vissa stunder då det här händer och jag vill ju visa på rätt sätt så att jag inte gör fel och lägger mig i för mycket. De måste ju också kunna lösa sina tvister själva någon gång utan att vi föräldrar lägger oss i.

Jag har läst i Barnaboken och kan egentligen bara hitta en modell när det gäller att dela på saken och det är att ta saken ifrån dem för att de ska lära sig att komma överrens. Eller har jag fel

Och hur gör man för att lära killen att ta för sig lite mer, bli lite mer bestämd och ta tillbaka det syrran tar utan att knuffas?

Skulle vara roligt att höra era synpunkter eller råd och hur ni andra gör i dessa situationer

[annawahlgren]

Tar saken gör man ju bara vid verklig kalabalik, med handgripligheter och allmänna gräsligheter inblandade. Och det är då inte för att de per automatik ska "lära sig komma överens" - det behövs mer än så för att de ska komma överens (se mitt förra svar), en uppföljning alltså som går ut på att de ska tänka och lösa problemet själva - OCH tala om OCH visa det

Den trevliga bieffekten är att de förenas i problemsituationen... och då kanske de gillar mamma/de vuxna sämre och varandra bättre, och det tycker jag är alldeles utmärkt för enigheten man vill eftersträva

Men det kostar förstås på att sätta sig själv och sin gudomliga popularitet åt sidan en stund...

Jag har en hel del utförliga resonemang om Saken i Barnaboken, så du borde kunna hitta mer